Formues chefsstrateg Michael Livijn pratar om hur framtiden för ekonomin och marknaderna är osäker, okänd och oväntad. Han pratar om vinstutveckling som en evergreen – också om upp- och nedgångsfaser utan naturlagar.
Med risk för att få en massa ovett efter mig så väljer jag ändå att hävda att ekonomi som vetenskap gärna vill vara som de mer ”hårda” naturvetenskaperna, vilka bärs upp av ett antal naturlagar. Newtons äpple kommer att falla till marken även imorgon, ty gravitationen är en konstant (på den här planeten i alla fall). Inom ekonomin, och i förlängningen på de finansiella marknaderna, finns inte motsvarande naturlagar även om professionen som sådan försöker överbevisa detta faktum genom mer (oftast) eller mindre komplicerade modeller. Nobelpriset i ekonomi är ju inte heller ett ”riktigt” Nobelpris, det är ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”. Så, nu har jag sagt det. Likväl finns det massor av samband också inom ekonomin, fast de är alltså mer eller mindre repeterbara. Därav att framtiden för ekonomin, och för den delen marknaderna, i bästa fall är osäker. Oftast är den okänd eller rent av oväntad, 2022 exemplifierar om något detta faktum.
Dock, tillbaka till de där sambanden. Ett av dem är det mellan vinstutvecklingen i ett bolag och bolagets aktiekurs. Det säger sig självt att ett bolag som gör konstant förlust förr eller senare kommer att försvinna medan framgångsrika bolag belönas av marknaden. Vinstutvecklingen är den ultimata drivkraften för aktier, det är ju den som vi handlar dem på. Något av en evergreen med andra ord. Fast även om detta samband låter som en solklar kandidat till ”Årets Occam’s razor” gäller fortfarande ovanstående resonemang kring osäker, okänd och oväntad. För nämnda vinstutveckling påverkas givetvis av en myriad faktorer, dels för det enskilda bolaget, dels för alla bolag som aggregat (index). För att hålla det någorlunda kort kan man förenklat säga att alla enskilda estimat på varje bolag aggregeras upp på indexnivå (land/region) och till sist får man vinstförväntningarna på ett globalt index, alltså det vi i vardagligt tal kallar globala aktier. Utan att överdriva kan jag säga att det ligger många, många excel-ark bakom den siffra som för 2022 i skrivande stund väntas hamna på strax över åtta procent. Estimat och förväntningar i all ära, frågan är naturligtvis om den kommer att infrias?
Jag tror inte det. Dels har vi det historiska faktum att vinstförväntningarna i snitt inför ett nytt år brukar ligga kring tio procent för att sedan justeras ned vartefter året går och bilden blir klarare, för att avsluta året på runt sex procent. Siffrorna avser det amerikanska indexet S&P 500 (Källa: Bank of America, data sedan 1970), men tendensen är densamma för övriga stora regioner. Dels finns det faktiskt en del frågetecken kring ekonomin under resten av 2022, framförallt att den globala tillväxten bromsar in. Betyder detta att resten av året kommer att vara en golgata-vandring för aktier? Inte nödvändigtvis, värderingsmässigt har årets utveckling inneburit att de flesta regioner ligger strax under sina femårssnitt. Det innebär att det finns ett visst utrymme för lägre vinster om kurserna ska hålla sig på dagens nivåer. Hamnar utfallet kring fyra till sex procent skulle åtminstone jag anse att det finns ett stöd för aktiemarknaden, även om det knappast är tillräckligt för att sätta igång någon ny uppgångsfas. Ack, om det bara hade funnits naturlagar även för vinstutvecklingen!
Text: Michael Livijn