Förväntningar på framtiden och marknadens reaktion skiljer sig ofta från det faktiska utfallet, och många variabler spelar in, bland annat kortsiktiga trender, sentiment, och ibland även irrationellt investerarbeteende. Men hur kan du bli mindre känslig inför både förväntningar och utfall – och hur såg det första kvartalet ut i sammanhanget? Det skriver vår chefsstrateg Michael Livijn om!
Vill du få veckokommentaren skickad till din epost varje fredag? Klicka här
Det gick onekligen fort. Sällan har väl ett kvartal flytt så snabbt, åtminstone enligt min uppfattning. Möjligen börjar jag bli gammal (nåja!), fast gick inte tiden betydligt långsammare förut? Oavsett amatörfilosofiska bryderier så bjöd första kvartalet utifrån ett marknadsperspektiv på en fantastisk avkastning, framför allt för riskfyllda tillgångar som till exempel aktier. Och med facit i hand, både vad gäller utveckling men också vad som spelade ut i ekonomin, är det lätt att lägga pusslet. Faktum är att det är något av en mänsklig paradgren att i efterhand förklara verkligheten när den väl har hänt, och där är jag lika skyldig som ”the next guy”. Vad jag dock kan tycka glöms bort lite i sammanhanget är de förväntningar som föregriper nämnda verklighet. När det kommer till marknaden är de minst sagt komplexa då den globala ekonomin knappast låter sig reduceras till en enskild händelse eller skeende. Jämför till exempel med en kommande match i valfri sport, där är både förväntningarna och utfallet relativt enkla att förhålla sig till.
Fast vad låg i korten när året brakade i gång på marknaden? Låt oss titta på ett par av huvudpunkterna:
- Recessionsrädslan från 2023 var i princip borta, konsensus såg framför sig en mjuklandning i den globala ekonomin under första halvåret 2024, det vill säga avtagande tillväxt men inte någon lågkonjunktur.
- Inflationen väntades fortsätta trenden från förra året och falla ned mot de magiska två procent som är många centralbankers föredragna nivå.
- Ovanstående innebar högt uppskruvade förväntningar på att räntesänkningar skulle komma från flertalet centralbanker med start i slutet av mars/början av april. Även de långa räntorna skulle sjunka och fortsätta trenden från slutet av 2023.
Jag ska villigt erkänna att dessa tre bara är toppen på förväntnings-isberget, fast jag tycker att de relativt väl fångar huvuddragen i vad som gällde för tre månader sedan. Så, vad hände?
- Den globala ekonomin accelererade snarare än mjuklandade, och alla stora regioner (USA, Europa inkl. Sverige, tillväxtmarknader inkl. Kina) visade bättre makrotal än förväntat.
- Inflationen visade sig inte sjunka så linjärt som förväntat, och flera inflationstal överraskade på uppsidan och/eller planade ut.
- Vad som sågs som en ”säker” sänkning av styrräntan i USA i slutet av mars har nu skjutits fram till juni/juli, och antalet sänkningar som marknaden förväntade i början av året har skruvats ned från drygt sex till centralbanken Federal Reserves linje om runt tre sänkningar i år. Långräntorna i de flesta stora ekonomier (även i Sverige) har stigit mellan 30 och 40 punkter hittills i år.
Vän av ordning kan ju lyfta lite på ögonbrynen eftersom rallyt från slutet av oktober förra året byggde just på att utvecklingen skulle gå i linje med de förväntningar som rådde kring årsskiftet. Visst, det är inte så att det som faktiskt skedde har varit negativt, fast på marginalen kan jag tycka att framför allt marknadens kapitulation kring kommande räntesänkningar borde fått större genomslag, liksom det faktum att räntorna faktiskt har stigit i år. ”Higher for longer” (högre räntor längre) är något som tidigare varit lite av ett rött skynke för marknaden. Nåväl, jag ska inte gnälla på marknadsutvecklingen!
Vad jag vill ha sagt är såklart att det är minst sagt svårt att 1: veta vad som kommer att hända, 2: veta hur marknaden kommer att reagera på det. När vi summerar första kvartalet blev det inte riktigt som förväntat, likväl var det inget fel på marknadsutvecklingen. Kort sagt: fel orsak, rätt utfall. Problemet är att det ibland blir tvärtom, rätt orsak, fel utfall. Och naturligtvis en rad kombinationer däremellan. Förväntningar på marknaden är som sagt luriga att förhålla sig till. Kardinalrådet är som alltid från min sida att ha en långsiktig portföljstrategi som du kan ”stå ut med” i både upp- och nedgång, eller med andra ord en strategisk allokering. Det gör dig betydligt mindre känslig inför både förväntansbilden på marknaden, som är kortsiktig, och också vad utfallet blir på kort sikt. Den avgörande frågan för mig är dock om årets andra kvartal kommer att springa lika fort som det första?