Med en bräcklig vapenvila som bakgrund är det lite lägre volym på konflikten i Mellanöstern, fast stötestenen kvarstår och Hormuzsundet är fortsatt igenbommat. Och vapenvilan kommer att löpa ut (det är förstås fullt möjligt att den förlängs). Det verkar dock inte bekymra marknaden överdrivet mycket, och marknadsutvecklingen hittills i april är nästan en spegelbild av mars. Trots det massiva fokuset på kriget har det varit en remarkabel återhämtning på de flesta fronter och faktum är att flera aktiemarknader globalt nådde nya all-time-highs per den 15 april. Bland annat hände det i USA, som redan innan kriget hade haft en ganska svag utveckling i spåren av oron för att AI skulle slå ut mjukvarubolag samt frågetecken kring private credit-marknaden. Även de flesta ränteslag är oförändrade eller till och med på plus för året. I förhållande till den upplevda verkligheten med svarta krigsrubriker kan det upplevas som lite märkligt. Ignorerar marknaderna den verkligheten?
Marknaden bryr sig inte
Frågan om marknaderna har rätt eller inte är naturligtvis mer av filosofisk karaktär. Prissättningen av olika tillgångar sker ju i realtid där miljoner (miljarder?) investerare med olika syften, strategier och målsättningar agerar på den information som är tillgänglig i ögonblicket. Hur den tolkas är sedan grunden till att prissättningen sker, eftersom det krävs både en köpare och en säljare. Hade alla marknadsaktörer tolkat informationen likadant hade inga affärer skett, den så kallade prisutforskningsmekanismen bygger på att vi som investerare inte är överens! Vad som är en potentiell kursdubblare för mig kanske är en fullvärderad tillgång enligt dig. Därför anser åtminstone jag att det är svårt att argumentera emot marknadens prissättning i just detta nu. Som enskild investerare kan det kanske vara lite enerverande, alla har ju som sagt sin åsikt om marknaden. Själv tänker jag mest på ”tag-line:en” till den klassiska skräckfilmen Alien, som löd ”I rymden kan ingen höra dig skrika”. Vad vi enskilt tycker om marknaden kommer inte att ha någon betydelse för den framtida utvecklingen.
Riskviljan är tillbaka med kraft
Signalen är dock tydlig: kriget i Mellanöstern är inte ett stort problem. Uppenbarligen räknar marknaden med att situationen kommer att lösa sig, återigen med den information som finns tillgänglig idag. Samtidigt vill jag också lyfta fram det faktum att konflikten inte bestämmer över allt, och att det finns en hel del andra drivkrafter som också påverkar utvecklingen. Möjligen hittar vi här en del av diskrepansen mellan den upplevda och den faktiska verkligheten. För uppenbarligen skyr inte investerarna risk i rådande miljö, snarare tvärtom. En färsk rapport från Bank of America, som följer globala flöden till och från olika tillgångar är glasklar på den punkten. Trots allt som hänt under 2026 uppgår inflödena till globala aktier hittills i år till hisnande 275 miljarder dollar, och under de tre senaste veckorna kom drygt 37 miljarder dollar in i aktier. För stats- och företagsobligationer globalt är siffran 207 miljarder dollar. Därmed saknas det knappast intresse på köpsidan, trots förutsättningarna. Fundamentalt finns det uppenbarligen andra faktorer än bara konflikten som investerarna tar fasta på i positiv riktning.
Fokus på framtiden
Ovanstående bygger förstås på den verklighet som råder idag. Ny information tillkommer hela tiden och det är mycket möjligt att Iran-kriget tar både nya och oväntade vändningar, inklusive positiva sådana. Fast det gäller också alla andra drivkrafter därute. Eftersom marknaden till sin natur är framåtblickande är det återigen svårt att argumentera emot att prissättningen är ”fel”, även på sikt, den speglar bara vad som är känt idag. Framtiden är ”anyones guess”, både vad gäller utvecklingen i sig och också marknadens reaktion på den. Så ja, den har förmodligen rätt!