Uppvuxna i konstnärliga hem har Marika och CG Wacthmeister i över 50 år byggt upp en imponerande samling med över 300 verk. Vi träffade dem på Liljevalchs Konsthall, där de nu visar upp delar av sin samling i utställningen “Hjärtahjärna”. De berättade bland annat om sin kärlekshistoria med konsten och hur de använder sin vetorätt som hemligt vapen.
De fann kärleken i varandra 1969 och det dröjde inte länge innan de förvärvade sitt första gemensamma konstverk; en tavla av konstnären Peter Freudenthal, vars konststil ofta klassificeras som konstruktivistisk. Det var även här som kärleken växte från två till den för konst, och sedan dess har den minst sagt fortsatt. Marika och CG Wachtmeister är idag grundare av Wanås Konst och har byggt upp en imponerande privat konstsamling med centrala konstnärer som Marina Abramović, Louise Bourgeois, Nan Goldin, Jenny Holzer, William Kentridge, Ann-Sofi Sidén och Kara Walker.
– Direkt när vi träffades var konsten en ingrediens i vårt förhållande. Det var mycket icke föreställande, konstruktivistisk konst då med mycket färgfält, geometriska former som raka linjer och abstraktion. Vi tyckte om denna konstinriktning som kunde tolkas på många olika sätt, berättar Marika Wachtmeister.
– När vi förvärvade vårt första verk låg Marika på sjukhus för operation. Jag tog med målningen till hennes rum på sjukhuset, och efter det blev hon snabbt frisk. Tavlan hade ett stort orange fält, och i vårt första hem skaffade vi en heltäckande matta som även den var orange. Istället för att välja konst som passar soffan gjorde vi tvärtom, säger CG Wachtmeister och skrattar.
”Andra seglar och spelar golf”
Men intresset för konst startade egentligen långt innan paret överhuvudtaget hade träffats.
– Jag växte upp i mina tonår i New York med en mamma som var konstkritiker och båda mina föräldrar delade ett starkt intresse för samtidskonst, berättar Marika.
Även CG kommer från en familj med en stor samling och menar att konstintresset sitter i deras ryggmärg.
– Jag växte upp med en samling äldre konst, och sedan blev det vårt gemensamma intresse. Medan andra kanske seglar eller spelar golf, så besöker vi utställningar tillsammans. För oss är det romantiskt. Det har aldrig funnits några investeringsskäl, utan snarare kärleken till konsten och den glädje den har gett oss i livet – en känsla av romantik och samvaro, samtidigt som det ger en paus i vardagen. Konst finns ofta i vackra omgivningar, både i gallerier och museer, och när vi reser utomlands väljer vi ofta städer efter konstutbudet, säger CG.
Att Wachtmeister-paret skulle sitta på en stor konstsamling var dock aldrig en del av någon plan.
– Vi har aldrig samlat, vi har inte tänkt på det som en samling. Vi har förvärvat konstverk och när vi bodde på Wanås Slott hade vi gott om plats att hänga upp dem, och när vi inte hade tillräckligt med plats hängde vi i någon av våra barns våningar eller bostäder, berättar Marika och fortsätter:
– Det var först när vi flyttade ut från slottet och Kristianstads konsthall visade vår konst som vi såg på det som en samling för första gången. Utställningen hette ”Varför tveka?” och de tyckte att det utmärkte vår attityd och vår samling. Vi har alltid tänkt att man ångrar det man inte köper och där klipper vi istället till och köper, och det har alltid blivit bra för oss.
Har en vetoregel
Precis som de aldrig medvetet har samlat konstverk, har de heller aldrig haft en tydlig strategi när de handlar konst. Istället har de en enkel regel: vetorätten.
– Vi har en regel som vi alltid strider om: en vetoregel. Om en av oss inte vill så köper vi inte. När vi var nyförlovade såg CG ett verk av den svenska konstnären Lena Cronqvist. Det var föreställande och vid samma tid var jag helt inne på abstrakt konst. Jag tänkte att jag inte kunde leva med ett sådant konstverk, men idag är hon väldigt känd och när vi väl köpte ett verk av henne så kostade det betydigt mer. Sådant kan hända, berättar Marika.
”En bonde sover på sin sak”
Ett verk som de däremot inte missade var ”In waiting” av den svenska konstnären Charlotte Gyllenhammar.
– Den var lite för dyr men jag såg den på ett galleri här i Stockholm och när jag gick därifrån tänkte jag att nu får jag se vad som händer, men bilden av den lämnade mig aldrig. Till slut gick jag tillbaka och köpte den. Jag skulle fylla 60 och tänkte att jag skulle ge mig själv en present. En bonde sover på sak, man klipper inte till direkt men jag var emotionellt berörd av den här lilla flickan som var klädd i klassisk pipkrage, och hon var gjord i brons.
Parallellt med vetoregeln är de överens om att konsten ska, likt den lilla flickan, beröra dem – det ska väcka en lust och fånga deras intresse. Men de ska också ha råd med den.
– Det kan vara ett konstverk som fastnar på näthinnan men som vi kanske inte köper direkt. Det var faktiskt vad som hände med det senaste verket vi förvärvade. Vi satt i flera timmar och tittade på det, och det satt kvar efteråt. Det var då vi bestämde oss för att vi måste ha det.
Senaste köpet; ett AI-verk
Det var AI-verket ”Mothers Dream” skapat av konstnären Palle Torsson, som också är lektor i konst vid Konstfack och föreläser om datorer inom konsten.
