Bild: Ulf Sirborn
Allt fler väljer att gå in i rollen som filantrop, inte minst i tider då en pandemi härjar i världen. På Karolinska Institutet har filantropiska donationer gjort att en rad projekt kunnat starta redan tidigt i pandemin och i kampen mot viruset. Jenny Löhr från KI berättar att det bland annat gjort att man kunnat bygga upp en biobank och trappa upp analyskapaciteten – rejält.
– Det är fantastiskt att se hur civilsamhället har ställt upp. Det handlar om långt mer än ”checkbook giving”, säger hon.
Kärlek till människan – att donera utan motprestation och bidra till samhällsutvecklingen. Så beskriver Jenny Löhr filantropi. Jenny är ansvarig för enheten Development Office på Karolinska Institutet. Här hanteras filantropin på KI, eller också: donationer från privatpersoner, företag och stiftelser.
– Vi arbetar inom områden som är viktiga för ett medicinskt universitet som KI och där vi behöver hitta finansiering för olika strategiska forskningsprojekt. Här är Covid-19 ett bra exempel på ett område där det behövs krafter. Det tar ofta ett tag innan beslut om statliga medel kommer, men i pandemin var det bråttom och här har donationer haft en mycket stor betydelse och även agerat som en form av ”första hjälpen”, säger Jenny Löhr och fortsätter:
– Det har varit en underlig och fruktansvärd period på många sätt, men också fantastiskt att se hur civilsamhället har ställt upp, det har haft en stor betydelse för forskningen. Det blir som ett samhälleligt riskkapital när privatpersoner är med och bidrar.
Donerade en halv miljon på sin 30-årsdag
Sedan KI bestämde sig för att gå ut med att det är möjligt att gå in i rollen som filantrop och bidra i viruskampen har donationerna kommit in – en efter en. Några minns Jenny extra väl.
– En av de första gåvorna KI fick kom från en 29-årig tjej som redan tidigt i mars ringde och berättade att hon ville donera till vaccinforskning. Några dagar senare, på sin 30-årsdag, förde hon över en halv miljon kronor. Det var då vi förstod att det kunde finnas ett mycket välkommet intresse och efter det informerade vi om möjligheten på KI:s hemsida. Några få dagar senare kontaktades vi av en företagsledare i Schweiz vars fru hade läst om möjligheten och de valde att föra över en miljon. Efter det fick vi ganska mycket att göra.
I vanliga fall är det donatorerna som väljer forskningsprojekt inom valt område, men för att säkerställa att pengarna kom till de mest angelägna projekten i dessa tider valde KI att vända på det. Man startade istället med att inventera vilken forskning som var aktuell. Det var möjligt eftersom de flesta donatorerna oftast bara hade valt att donera till forskning mot Covid-19, berättar Jenny.
– Vi gjorde en utlysning och gav forskare en vecka på sig att komma in med förslag på projekt. Vi fick in 114 projekt som betygsattes av en särskilt tillsatt grupp seniora professorer och valde på så sätt ut de som borde få medel allra först.
Projekten som har fått stöd rör allt ifrån vaccinforskning, immunitet och behandling till forskning för att ta reda på mer om hur viruset fungerar. Men det finns fler viktiga forskningsområden.
– Nu när vi har levt med Covid-19 ett tag har det också blivit allt tydligare att vi även kommer behöva fokusera på efterverkningarna av det. Rehabilitering och psykosociala utmaningar kommer dessvärre att följa i dess spår. Pandemin har även satt ljus på mindre kända forskningsområden, till exempel om intensivvård.
Läs mer om hur du kan vara med och bidra i KI:s forskning kopplat till Covid-19
“Matchmaking” framför ”checkbook giving”
Att filantropi skulle svara mot det klassiska ”checkbook giving” vill Jenny gärna avfärda. Hon beskriver det mer som ”matchmaking” – som ett typ av strategiskt givande där donatorn vill göra skillnad.
– En filantrop är många gånger en engagerad person som vill vara med och bidra till att förbättra kunskapsläget inom ett visst område. Som filantrop kommer man oftast till oss och berättar vad man är intresserad av. Vår uppgift är då att matcha personen med förslag på projekt kopplat till några av våra över 5 000 forskare. Under pandemin har det varit lite annorlunda men i vanliga fall kan det gälla allt ifrån forskning kring hjärnan, prevention, och anti-doping – till cancerforskning. Många är mycket engagerade och får en nära relation till forskningsprojektet. Man får uppdateringar, läser forskningsrapporter och är med på seminarier. De blir inte sällan mycket duktiga på sitt område och flera blir fullfjädrade vetenskaps-män eller -kvinnor, säger Jenny och avslutar:
– Det blir också allt vanligare att äldre istället för att föra in gåvan i ett testamente väljer att ge några år tidigare för att vara med på resan och se pengarna göra nytta medan de faktiskt lever.