En fråga som dominerar ekonomin just nu är den framtida riktningen för räntorna, kommer de att stiga eller falla? Och vilken kan vara den oförutsägbara komponenten i ränteutvecklingen? Det går vår chefsstrateg Michael Livijn in på den här veckan – han listar också vad som talar för högre räntor, och vad som talar för det motsatta scenariot.
Veckokommentaren fortsätter nedan.
Jag misstänker att jag är relativt ensam i att från tid till annan gå och nynna på Engelbert Humperdincks version av låten med samma namn från 1967, fast det hindrar ju inte det faktum att låttiteln nästan perfekt beskriver vad som hänt på räntemarknaden på sistone. Speciellt i USA, där räntorna stigit kraftigt under september. I nuläget fokuseras nästan hela marknadsnarrativet kring detta och i och med att räntorna i USA påverkar resten av världen har utvecklingen varit liknande även i Europa och övriga västländer, om än inte fullt lika kraftig. Även tillväxtmarknader påverkas eftersom den amerikanska 10-åriga räntan ofta är ”referensränta” för dessa länders marknader.
Sedan första augusti har nämnda 10-åring stigit med nästan 70 punkter (0,7 procent), vilket minst sagt är en ordentlig rörelse. När förutsättningarna förändras så kraftigt och snabbt brukar marknaden dra öronen åt sig, så även denna gång. Riskfyllda tillgångar som aktier och företagsobligationer med sämre kreditkvalitet har haft en motig period. För att inte tala om just statsobligationer. Men, 10 000-kronorsfrågan är såklart vart räntorna i USA är på väg framöver, fortsatt upp eller åt andra hållet? Som vanligt finns det en hel del åsikter och argument för båda riktningarna (läs mer om vägskäl här) men inga raka svar. Marknadspusslet, och i det här fallet ränte- och ekonomipusslet, är sällan lätt att lägga. Vi kan dock resonera kring olika drivkrafter för ränteutvecklingen framöver.
Detta talar för högre räntor:
- Tillväxten i USA fortsätter. Det är visserligen inte fråga om någon raketfart i ekonomin, fast den har överraskat positivt under året drivet av en stark arbetsmarknad, en robust konsumtion och en hög investeringsvilja inom industrisektorn. ”Världens mest väntade recession” har sedan starten av 2022 varit en ständig följeslagare men har ännu inte materialiserat sig. Så länge tillväxten fortsätter finns ett underliggande tryck uppåt på räntorna.
- Energipriserna, framför allt oljepriset, har stigit kraftigt sedan sommaren (dock kom en hygglig rekyl nedåt i oljepriset igår) och riskerar att underblåsa inflationen. Till detta kan läggas den starka arbetsmarknaden som innebär att lönepressen är ett fortsatt orosmoment.
- USA:s finanspolitik är ordentligt expansiv, faktum är att budgetunderskotten i nuläget är de största någonsin utanför en djup recession eller när USA befunnit sig i krig. Samtidigt håller centralbanken Federal Reserve på med att minska sin balansräkning som byggdes upp via kvantitativa lättnader (pengatryckning) efter finanskrisen och pandemin. Det betyder att de säljer statsobligationer samtidigt som lånebehovet från staten innebär större emissioner av nya statsobligationer. Ökat utbud leder ofta till lägre priser vilket för obligationer betyder högre ränta. Dessutom har flera stora (tidigare) köpare som Kina och Saudiarabien minskat sina innehav under 2023, i Kinas fall kraftigt.
- Ovanstående faktorer skulle kunna få Federal Reserve att hålla räntorna högre under en längre period eller till och med fortsätta att höja styrräntan jämfört med marknadens förväntningar om att de ska börja sänka räntan i maj-juni nästa år.
Detta talar för lägre räntor:
- Räntorna befinner sig nu på nivåer där de är attraktiva relativt mer riskfyllda tillgångsslag som aktier och investerarna noterar naturligtvis den allt bättre profilen vad gäller risk/avkastning. Därmed finns ett underliggande köptryck via omallokeringar mot räntesidan på bekostnad av bland annat aktier, ett köptryck som kan pressa räntorna nedåt.
- Högre räntor är i praktiken åtstramande för ekonomin. En ekonomisk term är ”finansiella förutsättningar” och kortfattat beskriver den miljön som ekonomiska aktörer verkar i. För ett företag handlar det enkelt om vad avkastning på eget kapital är i förhållande till kostnaden för nämnda kapital. Med de allt högre räntorna kommer företaget noga överväga om en investering bär sig eller inte. Samma sak gäller för privatpersoner, blir finansieringskostnaden för hög väljer man att inte byta bostad, köpa ny bil eller åka på semester. Allt annat lika innebär detta lägre ekonomisk aktivitet och press nedåt på räntorna.
- Detta brukar synas i den så kallade räntekurvan som består av alla löptider från statsskuldväxlar (korta löptider) till 10-15-åriga statsobligationer. När räntan på de korta löptiderna är högre än för de längre löptiderna bli räntekurvan inverterad, vilket brukar ses som signal om att en lågkonjunktur är på väg. Lägre långa räntor än korta betyder att räntemarknaden förutspår att centralbanken ska börja sänka styrräntan (som påverkar den korta änden mest) för att få i gång ekonomin igen. Även om inverteringen av den amerikanska räntekurvan har minskat är den fortsatt påtaglig. Tilläggas bör att det under de senaste 50 åren bara varit en ”falsk” signal från räntekurvan i USA (1995), övriga inverteringar har följts av en recession.
Jokern om vi tittar framåt i räntekulan är att alla ovanstående faktorer (både för och emot) spelar ut med en fördröjning som är omöjlig att försöka skatta. Federal Reserve nämner vid i princip varje räntemöte samt protokoll att penningpolitiken verkar ”med långa och variabla eftersläpningar”. Det i sin tur innebär att det inte finns någon linjäritet i hur ovanstående faktorer påverkar varandra, eller i hur stor grad vid en given tidpunkt. Krångligt? Onekligen, och också en orsak till att fokus på marknaderna just nu är så ensidigt på räntornas riktning. Summerar vi ovanstående så står kampen helt enkelt mellan fortsatt tillväxt och lågkonjunktur. Om USA:s ekonomi klarar en ”mjuklandning” och växer vidare ligger trycket uppåt på räntorna, vid en ”hårdlandning” (recession) kommer de att falla. Möjligen får jag variera mitt nynnande, en annan av herr Humperdinck’s stora hits är ”The last waltz”!