Formues chefsstrateg Michael Livijn skriver om en vecka med fokus på amerikanska centralbanken Fed. Kan man säga att Fed-chefen Jerome Powell har någonting gemensamt med den franske kungen Louis XIV – och hur mycket fokus ska du som investerare lägga på ett amerikanskt räntebeslut?
Den franske kungen Louis XIV, även kallad ”Solkungen” (le Roi Soleil), fick sin benämning av en enkel anledning; allt kretsade ju kring honom. Och det är klart, sitter man tronen i drygt 72 år må det vara hänt att man blir lite egocentrisk, särskilt som monarkin på den tiden hade en annan status än idag. Den amerikanske centralbankschefen Jerome Powell har visserligen bara suttit på sin ”tron” i fem år, men är kanske det närmaste vi kommer en motsvarighet idag. Visst, det finns mer välkända människor från olika fält därute, fast få har troligen så stor betydelse när det kommer till ekonomi och de finansiella marknaderna. Powell, och Federal Reserve (Fed), är något av en mittpunkt. För allt, verkligen allt, de säger och gör nagelfars in i minsta mikroskopiska detalj. Varje amerikansk investmentbank av rang, och för den delen alla stora banker globalt, har sin egen avdelning med ”Fed watchers” vars uppgift det är att tyda vart den amerikanska penningpolitiken är på väg. Det är en process som pågår varje dag, året om.
Fast extra febrigt blir det kring de räntemöten som regelbundet sker, senast nu i onsdags, där Fed höjde sin styrränta med 0,25 procent. Oaktat beslutet i sig; antalet analyser, med scenarier ekonomiskt och finansiellt, förväntade räntebanor och effekter på i stort sett alla kända tillgångar brukar explodera inför dessa möten. Tro mig, jag har plöjt några stycken genom åren. För att inte tala om antalet åsikter. Damn if you do, damn if you don’t. Styrräntebeslut är heta potatisar, ovanstående går givetvis att applicera även på övriga stora centralbanker som ECB, Bank of England och PBoC (Kina). Tyvärr smäller Riksbanken inte speciellt högt i ett globalt perspektiv, även om det kan bli en del svallvågor i Sverige, både på analys- och åsiktsfronten. Fed/Powell är dock Solkungen, övriga är pretendenter. Och på goda grunder, USA:s ekonomi är central i det globala perspektivet. Men framförallt gäller det de globala finansiella marknaderna, där USA väger betydligt tyngre än vad BNP ger sken av. Över 60 procent av ett globalt aktieindex är amerikanskt och på räntesidan är motsvarande andel nästan 40 procent. Eftersom (styr)räntan är priset på pengar, och därmed en av grundpelarna för ekonomin och värderingen av olika tillgångar är det naturligt att mest fokus riktas mot Fed.
Frågan är såklart hur mycket fokus man som investerare själv ska lägga på detta? Precis som mycket annat på marknaden är det lätt att svepas med, och mängden information är som bekant i stort sett oändlig. Liksom åsikterna. Sedan gäller den gamla klyschan att varje event på marknaden är en tvåstegs-raket: du behöver ha rätt både på utfallet (0, 0,25 eller 0,5 procent?) och även på marknadens reaktion på utfallet. En inte helt enkel kombination, och nya event står hela tiden på tur (läs mer om databrandslangar och hur man kan förhålla sig till information här). Och handen på hjärtat, inte hänger du väl upp portföljen på en enskild marknadshändelse? Näe, tänkte väl det! En robust portfölj ska klara av olika typer av marknadsevent, inklusive ett amerikanskt räntebeslut oavsett hur ”hett” det än är. Långsiktighet och en tydlig strategi, anpassad efter dina egna behov och mål, har visat sig vara en viktig faktor när det kommer till investeringar och god avkastning över tid. För när det kommer till din portfölj så kretsar den kring marknaden, inte tvärtom. Såvida du inte råkar vara Louis XIV!