Dumma pengar vs smarta

Skriven av Michael Livijn

Förra årtusendet, när jag själv började arbeta i finansbranschen, var teorin kring olika investerare och deras ”performance” relativt enkel. Vanligtvis delades de in i tre kategorier: professionella, ”rika änkor” och privata investerare. De förstnämnda hade på den tiden ett massivt informationsövertag och förväntades slå index medan änkorna var ute efter en mer stabil resa och nöjde sig med indexavkastningen. Kvar under index stod därmed privatinvesterarna. Begreppet ”dumma pengar” springer ur denna enkla (fördomsfulla?) ”sanning” som då var gällande. Fast som Bob Dylan skaldade 1964; The Times They Are A-Changin’.

Teknologin som förändrade spelplanen

Investeringslandskapet är idag helt annorlunda, framför allt på två områden. Dels information, dels tillgång till marknaderna. I slutet av 1990-talet var internet visserligen allestädes närvarande, fast då i den stationära datorn på skrivbordet, komplett med 56.6K modem som tog en stund att koppla upp. Intåget av smartphones och bredband/4G var ännu ett årtionde bort. Men utvecklingen och utbyggnaden av både hårdvara och den finansiella infrastrukturen var obeveklig. Sakta men säkert flyttade vårt finansiella liv in i mobilen, och kostnaderna för att agera på marknaden har gått mot i princip noll. Det i kombination med ett massivt informationsflöde har, i min bok, flyttat målstolparna i ovanstående ”teori”.

En ny maktfaktor på marknaden

De professionella investerarna bygger sina analyser av marknaderna på ett stort antal faktorer, till exempel konjunktur, räntenivå, vinster, värdering och mycket annat. Betydande resurser läggs på denna process, både i form av data, strukturering av den och modellering. Dessutom har de ofta direktkontakt med både bolag och andra marknadsaktörer, vilket ger en ”förstahandsfördel” i den finansiella informationsnäringskedjan. Här tror jag att ännu en faktor kommer att behöva läggas till i analysen, nämligen ”retail”, eller privata investerares beteende/agerande. Enligt Financial Times utgör nu privatsidan runt 36% av handelsvolymerna i amerikanska aktier, vilket är en fördubbling på 15 år. Just dessa 15 år är lite intressanta av flera skäl. Efter finanskrisen har begreppet ”BTD”, eller ”Buy the dip”, fått fäste hos många privata investerare. Och historien (hittills) har visat sig stämma, det har varit åtskilliga nedgångar sedan dess, fast återhämtningarna har varit snabba:

Källa: Formue Investment Management/Macrobond

För samtliga exempel i grafen har fallet hämtats tillbaka inom ett år. Generaliserar jag något och förutsätter att en ökande andel av handeln är privata investerare med ett synsätt att varje nedgång är ett köptillfälle skulle jag troligen beakta det i min analys. Både storleken på gruppen och hur den agerar får betydelse på marknaden. Tidigare har privata investerare setts som en oordnad, disparat aktör som enskilt knappast kan flytta nålen vad gäller marknadspåverkan. Ytterligare en faktor i sammanhanget är sociala mediers intåg på marknaden (här är ett veckobrev från 2023 som tar upp ”finfluencers”) och ett bra exempel på det är Gamestop-episoden 2021. I spåren av pandemin satt många amerikaner hemma med färska helikopterpengar från staten men ingen möjlighet att fysiskt handla för dem. Många vände sig mot aktiemarknaden och det sociala forumet Reddit blev ett nav. Plötsligt var det inte enskilda aktörer som handlade utan en koordinerad grupp som faktiskt lyckades med att orsaka svidande förluster för ett par hedgefonder som blankat Gamestop-aktien. Main Street slog Wall Street!

När flockbeteende driver marknaden

Den faktiska makten hos privatsidan är förstås svår att kvantifiera, men om mönstret håller är den en faktor att räkna med. I en nedgång kan professionella aktörer som hedgefonder och stora institutionella aktörer välja att minska risken i sina exponeringar (vilket såklart kan förvärra nedgången), men om privata investerare ser rörelsen som ett köptillfälle kommer kapitalflödena direkt att noteras hos de förstnämnda. Samt hos algoritmstyrda aktörer. Har man då en kort position, alternativt undervikt i aktier, och marknaden börjar stiga igen kan det bli svettigt. Vänder de professionella investerarna på klacken i det läget kommer de att förstärka rörelsen på uppsidan. Ännu en akronym som fått fäste de senaste åren är FOMO, eller ”Fear Of Missing Out”, och den gäller även för professionella investerare som nästan alltid har ett index att ta hänsyn till.

Begreppet ”dumma pengar” har därför delvis förlorat sin ursprungliga mening, för med obegränsad tillgång till information, omedelbar access till världens alla finansiella instrument och analysverktyg (många AI-baserade) är privata investerare en kraft att räkna med. Om de sedan lyckas med att peta ned de professionella från positionen som de som slår index låter jag vara osagt. De enda som förblir opåverkade är de rika änkorna!

Prenumerera på Michael Livijns marknadsuppdateringar

Du får veckokommentaren en gång i veckan direkt i din inbox.




Input the campaign name that submitters should be added to.





Michael Livijn Chefsstrateg

Michael Livijn har över 20 års erfarenhet ifrån finansbranschen. Han tar fram Formues House View, skriver marknadskommentarer, veckobrev, medverkar i Förmögenhetspodden samt under Formues webinarer. Michael är även extern talesperson för Formue.

Tänk på att en investering i finansiella instrument innebär en risk. Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida avkastning. Pengar som placeras kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Informationen utgör inte rådgivning. Du kan alltid få råd om placeringar anpassade efter din finansiella situation från en rådgivare.

Kontakta oss