Michael Livijn, Formues chefsstrateg, tar upp en studie som centrerar en genomsnittlig investerare i USA och skillnader mellan amerikanska aktier och utfallet bland investerare. Vad visar resultatet, och vad ligger bakom det? Det pratas forskning, suboptimala ekonomiska beslut och vad som kan göra en investerare till en bättre investerare.
De finansiella marknaderna är som bekant en berg- och dalbana av stora mått, samtidigt har de bevisligen över tid lyckats med sin funktion, att skapa värde. I vardagligt tal översätts detta till avkastning, och det är ju det som kanske tjusar mest med marknaden, den där nästan paraboliska uppgången (infoga valfritt exempel här) man hela tiden läser om. Men, så fort du ger dig ut på marknaden introducerar du också din absolut största fiende: dig själv. Den mänskliga faktorn ska inte underskattas, vi har fler brister än vad många kanske vill erkänna. Och tyvärr kan det innebära att din avkastning faktiskt blir sämre än vad den hade kunnat vara. Analysfirman Dalbar släppte 2001 en studie över hur den genomsnittliga investeraren (i USA) hade klarat sig under de föregående 17 åren. Amerikanska aktier (S&P 500) avkastade under denna period 16,29 procent per år men utfallet hos investerarna låg på 5,32 procent, en skillnad på nästan nio procent! En uppföljning av studien 2015 gav liknande resultat, skillnaden var då 8,2 procent mellan marknaden och investerarna. Ett flertal andra studier visar samma sak även om talen är olika.
Varför blir det så här? I korthet beror det på den mänskliga faktorn, det vill säga dig själv. För hur rationella och kompetenta vi än tycker att vi är så har vi ett flertal brister om bidrar till ovanstående resultat. Bland dessa hittar vi:
- Övertro på den egna förmågan – går det bra är det min förtjänst, går det dåligt är det fel på marknaden.
- ”Information overload” – tron på att ännu en bit information ger bättre chans/förmåga att träffa rätt. Informationsflödet (läs mer här) är dock större än vad någon enskild individ kan hantera, än mindre analysera.
- ”Anchoring” – tendensen att hålla fast vid tidigare uppfattningar, hur något bör vara snarare än hur det är.
- Kognitiv dissonans – när två tankar krockar. Det kan till exempel vara ny information som strider mot din egen uppfattning, och då är lätt att sortera det ”obekväma”. Syskon till ”confirmational bias”, som innebär att du söker information som bekräftar de uppfattningar som du redan har. Speciellt kognitiv dissonans är intressant eftersom varje transaktion på marknaden kommer till på grund av olika åsikter!
- Flockbeteende – det kostar mentalt att gå åt andra hållet, säkerheten i flocken är ofta större än en eventuell vinst. Tänk om alla andra faktiskt har rätt?
- Kortsiktighet – det är lättare att fokusera på saker som händer här och nu snarare än om 10 år. Det innebär en tendens att hellre (re)agera på kort sikt än att lyfta blicken. Förstärks av informationsflödet och det faktum att en transaktion aldrig är längre bort än din mobiltelefon.
Ovanstående är blott ett axplock från det forskningsfält som kallas ”behavioral finance”, där psykologi, beteendevetenskap och sociologi försöker förklara och belysa varför vi fattar suboptimala ekonomiska beslut (vilket verkligheten visar). Teorin om ”the economic man” som alltid fattar rationella ekonomiska beslut har sina brister, vi är helt enkelt inte perfekta. Fältet ger dock inga handfasta svar på hur vi borde agera, snarare handlar det om att vara medveten om att du som investerare har brister och påverkas av långt fler variabler än de senaste inflationstalen, vinstsiffrorna eller kursrörelserna. Självkännedom och en viss ödmjukhet inför svårigheten att pricka nästa vinnare gör dig med största sannolikhet till en bättre investerare. Förresten, ser inte tech-bolag ovanligt billiga ut?
Text: Michael Livijn