Ovanstående rubrik kan vara en av de mest slitna klyschorna i finansbranschen, fast den har någonting för sig eftersom den så hårdnackat vägrar att försvinna. Främst kommer den fram i lite mer negativa perioder då vi har en tendens att bry oss mer om portföljen under dessa. Inget konstigt i det, det är ju få som gillar att se värdet på sina placeringar sjunka. Egentligen är den en i raden av observationer som kan kallas sunt förnuft. Vad den säger ganska tydligt (åtminstone i min bok) är:
1. Att det är få, om inga, av oss som kan förutspå framtiden
2. Kapitalmarknaderna fungerar över tid. Även det inga konstigheter, de flesta av oss skriver under på dessa två konstateranden så länge marknaden är stabil eller går upp.
Det som krockar för oss är som vanligt perspektivet, som ofta blir mycket kortsiktigt när det blåser. Riskvilligheten går då mot noll och känslan att något måste göras blir nästan överväldigande.
Av egen erfarenhet kan jag säga att många ganska raskt kastar premiss 1 över bord när det blåser, då det negativa nyhetsflödet accelererar och med det även antalet analyser, åsikter och ”så-här-ska-du-agera”-tips. Vi har en tendens att lyssna mer på andra när situationen är osäker, ofta parat med en viss ”confirmational bias”, det vill säga att vi söker information som bekräftar det vi redan tycker. Det finns dock inget rätt eller fel här, bara mänskligt beteende. Premiss 2 figurerar knappt i sammanhanget, få reflekterar över vad som händer på 5-10 års sikt när portföljen faller här och nu. Paradoxalt nog är det så att när marknaden faller fungerar den också! Investerar du så kommer du att ta en risk, vilket i värsta fall betyder att det du investerar i (ofta ett bolag, antingen via aktier eller obligationer) faktiskt kan bli värdelöst. Marknaden är sorteringsplatsen som bestämmer och alla idéer lyckas inte, därav att enskilda aktier/obligationer försvinner samtidigt som ny kommer till. Över tid överlever de bolag som klarar att konkurrera och leverera vinster, som i sin tur är grunden till en annan gammal klyscha, nämligen att ”marknaden stiger över tid”.
För det gör den, av den enkla anledningen att för att ta den där risken kräver investerarna kompensation, eller avkastning. Skulle den inte levereras över tid finns det ingen mening med att ha kapitalmarknader. Kruxet är att denna avkastning inte levereras linjärt, utan påverkas av en rad faktorer som ekonomin, penning- och finanspolitik, värdering, (geo)politik och specifika händelser. Dessutom är ibland marknaden själv sin egen fiende eftersom den tenderar att överdriva rörelserna både i upp- och nedgång. Inte så konstigt kanske, den består ju trots allt av människor och även på kollektiv nivå är vi till viss del irrationella. Ofta går den här faktorn under benämningen ”sentiment”, eller humör.
Resonemanget ovan är näppeligen något försök till att motsäga klyschan i rubriken, snarare tvärtom. 2025 har hittills mer än hjälpt till, efter en ganska kaotisk vår är nu de flesta aktiemarknader (i lokal valuta) tillbaka över nollan. Det betyder absolut inte att allt är frid och fröjd, för det är det inte, snarare kan man återigen se på året lite utifrån premiss 1 och 2. Att försöka tajma marknaden under de senaste månaderna, tror jag de flesta är överens om, har varit mycket svårt. Åtminstone om motivet var att göra det bättre än marknaden. Samtidigt, de som faktiskt höll premiss 2 i huvudet och inte försökte tajma kan nu se våren som ännu ett hack i den långsiktiga kurvan. Det enda vi faktiskt vet om framtiden på marknaderna är att det kommer att dyka upp nya nedgångar, som kommer att vara lika svåra att tajma som den vi upplevt i år. Se därför till att ha fokus på varigheten i din portfölj, inte kortsiktiga svängningar. Marknaden fungerar!