Formues chefsstrateg Michael Livijn pratar i den här veckans veckokommentar om björnmarknader, marknadens humör, nedgångars dynamik och om optimism i turbulenta tider. Men vad menar han med “det är alltid som mörkast innan gryningen”?
Kriget i Ukraina har, fullt naturligt, överskuggat det mesta de senaste två veckorna. De finansiella marknaderna har reagerat kraftigt i vissa fall, fast generellt har beteendet varit ganska behärskat. För även om känslan är olustig, både inför kriget men också inför marknadsutvecklingen, har det inte varit samma panikartade situation som karaktäriserade pandemin för ganska exakt två år sedan. Och nedgångarna sedan årsskiftet kom faktiskt till stora delar innan Ryssland anföll Ukraina. Svenska aktier har haft en tung start på året och är i skrivande stund (11/3) ned runt 20 procent, fast faktum är att när kriget startade den 24 februari var de ned ungefär lika mycket. För övriga stora aktieregioner är utvecklingen i stort sett densamma, huvuddelen av årets nedgång hade redan hänt. Man kan givetvis argumentera att marknaden diskonterade att kriget skulle bryta ut, även om den ryska attacken kom som en överraskning för många. Oavsett vilket så har marknaden troligen tagit höjd för en del dåliga nyheter.
Vilket leder oss in på ämnet björnmarknader. Dessa brukar definieras som en nedgång på minst 20 procent, när begreppet korrektion används handlar det om minst -10%. Självklart är dessa ”mått” helt godtyckliga men de ger ändå något att förhålla sig till. Och enligt dessa mått så har svenska aktier gått in i en björnmarknad medan globala aktier (genom indexet MSCI All Countries World) faktiskt ännu inte ens kommit in i en korrektion. I lokal valuta är nämnda index ned 9,1 procent i år och för en svensk investerare (mätt i SEK) är det ned fem procent, tack vare kronförsvagningen. Men, den brännande frågan kring björnmarknader är naturligtvis när de vänder. Tyvärr är svaret minst sagt otydligt, varje stor nedgång har sin egen dynamik. Generellt sett behöver den stora osäkerhet/orsak som föranledde nedgången minska. Under finanskrisen handlade det om den finansiella stabiliteten (kommer ni ihåg sub prime-lånen?) som till sist garanterades av centralbankerna via penningpolitiken, under pandemin om restriktioner, stödåtgärder och vaccin. I nuvarande läge skulle såklart ett slut på kriget vara ett mycket positivt första steg för att skingra osäkerheten.
Beroende på hur stor nedgången har varit kan man också titta på marknadshumöret, på finanslingo kallat sentimentet. Detta är av naturen mycket flyktigt då det speglar humöret här och nu men tidigare kriser kan tjäna som en referens då man kan jämföra med hur humöret såg ut då. Återigen, det är långt ifrån något facit, men det finns en botten även för humöret. Och i nuläget är pessimismen på marknaden mycket utbredd, olika typer av sentimentsindikatorer ger för handen att nivåerna börjar närma sig, eller till och med ligger under, botten på pandemipaniken i mars 2020. Signalvärdet går som sagt att diskutera, och man ska absolut inte hänga upp sin strategi på den enda pusselbit som utgörs av sentimentet, men en av ingredienserna vid tidigare vändningar har varit ett rejält negativt marknadshumör. Klichén ”det är alltid som mörkast innan gryningen” har trots allt en viss relevans. Till sist handlar det om att marknaden helt enkelt blir mätt på dåliga nyheter.
Kriget i Ukraina är tyvärr en i raden av kriser som regelbundet träffar marknaden. Det enda vi vet är att det kommer flera. En viktig sak att ta med sig handlar egentligen om en ganska grundläggande fråga: har du som investerare en tro om att världen kommer att snurra vidare även imorgon? Att innovation, kunskapsutbyte och handel fortsatt kommer att bidra till ett värdeskapande? Att kapitalmarknaderna även i fortsättningen kommer att allokera kapital till de bästa idéerna? Om svaret är ja så kommer vi att komma igenom även denna turbulenta period på marknaden, likt vi har gjort tidigare. Och vad gäller den där vändningen, så kommer den att komma den här gången också!
Text: Michael Livijn