Om räntor, motsättningar och gas

Skriven av Michael Livijn

Formues chefsstrateg Michael Livijn pratar om dramatiska ränte- och valutamarknader och givetvis – Nordstream 1 och 2. Det seglar upp frågor kring energiinfrastruktur med en osäkerhet inför vintern, också hur det kan påverka finans- och penningpolitiken framåt. Har marknaden tagit höjd för det som just nu sker?

2022 fortsätter på den inslagna vägen med att bjuda på dramatik och med den, oroliga marknader. Knappt hade vi hämtat oss från förra veckans nästan maniska centralbanksfokus innan det var dags för en uppföljning, denna gång i Storbritannien. Den nya regeringens finansminister Kwasi Kwarteng lade i förra veckan en ny budget som i huvudsak var expansiv, det vill säga nya utgifter utan motsvarande besparingar. Samtidigt är de flesta centralbanker fullt upptagna med att strama åt penningpolitiken för att komma till rätta med den höga inflationen och en expansiv finanspolitik är i den kontexten knappast odelat positiv. Bank of England (BoE) höjde till exempel styrräntan en dag innan budgeten presenterades! Entré marknaden:


Källa: Macrobond

Det brukar sägas att det går fort i hockey, men frågan är om det inte går än fortare på marknaden? De brittiska räntorna steg kraftigt under slutet av förra veckan och början av denna medan pundet gick i motsatt riktning. I korthet så försvann marknadens förtroende. Och när det sker, sker det binärt, ena sekunden finns det där, andra sekunden inte. Därav de våldsamma rörelserna i både räntan och valutan. Som i sin tur fick negativa effekter bland annat för brittiska pensionsfonder, som mötte så kallade ”margin calls” och var tvungna att sälja obligationer vilket i sin tur tryckte upp räntan ännu mer. I onsdags klev därför BoE in och började köpa obligationer för att lugna ner situationen och återställa förtroendet, något man också lyckades med då framförallt räntorna i Storbritannien sjönk tillbaka kraftigt (även globala räntor sjönk ordentligt). Fast i praktiken innebar det en återgång till kvantitativa lättnader (QE), alltså precis det som centralbankerna försöker att rulla tillbaka! Likväl, alternativen till agerandet från BoE var få eller inga. Debaclet tjänar såklart som en varning till andra länder att balansen mellan finans- och penningpolitik är hårfin och att marknadens förtroende är centralt.

Som om dramatiken på ränte- och valutamarknaderna inte var nog så fick energikrisen i Europa förnyad aktualitet i och med vad som verkar har varit någon sorts sprängning av gasledningarna Nordstream 1 och 2. Även om de inte längre levererar gas till Europa så reser attacken naturligtvis frågor kring övrig energiinfrastruktur och adderar därmed ännu ett lager av osäkerhet inför den kommande vintern. Än högre energipriser skulle sätta förnyat tryck på inflationen, och det är en drivkraft som centralbankerna inte kommer åt via stramare penningpolitik. Dessutom riskerar det att ytterligare driva på finanspolitiken, då olika former av stöd till hushåll och företag kommer att bli legio i Europa framöver. Risken är förstås, med Storbritannien i färskt minne, nya krockar mellan finans- och penningpolitiken i en redan orolig miljö.

Sammanfattningsvis, en mindre rolig vecka ur ett marknadsperspektiv. Och sentimentet, eller humöret, är just nu totalt negativt, det spelar egentligen ingen roll vad för ny information som kommer, den tolkas negativt ändå. Värt att komma ihåg i sammanhanget är att marknaden faktiskt har tagit höjd för en hel del elände. Runt en tredjedel av Stockholmsbörsen är borta sedan föregående topp, för globala aktier handlar det om runt en fjärdedel. Även räntemarknaderna har haft historiskt stora nedgångar under året. Förr eller senare kommer det till en punkt när en nyhet (oavsett valör) inte längre får ett negativ genomslag, och någonstans i det häradet brukar det ske en vändning. Vågar vi hoppas på att veckan innebar bättre förutsättningar för att finans- och penningpolitiken framöver kommer att vara mer genomtänkt?

Dela artikel

Michael Livijn

Nyhetsbrev