Marknadskommentar
Augusti 2022Reversering – igen

Använder vi den svenska aktiemarknaden som utgångspunkt kan årets marknadsutveckling karaktäriseras som mer eller mindre en ”varannan-månads-marknad”, fast med en klar riktning nedåt. Och i stort gäller det även för de globala finansiella marknaderna. I den bemärkelsen blev augusti inget undantag, den starka utvecklingen från juli förbyttes återigen till en nedgångsmånad. Drivkraften var densamma, förväntningarna på hur centralbankerna, framförallt amerikanska Federal Reserve, ska agera dikterar marknaden i den inflationsmiljö som präglat det senaste året. Det som sänkte riskviljan var den årliga centralbankskonferensen i Jackson Hole i början av augusti, där både Fed-chefen Jerome Powell och ECB-chefen Christine Lagarde var tydliga i sina anföranden om att de har fullt fokus på att komma till rätta med inflationen, varpå marknadens förhoppningar under sommaren om en mindre stram penningpolitik grusades. Till detta byggdes det som nu dominerar nyhetsflödet i Europa upp, nämligen den energikris regionen har hamnat i. Strypta gasleveranser från Ryssland tillsammans med nedläggningar/underhåll av planerbar elproduktion som kärnkraft har drivit upp elpriserna till mycket höga nivåer, något som drabbar både bolag och hushåll negativt.

Rent marknadsmässigt blev därför augusti ännu en negativ månad. Svenska aktier backade med 7,2 procentenheter medan globala aktier faktiskt steg med 0,8 procentenheter. Skälet var en svagare svensk krona som ”räddade” utvecklingen, i lokal valuta sjönk även globala aktier med runt 1,1 procentenheter. Med förväntningar om en stramare penningpolitik steg också räntorna under månaden, vilket innebar att även obligationer hade uppförsbacke. Svenska statsobligationer backade med 4,7 procentenheter och ett globalt obligationsindex (BofA Global Broad Market Index) sjönk med drygt 3 procentenheter.

Framgent ligger fokus på trion ekonomi/inflation/centralbanker och hur dessa tre storheter kommer att interagera med varandra. Inflationen är den övergripande faktorn som i sin tur påverkas av ett otal variabler. I den positiva vågskålen noterar vi fallande råvarupriser samt mindre stressade globala försörjningskedjor, något som kan lätta lite på trycket uppåt. Fortsatt är arbetsmarknaderna starka i både USA och Europa, något som kan innebära ökade löneanspråk och därmed risk för löneinflation. För Europa innebär de stigande elpriserna förnyad press uppåt och det är troligt att inflationen kommer att hålla sig på höga nivåer, eller till och med stiga, under resten av året. Att centralbankerna kommer att fortsätta att höja sina styrräntor är ställt utom alla tvivel, frågan marknaden ställer sig (och som driver marknadsutvecklingen) är hur mycket och i vilken takt.

Hur detta påverkar ekonomin återstår att se, penningpolitiken balanserar mellan att hålla inflationen stången samtidigt som ekonomin inte ska ta alltför mycket stryk. Den globala ekonomin är i en inbromsningsfas, så det är en delikat balansakt. Dock är nivåerna på tillväxten fortfarande relativt goda, men det är förstås ingen garanti för att en så kallad mjuklandning i ekonomin ska uppnås. Troligen behöver det bli sämre innan det kan bli bättre igen och vi får se en mer permanent vändning i den globala ekonomin. Marknadsmässigt finns det därför en risk för en fortsatt skakig utveckling framöver.