Trump-administrationens politik har präglats av osäkerhet och motstridiga signaler, särskilt kring handel och ekonomi. Målen tycks vara att minska statsskulden, stärka den inhemska industrin och försvaga dollarn, men metoderna – såsom tullar – kan ge motsatt effekt. Är den nuvarande politiken hållbar, och vad betyder den för den globala ekonomin? Det resonerar Michael Livijn om i sin veckokommentar.
Logiken hos den nya administrationen under Trump i USA har för många, inklusive marknaden, varit svår att se. En nästan osannolik mängd policyförslag, utspel och ”executive orders” har villigt plockats upp av media som förstärkt, tolkat och kommenterat, vilket i sin tur bidragit till intrycket av nuläget är mer eller mindre kaos. Den gångna veckan är ytterligare ett exempel på detta, med minst sagt nervösa marknader i spåren av ännu en omgång tull-hattande fram och tillbaka från USA:s sida. Dock så kvarstår en, åtminstone för mig, central fråga; vart är USA på väg? Finns det något ”endgame” i den förda politiken?
Det här är förstås en fråga som vida överstiger mina kvalifikationer, men det hindrar mig inte från att försöka nysta lite i den, och att förhoppningsvis i den processen inte ställa till med än mer förvirring. Så, vad är kärnan i det som kommer ut från Vita huset?
- Sammanfattningsvis handlar agendan/målen om att få ned statsskulden, minska budgetunderskottet och åter göra USA till en tillverkningsnation.
- Särskilt den sista punkten, att industrin ska byggas upp igen, har varit ett tema kopplat till mycket av retoriken från Vita huset. Den är intimt förknippad till det faktum att USA har stora handelsbalansunderskott med många länder. Framför allt tullfrågan kan ses i denna kontext, hoten om tullar/införda tullar handlar om att bolag ska etablera sin tillverkning i USA i stället för att landet importerar dessa varor, vad de än må vara. Även amerikanska bolag ska uppmuntras att ta tillbaka/öka sin produktion i USA.
- För att återindustrialisera krävs även en lägre dollar, då dess styrka innebär att USA är relativt oattraktivt som tillverkningsland på grund av för höga kostnader.
Ovanstående är i ett koncentrat vad ”Make America great again” och America first” i mångt och mycket handlar om. Det ska ge högre tillväxt, lägre inflation, lägre räntor och ge tillbaka USA sin forna glans. Andra frågor, som immigration och eventuella skattesänkningar är visserligen närvarande men i min bok kanske mer av det republikanska politiska paketet i stort snarare än kärnan i det. Om detta är målen så har administrationens första tid handlat mest om medlen, till exempel tullfrågan. Och inte minst hur man använder medlen för att åstadkomma sin vision. För bakom världens oroliga marknader i år hittar vi en stor orsak i motstridiga signaler, oortodoxt politiskt hantverk och överraskande agerande från administrationens sida. Det går att ha många åsikter om det, fast faktum är att det är en realitet att förhålla sig till. Från ett marknadsperspektiv är det därför inte en fråga om det är ”bra” eller ”dåliga” förslag utan snarare vad de kan betyda för den ekonomiska utvecklingen (inte bara i USA) och i förlängningen, utvecklingen på marknaderna.
Osäkerheten på marknaderna åsido så är det onekligen en del frågetecken om agendan ovan går att genomföra med de medel som åtminstone hittills använts. Tullar har till exempel den egenskapen att de allt annat lika tenderar att både driva upp priserna och stärka valutan i det land som applicerar dem. Det i sin tur går rakt emot önskan om en svagare dollar och en inflation som hålls i schack. Dessutom kan det drabba ekonomin via en lägre tillväxttakt även om det möjligen innebär ett lägre handelbalansunderskott. Sättet att hota med tullar är kanske inte heller är det bästa sättet att göra reklam för investeringar i USA.
Att få ned budgetunderskottet är svårt med bara ett initiativ som DOGE (Department of Government Efficiency, lett av den icke valde Elon Musk). Stora delar av statsbudgeten är obligatoriska utgifter som blir svåra att minska. Ett möjligt område är militären, och förslag har kommit om att minska utgifterna inom detta område. Att tullar, och de intäkter de drar in, ska fylla på statskassan går också att debattera. Antalet olika analyser jag sett är många, liksom uppskattningarna om vad tullarna verkligen kommer att dra in. Många av dem är tveksamma till om tullintäkterna kommer att få det nuvarande budgetunderskottet att försvinna. Att höja skatterna är inte heller ett alternativ för administrationen, snarare är sänkningar fokus, bland annat bolagsskatten. CBO (Congressional Budget Office) prognostiserar ett budgetunderskott i häradet 5-6% per år fram till 2030. Ränteutgifterna som andel av statsbudgeten närmar sig 20% och prognoserna för 2025 är ränteutgifter på nästan en biljon dollar, vilket är mer än vad försvaret kostar. Det gör det svårt att i nuvarande läge se några stora minskningar av varken budgetunderskottet eller statsskulden ens i ett medellångt perspektiv, åtminstone inte om inte tillväxten tar rejäl fart.
Som sagt är det lite knepigt att se den fulla logiken i USA:s riktning och resonemanget ovan skrapar bara lite lätt på ytan i de olika frågeställningar som finns. Jag har i tidigare veckobrev (läs mer här) belyst teorin om restriktioner (constraints), att det är skillnad på vad en politisk ledare vill göra och vad denne kan göra. USA agerar i nuläget inte i ett vakuum, och andra länder agerar utifrån den nya situationen, liksom självklart marknaden. Det kommer att dyka upp restriktioner längs vägen, var så säker. Hur de eventuellt kommer att påverka är en annan fråga, och en fråga för möjliga veckobrev framöver.
Avslutningsvis; rubriken antyder något om imperier och när mitt eget sinne inte klarar av att fullt ut få rätsida på USA:s kurs får man läsa andra som har större kapacitet. En av dessa är Charles Gave, grundare av den oberoende analysfirman Gavekal. Hans ”take” är att USA helt enkelt vill sluta att vara ett imperium. Ett imperium har i korthet inga gränser och styrs från centrum (i det här fallet Washington). Vad gäller USA som imperium har det sedan andra världskriget inneburit att dollarn är världsvalutan, flertalet finansiella institutioner som IMF, Världsbanken och betalningssystemet SWIFT är ”USA-tunga” och ger därmed också en betydande kontroll över världshandeln, som till stora delar sker i dollar. Det innebär i sin tur att USA behöver ”exportera” dollar för att systemet ska fungera smärtfritt, vilket resulterar i permanenta handelsbalansunderskott. Stabiliteten i systemet, eller imperiet, backas upp av en stark militärmakt med global närvaro. Gaves huvudpoäng är att Trump helt enkelt vill avskaffa imperiet och i stället återgå till nationalstaten USA då han anser att kostnaderna för att upprätthålla det är för stora. Det ger en möjlig förklaring till fokuset på tullar och återindustrialisering, en svagare dollar och uppgivandet av tidigare allianser. Liksom begreppet ”America first”. Om det är rätt analys eller inte får vi se, men den är onekligen intressant. Jag lär få anledning att återkomma i ämnet!