Vägskäl på den finansiella marknaden är punkter där investeringshistorier skrivs om, kanske drivna av ekonomiska händelser eller politiska skiften. Och de kan skapa möjligheter och utmaningar. Här listar vår chefsstrateg Michael Livijn tre vägskäl som just nu tittar framåt på dagens marknad.
Veckokommentaren fortsätter nedan.
Ovanstående citat (rubriken) stod en gammal favorit till veckobrevet för, baseballcoachen Yogi Berra. Andemeningen är upp till var och en att tolka, men att vi hela tiden ställs inför olika val som inte är helt lätta att ta beslut kring kan nog de flesta relatera till. Samma sak gäller för marknaden. Från tid till annan kan den upplevas som rent av förvirrad, vilket gör det än svårare att som investerare att ha en uppfattning. Jag listade innan sommaren lite olika argument för både en upp- och nedgång (läs mer här), argument som i stora drag står sig även idag. Dock, nästan fyra månader är en evighet på marknaden och det går definitivt att ta en titt med ett par nya glasögon, inspirerat av Yogi Berra. Här är därför ett par vägskäl i dagens marknad:
- Globala aktier har haft en tuff period sedan mitten av september, ned med runt sju procent. Svenska aktier hade en toppnotering i början av juni, men har sedan dess fallit med nästan tio procent. Eftersom aktiemarknaden är framåtblickande kanske det är någon sorts signal om sämre tider, ligger ”världens mest väntade recession” i faggorna? Samtidigt har oljepriset (Brentolja) stigit med nästan 30 procent sedan slutet av juni, till drygt 95 dollar per fat. Det brukar inte höra till vanligheterna att så är fallet om det nalkas recession (ja, jag vet att sommaren 2008 säger emot kraftfullt, den prisexplosionen var dock mer driven av spekulation och en så kallad ”short squeeze”, snarare än fundamentala faktorer). En annan indikator som brukar vara ganska bra på att sniffa ut lägre ekonomisk aktivitet är metallen koppar. I år har priset sjunkit, fast bara med fyra procent, och prisnivån är i ett historiskt perspektiv fortsatt hög.
- Räntorna har klättrat vidare under sommaren/hösten och den amerikanska 10-åringen har stigit med en procent (100 punkter) sedan 1 juni. Det är i räntesammanhang en hel del och reser frågan om inflationsproblemet verkligen är över? Utvecklingen är liknande även för andra löptider, som 2-åriga räntor. Och inte bara i USA. Guld brukar anses som ett skydd mot inflation och om de stigande räntorna uttrycker en oro för just högre inflation borde guldpriset således följa med. I stället har det sjunkit med cirka två procent i år.
- Visserligen ett USA-centrerat exempel, fast i spåren av stigande räntor har också boräntorna där kommit upp på nivåer som inte synts sedan i slutet av år 2000. En amerikansk 30-årig bostadsränta (kan verka långt med svenska mått mätt men är standard i USA) ligger i skrivande stund på 7,83 procent. Ändå har bostadspriserna stigit i år! Delvis en effekt av att få vill flytta och därmed sätta om lånen, men ändå ett motsatsförhållande. Kommersiella fastigheter, där andra låneförutsättningar gäller, har däremot sett ett kraftigt prisfall i år. På hemmaplan är det dock en mer ”normal” utveckling, stigande räntor har pressat bostadspriserna, som i Sverige är ned cirka 13 procent sedan föregående topp (gäller samtliga bostäder).
Vägskäl saknas därmed inte, och det är svårt att få en övergripande bild som faktiskt hänger ihop. Det innebär att man som investerare kanske är mer osäker än på länge på hur framtiden kommer att arta sig. Här vill jag dock påminna att det kommer att vara likadant om en vecka, en månad och om tio år. Är det räntan, tillväxten, guldet, kreditspreadarna eller vinsterna som kommer att styra framöver? Och i så fall, i vilken utsträckning?