– Han har matat in cirka 300 000 bilder med olika teman, inklusive sin mammas former, mönster och många andra bilder, för att skapa figurer. Verket är generativ och förändras i realtid, så konstnären själv vet inte vad som kommer att visas. Rörelserna i verket styrs av musiken från den amerikanska jazzmusikern John Coltranes, som var hans mormors favoritmusik. Så, med kombinationen av AI och musik knyter han an till sin familj på ett vackert sätt, säger CG.
”Älskar det barnet mer”
AI-verket har en speciell plats, men de poängterar båda att det inte finns någon specifik favorit i samlingen, även om de har favoriter bland konstnärsnamn och konstnärsformer.
– Kanske Dread Scott, ett av de senaste verken. Men jag vill inte rangordna dem, det finns så mycket känslomässiga kopplingar till alla verk. Det känns lite som att säga att jag älskar ett barn mer än ett annat, och det går inte, jag kan inte göra det, säger CG.
– Jag tycker väldigt mycket om skulpturer som Barbro Bäckströms skulpturala konstverk, säger Marika.
Två önskningar
Om paret fick önska finns det dock två specifika konstverk de skulle vilja addera till sin samling – även om de kanske inte skulle favoriseras – och här klaffar även vetorätten.
– Om jag hade obegränsade ekonomiska resurser skulle jag köpa ett stort verk av Louise Bourgeois, en sån här spindel. Under min tid som chef för konsten på Wanås, vid vårt 20-årsjubileum 2007, visade vi Maman, en tio meter hög spindelskulptur. Att äga en mindre version av den, även om den inte varit tillgänglig för försäljning, skulle vara en dröm. Det är definitivt en konstnär vars verk jag skulle vilja ha i samlingen.
Paret äger några mindre verk av Louise Bourgeois, men tyvärr inte en stor spindel i brons, säger Marika.
– En gång var jag nära att få möjligheten att träffa Louise Bourgeois, men hon var förkyld så det blev inte av. Vi hade dock chansen att besöka hennes hus i New York, som det såg ut precis som när hon levde. I hennes rum fanns en parfymflaska, Shalimar, som hon integrerat i sina skulpturer. Numera är det även en parfym jag använder.
På CG:s lista toppar Mark Rothko.
– Jag skulle vilja ha ett verk i samlingen som jag vet att jag inte har råd med och då skulle det vara av Mark Rothko. Vi besökte en stor utställning med Mark Rothko i Frankrike, den var mindblowing, underbar och fantastiskt vacker. Ett av hans verk såldes nyligen för 71 miljoner dollar, nästan en miljard svenska kronor. Under de senaste 50 åren har hans verk aldrig varit inom vår range. Det fanns dock en gång en gallerist som hade några mindre verk till försäljning, men då hade vi behövt sälja av mycket annat i vår samling. Det har varit roligare att samla verk av unga konstnärer.
Inte konst(igt) med utmaningar
Men mitt i två konstsamlares vardag och önskningar finns även utmaningar. Särskilt lyfter Marika och CG Wachtmeister två av dem.
– Om man ska vara ärlig så är det klart att vi har sett konstverk som vi gärna hade velat köpa men inte haft råd med, så den främsta utmaningen är egentligen den ekonomiska aspekten. Vi ville köpa ett stort verk av Janine Antoni, en hängande klocka, men vid samma tidpunkt behövde vi byta vår bil. Då bestämde vi oss för att köra bilen tills den rostade och satsa på konstverket istället. Som CG alltid säger till mig: konstverket har vi kvar men den där bilen hade varit borta nu, säger Marika.
– Så man måste göra vissa prioriteringar, det finns saker vi har avstått ifrån för att kunna köpa konst, säger CG och fortsätter:
– En annan utmaning kan vara när någon annan köper ett underbart verk, vilket har hänt oss ett antal gånger, och därför säger vi ”köp det!”. I princip kan man säga att man ångrar allt man inte köper. Om man inte köper det kan man inte åtgärda det, medan om man köper det kan man alltid sälja det igen, även om vi inte har gjort det. Men det är verken man inte köper som man alltid ångrar, det är de verk man alltid pratar om.
Något de inte pratar om är framtidsplanen för Wanås och konstsamlingen.
– Det finns en dröm, men den berättar jag inte, avslutar CG.
Marika och CG:s fyra råd till dig som vill samla konst:
- Börja med att utforska gallerier och museer för att lära dig mer.
- Lita på din magkänsla och ta chansen när du ser något du gillar. Din smak kan förändras med tiden, och då kan du alltid avyttra.
- Våga avstå från projekt till fördel för konsten, som att till exempel renovera det där köket.
- Tänk inte på var du ska ha verken; köp det du gillar och låt det hitta sin plats.
Tre egenskaper i Wachtmeister-paret konstsamling:
En tidsspegel.
”Efter 50 år speglar vår samling stora historiska händelser, inte alla men till exempel murens fall, apartheids upplösning och 9/11, med fokus på politiska och samhällsfrågor som medborgarrättsrörelsen, kvinnofrågan och klimatfrågan”.
”Upcoming« konstnärer”.
”Vår samling består främst av verk från konstnärer i början av sina karriärer, och inte de stora namnen som Pablo Picasso, Marc Chagall, utan det har varit levande konstnärer (samtida konst)”.
Ovanligt mycket skulpturer.
”Vi har förvärvat många skulpturala verk sedan skulpturparken på Wanås skapades 1987 och vi har lärt känna konstnärer inom området. Våra skulpturer inkluderar verk av Barbro Bäckström, Lars Erik Falk, Jenny Holzer, William Kentridge, Monika Larsen Dennis och Ulrich Rückriem med flera. Vissa är små och ligger på matbordet och andra är utomhus.