Den här veckan följer vår chefsstrateg Michael Livijn upp de drivkrafter som har potential att forma det kommande decenniet. Hur ska du som investerare egentligen investera i en ny möjlig ekonomisk era? Och vad ska du tänka på när det gäller hanteringen av din portfölj?
Veckokommentaren fortsätter nedan.
Föregående veckobrev tog upp frågeställningen om vi är på väg in i en ny ekonomisk era (läs mer här) genom att titta på ett antal faktorer som kan innebära att utvecklingen i både ekonomin, och också på marknaderna, kommer att bli annorlunda framöver. En inbyggd svaghet vi har, inte bara när det gäller ekonomi, är vad som brukar kallas recency bias. I korthet innebär det att vi ofta refererar till det som precis har hänt och extrapolerar att ungefär samma sak också ska hända framöver. Och med tanke på att tiden efter finanskrisen varit relativt ”linjär” är det lätt att tänka sig att det ska fortsätta på ungefär samma sätt, att det som har spelat ut de senaste åren även ligger i korten framåt.
Argumentationen från min sida förra veckan var att vi troligen får förbereda oss på något annat än låg inflation, låga eller till och med negativa räntor och en stabil, om än dämpad, ekonomisk tillväxt. Sannolikheten för en mer orolig makromiljö, både vad gäller tillväxt, inflation och räntor är hög, och detta kommer att påverka även marknaderna. Den stora frågan är naturligtvis på vilket sätt, och vad det innebär för olika typer av investeringar. Eftersom prognoser även på kort sikt är osäkra så blir den osäkerheten närmast monumental givet de drivkrafter som är i spel om vi tänker 10, 15, 20 år framåt i tiden. Hur ska man som investerare tackla dessa förutsättningar? Här är ett par funderingar:
- Nollränteperioden är över, och att den kommer tillbaka som förut är inte huvudscenariot. Trots allt, räntan är ju priset på pengar och därmed ett sätt att prissätta risk, som är centralt när det kommer till investeringar. Trots enorm motvind för ränteplaceringar under snart två år så innebär dagens räntenivåer en mer ”normal” löpnade ränta för flertalet ränteslag, en ränta som hävdar sig på ett helt annat sätt än tidigare mot till exempel aktier. Räntedelen i portföljen kommer därmed i ett nytt ljus.
- En i grunden högre och mer orolig räntemiljö innebär också att företagen ställs inför högre finansieringskostnader, vilket i sin tur innebär att skillnaden mellan vinnare och förlorare kommer att öka framöver. Förmåga att anpassa sig till nya förutsättningar blir avgörande, en anpassning som kanske inte har behövts när finansieringen har varit låg eller till och med gratis. Agnarna kommer troligen i högre grad skiljas från vetet på aktiemarknaden i detta scenario.
- Fler avkastningskällor i portföljen. Behovet av att sprida riskerna i en mer osäker miljö kommer att öka, och bara aktier och räntor är kanske inte tillräckligt. Alternativa investeringar som till exempel Private Equity, fastigheter, olika hedgestrategier och även Private Credit (onoterade räntepapper, som Private Equity är onoterade aktier) får en större betydelse när det kommer till att försöka fånga framtida riskpremier på marknaden.
- Aktiv eller passiv förvaltning? De sista tio åren har präglats av massiva framgångar för passivt förvaltade fonder, eller indexfonder. På global nivå är andelen passivt (aktiefonder) nu uppe i nästan 40 procent, i USA över 50 procent. I ett scenario där inte alla båtar lyfts av nollräntetidvattnet kan skillnaderna som sagt bli betydligt större mellan vinnare eller förlorare, och duktiga aktiva förvaltare har därmed en bättre möjlighet att prestera (läs mer om aktiv/passiv förvaltning här).
- Ha rätt förväntningar. Perioden efter finanskrisen 2008 till 2009 präglades av överavkastning i förhållande till de långsiktiga snitten i de flesta tillgångsslag. Avkastning är aldrig konstant och att modellera sina förväntningar på det som nyligen varit är ett lätt sätt att bli besviken. Undvik recency bias och var realist, drygt 14 procent årligen för både globala och svenska aktier över perioden 2011 till 2021 är inte rimligt att basera sina förväntningar på. Eller för den delen att man inte får någon avkastning alls i ränteplaceringar.
Som vanligt finns det inga genvägar (eller för den delen, inga vägar alls) till portföljen som har hög avkastning men ingen risk. Den är och förblir en utopi. Däremot kommer diversifiering och en robust strategisk allokering fortsatt att vara basen för hur man som investerare möter en potentiellt ny ekonomisk era. Och det är faktiskt en realistisk väg att ta sig an framtiden.
Rubriken på förra veckobrevet flaggade direkt för att det blir en del till, och ju mer jag skrapar på ytan i denna frågeställning, desto mer inser jag hur mycket den innehåller. Därför föräras ämnet en trilogi, då jag har ytterligare en del funderingar kring de enskilda tillgångsslagen. De landar i del tre nästa vecka!