Den här veckan skriver vår chefsstrateg Michael Livijn om fortsatta upp- och nedgångar för svenska och globala aktier och räntor med ett strålande januari och mediokert februari. För tiden framåt listar han tre marknadsscenarier och i sammanhanget nämns en begränsad sikt – också att vara investerare i det.
Veckokommentaren fortsätter nedan
Veckobrevet för drygt en månad sedan tog upp det faktum att det inte bara går fort i hockey, utan även på de globala marknaderna och i den globala ekonomin (läs mer här). Utan att överdriva så fortsätter detta att vara ett faktum och det kan även för mig själv (som utan att försöka kravla upp på någon hög häst förväntas ha någorlunda pejl på läget) vara svårt att hänga med i svängarna. Mönstret följer till viss del förra året, där slagen var stora med ordentliga nedgångsfaser och återhämtningar/rekyler tillbaka:
Källa: Macrobond
Den mycket starka utvecklingen under januari i år, där uppgången för svenska aktier nådde nästan 13 procent, har vänt runt och avkastningen i skrivande stund summeras till cirka sju procent. Det är i och för sig nästan en årsavkastning, fast som vanligt är det lätt att bli girig. I stort sett samma mönster gäller för globala aktier. Även räntesidan inledde mycket starkt då räntorna föll tillbaka på förhoppningar om mer duvaktiga centralbanker i spåren av fallande inflation. Den amerikanska tioåriga räntan, som är världens ”referensränta”, föll med 50 punkter (0,5 procent) under januari för att stiga med lika mycket under februari. Följaktligen har ränteplaceringar också haft motvind och har gett upp en del av uppgångarna. Dock, fokus bör inte ligga på extremt kortsiktiga horisonter, utan som vanligt är det bättre att ta ett eller två steg tillbaka och försöka lyfta blicken något. Ligger en upprepning av 2022 i korten, med fortsatt stora slag i både ekonomin och på marknaderna?
Svaret på den frågan går det tretton på dussinet av, och jag berörde de tre huvudlägren rent scenariomässigt utifrån ett konjunkturcykelperspektiv i förra veckobrevet (läs mer här). Ofta när ekonomin rör sig från en fas till en annan så uppstår osäkerhet, kanske också förstärkt när cykeln som i nuläget ger motstridiga signaler. Kort sagt är sikten mycket begränsad, och inget av de tre huvudscenarierna på marknaden (hårdlandning, mjuklandning eller ingen landning) har överhanden, snarare växlas det friskt mellan dessa. I januari var det mjuklandning, i nuläget lutar det mer åt ”ingen landning” och jag utesluter inte att hårdlandnings-lägret också kan få en syl i vädret framöver. Därför innebär det troligen att både de ekonomiska och marknadsmässiga slagen kommer att fortsätta tills en mer klar riktning kan skönjas.
Det är lätt att villa bort sig i nuvarande miljö, även portföljmässigt. Osäkerheten kring riktningen framöver, och därmed slagen på marknaden, kan få de flesta att undra kring om portföljen är rätt allokerad. Vår genetiska ”hård-kodning” är ju också skapt så att vi gärna vill agera i en osäker/obehaglig situation, det känns bättre att göra något snarare än vad beslutet i fråga får för utfall. Det går inte att ta bort nämnda beteende, fast som investerare har man kommit en bit på väg om man är medveten om det, vilket gör det något lättare att förhålla sig till situationen. Med risk för att låta som en repig skiva hjälper det också att ha en diversifierad portfölj. Beroende på vilket scenario som spelar ut kommer olika tillgångar att reagera olika, och oavsett scenario kommer vissa av dem landa på minus. Men att surra sig till ett scenario, och kanske de tillgångar som förväntas gå bäst om det spelar ut är något av ett vågspel. Framtiden har åtskilliga gånger visat sig vara något annat än vad vi trodde. Stay diversified!