Du har själv startat en mängd framgångsrika företag och hjälpt andra entreprenörer, hur började din karriär?
– Det var egentligen min syster som tog initiativet. Hon var tolv år gammal och startade tillsammans med sina kompisar en firma som tillverkade slipsar. Jag blev snabbt indragen, jag var åtta år gammal då. Som startkapital fick vi en meter tyg av mina föräldrar och det räckte precis till fyra slipsar som vi sålde och det gav kapital till mer tyg. Senare har jag förstått att många entreprenörer börjar tidigt och det tycker jag att vi som är vuxna ska stödja.
Som startkapital fick vi en meter tyg av mina föräldrar.
Vad ger du för praktiska råd till föräldrar vars barn tidigt visar affärssinne och intresse?
– Grunden gäller väl både egna och andras barn: Då de ringer på och är nervösa och vill sälja något så är det ju bra om någon köper. Betala kontant, men var noga med att få vad ni kommit överens om, annars känns det inte som om det är på riktigt. Har barnen hunnit bli sju eller åtta år gamla är det absolut inte för tidigt att hjälpa dem att komma igång, gärna med något som lär dem att sälja. Det är ju klassiskt att gå runt och erbjuda grannar egentillverkade produkter och kanske försöka när den lokala sportklubben träffas. Låt dem ta vara på äpplena i trädgården, torkade äppelringar är bra att förpacka och håller länge. Senap med fina etiketter fungerar, då lär de sig dessutom att köpa in burkar så billigt som möjligt. Barn är söta oavsett vad de säljer och de kommer att känna sig framgångsrika när de kommer hem med en slant.
Hur gjorde ni i din familj, din dotter representerar ju en ny framgångsrik generation entreprenörer och har utsetts av Veckans Affärer till ”Årets supertalang”?
– Det talades mycket om företagandet i vår familj och det inspirerade förstås dottern. Vi hade företagandet som ett naturligt samtalsämne runt köksbordet. När min dotter sedan började på universitetet hade hon många samtal med sina kamrater. De var rörande ense om att de först och främst inte ville ha tråkiga arbeten och liv. Min dotter tänkte väl efter i det läget och kom fram till att mitt och makens liv aldrig varit statiska och tråkiga. Nu, i efterhand, kan jag väl kosta mig på att slå fast att vi inspirerade henne när vi satt där vid köksbordet.
Det här är en sammanfattande text av artikeln ”Framtiden – tillhör maskinerna” ur ”Tillväxt och trender”. Artikeln i sin helhet kan du läsa här.