Burenstam & Partners chefsstrateg Michael Livijn pratar om räntor och ränteutvecklingen över tid. Vad står egentligen räntedelen i en portfölj för, stabilitet eller avkastning? Finns det ett alternativ till räntor och var kommer rebalansering in i bilden? Borde räntor ha en given plats i portföljen för dig som investerare?
Priset på pengar är centralt på de finansiella marknaderna, och det priset kallas för ränta. Hur den har förändrats genom historien är lite av en övning i finansiell arkeologi, och det finns många intressanta studier över detta. Storbanken Bank of America har till exempel en serie som sträcker sig 5000 (!) år tillbaka i tiden och centralbanken Bank of England har en serie på den långa räntan i England som börjar 1703. Tillförlitligheten på dessa serier kan säkert diskuteras, åtminstone de tidigare delarna av dem, men gemensamt för alla liknande långa serier är att de senaste decennierna står ut. Och då i bemärkelsen att räntan under denna period stadigt sjunkit. Nedan är en graf (med tillförlitliga data) som visar långa räntor i USA, Tyskland och Sverige:
Källa: Macrobond
Som framgår av grafen har trenden sedan början av 1980/90-talet varit stadigt nedåt och historiskt är ränteläget mycket lågt. Oavsett nuläget, den långa trenden nedåt de senaste 30 åren har inneburit en fin avkastning på ränteplaceringar då sjunkande räntor ju innebär stigande kurser i dylika placeringar. Grafen visar också att räntan kan vara negativ, ett koncept som är lite bakvänt eftersom hela tanken med en ränta är att den ska kompensera en risk för den som lånar ut pengar. Är den negativ får utlånaren betala för nöjet att låna ut pengar!
Med de mycket låga räntenivåerna följer ett antal frågor ur ett portföljperspektiv, framförallt vad gäller avkastningen, men också när det kommer till räntors portföljegenskaper. Ränteplaceringar handlar ju mycket om kupongen, och stora delar av den har försvunnit i takt med de allt lägre räntorna. Och blir den senaste tidens ränteuppgång mer ihållande finns risken att man i sina ränteplaceringar dessutom får en negativ kurspåverkan. Så har räntor en framtid i portföljen?
Svaret på den frågan är faktiskt ja. Till att börja med, räntedelen i en portfölj ska stå för stabilitet, inte fungera som en avkastningsgenerator. Tillgångsslag med högre risk, som till exempel aktier och vissa typer av alternativa investeringar har den rollen i portföljen. Kriser och (stora) nedgångar är ett återkommande fenomen på marknaden och det enda vi vet i nuläget är att de kommer att uppstå även i framtiden. Och i ett sådant sämre scenario är det räntedelen som i första hand står emot, i andra hand kanske till och med levererar en viss positiv avkastning. Mer riskfyllda delar av portföljen kommer att ha det tuffare. Återigen, räntedelen är en stötdämpare. Att minska denna del innebär en ökad total risknivå i portföljen, och frågan är om du som investerare är tålig nog att bära denna högre risknivå vid nästa kris på marknaden?
Stigande räntor är en motvind, fast också till viss del positivt. De extrema nivåer som rått de senaste åren, med negativa räntor, gjorde att så mycket som 18 biljoner dollar av den globala räntemarknaden handlades med negativ ränta. Ränterörelsen uppåt sedan oktober innebär att det i dagsläget ”bara” rör sig om sex biljoner dollar. Knappast normalt, men ett steg i rätt riktning. Högre räntor innebär lägre kurser, men också högre kuponger, så en del av det man förlorar på karusellerna tar man igen på gungorna. Slutligen, som ett likvitt alternativ till aktier och övriga delar av portföljen som ska skapa avkastning finns det få alternativ till just räntor. Det innebär att man vid en nedgång på marknaden relativt lätt kan återställa risknivån i en portfölj genom att rebalansera mellan räntor och aktier, alltså i detta fall sälja en del räntor och köpa aktier. Så även om räntor kan uppfattas som lite tråkiga och med begränsad potential så har de en given plats i portföljen, oavsett om räntan ska upp eller ned!
Text: Michael Livijn