Förväntningarna på centralbankernas styrräntesänkningar är höga, men besluten har skjutits upp till senare och vad som händer vid nästa beslut i maj är osäkert. Men är det värt att engagera sig i styrräntefrågan, och hur påverkar det din portfölj? Det skriver vår chefsstrateg Michael Livijn om.
Vill du få veckokommentaren skickad till din epost varje fredag? Klicka här
Följetongen när centralbankerna ska ändra riktning till att börja sänka sina styrräntor rullar vidare. Senast i veckan kom nya inflationstal i USA som inte helt tillfredsställde förväntningarna och genast var marknaden snabb med att skicka upp både de långa räntorna och volatiliteten samt sänka börserna (nåja, runt en procent ned är knappast någon katastrof, fast det kan kännas som det efter snart fem månader med rally). Helt plötsligt var räntesänkningen från amerikanska Federal reserve i juni månad borta ur spelet. Det börjar här och var i analysflödet till och med antydas att räntehöjningar kan vara nästa steg för Fed om den nuvarande inflationstrenden fortsätter. Eftersom de flesta andra centralbanker självklart tar en och annan hint från Fed så är det inte bara en fråga om USA.
Faktum är att situationen påminner lite om den som rådde efter finanskrisen, fast tvärtom. Då var det ju inte inflation som var boven i dramat, utan deflation. Marknaden väntade hela tiden på data som visade på högre inflation, vilket med facit i hand lös med sin frånvaro. Förväntningarna på centralbankerna var att de skulle höja sina styrräntor, en väntan som blev både lång och till viss del frustrerande. Räntehöjningarna sköts ständigt på framtiden, nollränta i USA och negativa styrräntor i Europa (och Sverige) var det nya svarta och inflationen blev nästan officiellt dödförklarad. Perioden efter pandemin ruskade dock om en del och i nuläget är fokus som sagt omvänt då inflationen står i centrum för penningpolitiken.
Jag tänker inte ge mig in i debatten om när, hur mycket och i vilken takt centralbankerna eventuellt kommer att sänka (eller för den delen kanske höja!) styrräntorna med om/när det blir aktuellt, det finns åtskilligt fler och bättre kvalificerade aktörer för den uppgiften. Till syvende och sist kommer det att bero på den data som kommer in, och om den kan vi bara spekulera i nuläget. Vad jag ändå får ge marknaden rätt i är att den inför året helt korrekt förutspådde att den viktigaste drivkraften för utvecklingen var just Federal Reserve, vilket jag tog upp i ett tidigare veckobrev (läs mer här), där jag också listade ett antal olika möjliga Fed-scenarier. Tre månader senare lutar det mer åt, i början av året, den mer osannolika riktningen med höga styrräntor längre än väntat.
Men, och det är ett viktigt men i sammanhanget, ovanstående prediktion från marknadens sida om Feds betydelse för utvecklingen på marknaderna sa ingenting om riktningen på nämnda utveckling. För trots att det knappast gått som förväntat vad gäller lägre styrräntor så har det för de mer riskfyllda tillgångsslagen varit ett mycket fint år hittills. Aktier har klarat av konceptet ”higher for longer” väl när det kommer till ränteutvecklingen medan räntesidan naturligtvis haft det kämpigt. Stigande räntor innebär en kursförlust för de flesta räntepapper, fast kom ihåg att räntenivån, eller kupongen, kompenserar på ett annat sätt idag än under mardrömsåret 2022.
Ska man då som investerare lägga krut på att försöka hänga med, analyser och agera på alla turer kring kommande penningpolitiska beslut? Frågar ni mig så blir svaret nej. Visst, penningpolitiken är en viktig drivkraft på marknaden, fast det är vinster, sentiment, ekonomi och tusen andra faktorer också. Den viktigaste drivkraften för din portfölj är att den är rätt uppsatt utifrån dina behov, mål och risktålighet, vilket över tid trumfar vad som händer här och nu. Och när jag tänker efter, tiden att vänta på något (ett centralbanksbeslut?) kan troligen användas till något bättre!