Sedan finanskrisen för snart 20 år sedan har det varit en rak marsch för USA på världens kapitalmarknader. På den tiden, i början av 2009, var USA:s andel av ett globalt aktieindex (MSCI AC World) strax under 50%. Idag ligger andelen på nästan 64%. Det är ju knappast så att övriga marknader globalt inte gett någon avkastning sedan dess (aktiemarknaden är definitivt inte ett nollsummespel), det är bara det att USA gått så mycket bättre, och därmed ökat sin andel av totalen. Kommer USA att fortsätta att rycka ifrån?
Svaret på den frågan är förstås inte helt lätt att svara på. Bevisligen har amerikanska bolag, speciellt tech-bolag, varit bättre än övriga regioner på att öka sina vinster, vilket över tid driver kursutvecklingen. Innovation är en annan bit av svaret, nya idéer som omsätts till nya (lönsamma) bolag, stöttade av en djup kapitalmarknad har också varit en bärande del av USA:s framgång. Europa, som är den största ”regionen” utanför USA, har däremot sett motsatt utveckling, och gått från nästan 25% i MSCI AC World 2009 till dagens 14%. Det handlar som sagt inte om att Europa och europeiska aktier är dåliga, bara att USA varit bättre. Finns det något som talar för Europa när vi tittar framåt?
Kanske är regionen bättre än sitt rykte, vilket uppmärksammas av flera aktörer på marknaden, bland annat Goldman Sachs och Gavekal, där de tar försöker nyansera bilden av ett Europa omsprunget av USA och tillväxtmarknader som Kina. Bland huvudargumenten:
- ”Det finns ingen vinsttillväxt i Europa”. De gångna åren har knappast varit imponerande ur detta perspektiv, fast sedan andra halvåret 2025 har Europas vinsttillväxt kommit tillbaka starkt. I nuläget (efter Q2:s rapportering) ligger den runt 15% i årstakt, förväntningarna på helåret ligger kring 17%. Knappast en ”lågväxande” region.
- ”Alla säljer Europa”. Även det en sanning med modifikation. Sant är att 2022-2024 innebar utflöden netto från europeiska aktier, fast både 2025 och 2026 hittills har sett stora inflöden. USA:s vikt i index är troligen en del av svaret på inflödena, samt även det faktum att ett fåtal techbolag innebär en hög koncentrationsrisk i amerikanska aktier.
- ”Kina konkurrerar ut Europa”. Både sant och inte sant. Tysk medelstor tillverkningsindustri (Mittelstand) och framför allt Europas bilindustri är under stor press från Kina, vilket är en rejäl utmaning inte bara för företagen, utan även för ekonomin. Fast i index (Euro STOXX 600) utgör bilföretagen runt 1% av marknadsvärdet. Ännu ett fall av att aktiemarknaden inte är ekonomin 1:1. Stora sektorer i index som finans, kraftförsörjning, läkemedel, fastigheter och telekom märker lite eller inget av den kinesiska offensiven.
Det är ju lätt att få intrycket att här är nästa vinnare om argumenten bara är positiva, och till viss del gör Europa faktiskt skäl för sitt rykte:
- Europa saknar innovativa och snabbväxande bolag. De bolag som växer betydligt snabbare är ekonomin (mätt som försäljning) är betydligt färre än i USA. Till exempel väntas 48% av bolagen i S&P 500 ha en försäljningsökning på mer än 10% kommande tre år. Motsvarande andel i Europa är 14%. Å andra sidan innebär Europas bolagsbukett en större exponering mot det som kallas ”HALO” (Heavy Assets, Low Obsolecence), alltså bolag med stora anläggningstillgångar/fasta tillgångar och mindre risk för att bli utkonkurrerade eller ersatta av AI.
- Europas kapitalmarknad är omogen. Regionen är fragmenterad, och trots EU:s försök till en mer strömlinjeformad kapitalmarknad går det trögt. Dessutom är europeiska sparare ”konservativa” och har en stor del av sitt kapital utanför aktiemarknaden, som på konto och i säkrare obligationer. Hushåll i USA har nästan 50% av sitt kapital allokerat i aktier, europeiska hushåll runt 20% (Skandinavien ligger dock på USA:s nivå).
- Europa ligger efter i AI-racet och tech-sektorn är liten. Onekligen sant, men rätt hanterat kan det faktiskt vara positivt. Som historien visat behöver skaparna av en ny teknologi inte bli de slutliga vinnarna, och frågor saknas knappast kring AI-bolagens massiva investeringar och framför allt, avkastningen på dem. Lyckas Europa dra nytta av AI i ”andra fasen” kanske andelen teknologi i index, runt 9%, inte är en bojsten?
Så till frågan om Europas plats i portföljen. Ingenting i ett portföljsammanhang är svart eller vitt, vilket framgår av ovanstående. Det finns saker som talar både för och emot europeiska aktier, liksom det finns för amerikanska och för den delen, svenska aktier. Därför kanske frågan i första hand ska vara hur stor andel aktier totalt du ska ha i din portfölj. Först när det är klart är det dags att ta ställning till ”nivå 2”, eller den regionala aktiefördelningen. Som vanligt finns inget rätt eller fel, fast en andel runt 15% (likt ett världsindex) är alltid en bra utgångspunkt. Har man en stark åsikt åt antingen ena eller andra hållet kan man alltid justera något, fast aldrig i termer av allt eller inget, vilket naturligtvis gäller för alla regioner i portföljen! Fast det vore väl roligt med en liten comeback för Europa?