”War is the continuation of policy with other means.”
-Carl von Clausewitz
Ovan citat är en ständigt aktuell klassiker, inte minst med tanke på de senaste veckorna. Situationen i Mellanöstern är normalt sett volatil, med ständiga friktioner sedan lång tid tillbaka. Det senaste kriget mellan Israel och Iran har adderat till den bilden, inte minst sedan USA den gångna helgen bombade tre kärnanläggningar i Iran, som bland annat använts för att anrika uran, vilket är ett första steg mot atomvapen. Rubrikerna under de 12 dagar som kriget pågick, en vapenvila orkestrerad av USA och Donald Trump är i nuläget i kraft, var stora och svarta. Vilket är fullt naturligt då Israels anfall mot militära installationer, och nyckelpersoner i den iranska militären samt svaret från Iran, ballistiska kryssningsrobotar mot israeliska städer, gav stoff för dramatisk rapportering.
Marknadens oväntade reaktion
Marknadsreaktionerna förvånar dock delvis. Kanske inte att oljepriset direkt vid Israels anfall steg kraftigt (över 10%), eller det faktum att globala aktier sjönk ett par procentenheter, utan snarare vad som hände sedan. USA klev (eller flög) som sagt in på scenen den 22 juni och sett ur ett rimligt perspektiv var det en klar eskalering av konflikten. Det naturliga hade varit att riskpremierna hade stigit ytterligare. I stället drog marknaden en lättnadens suck:
Källa: Macrobond
Oljepriset föll till en lägre nivå innan Israels anfall samtidigt som globala aktier rusade upp till en högstanotering för månaden. Inte en helt förväntad utveckling givet förutsättningarna. Risken vid en eskalering, det var i alla fall marknadens farhåga, var att Iran skulle stänga Hormuz-sundet, där runt 20% av världens olja passerar varje dag. I ett sådant scenario är det lätt att se att oljepriset skulle stiga kraftigt, och följdeffekterna skulle bli motvind för den globala ekonomin och stigande inflation. Möjligen var styrkedemonstrationen av USA (man flög sina B-2 Spirit bombplan under nästan 40 timmar från Missouri och tillbaka non-stop via en lufttankningsbro) så övertygande att farhågan snabbt förbyttes mot en insikt om att Iran inte hade några kort kvar att spela ut. Hade de stängt sundet skulle de, förutom förlusten av intäkter, troligen ha utsatts för fler styrkedemonstrationer från USA:s sida. Vad gäller mellanöstern börjar det, och slutar med, oljepriset. Och denna gång så blev utfallet lite oväntat.
Geopolitikens roll i portföljen
Geopolitiska event är alltid svåra att förhålla sig till ur ett portföljperspektiv. Speciellt krig, som av naturliga skäl uppfattas som obehagliga, både krig i sig samt risken för en eskalering. Samtidigt är den geopolitiska verkligheten alltid närvarande och konflikter och/eller krig är tyvärr en del av den. Marknaden reagerar också snabbt när en situation uppstår, fast mycket ofta är effekten övergående. Ett par exempel under 2000-talet är Irak, Afghanistan, Georgien och Ukraina. Man kan till fullo argumentera för att marknaden kan verka naiv när det kommer till geopolitik/krig, speciellt när en konflikt börjar och ”krigets dimma” är som störst. Med det menas att förvirringen är stor, informationen bristfällig och få har en aning om vart det bär hän. Fast det går likaväl att argumentera för att den faktiskt är duktig på att korrekt prissätta geopolitisk risk, vilket 2000-talet hittills har visat. Sant är att det alltid finns en risk för att en konflikt eskalerar okontrollerat, men i ett sådant scenario är troligen portföljallokeringen av ganska underordnad betydelse.
Min grundinställning är att marknaden trots allt är någorlunda rätt på bollen när det kommer till geopolitik och krig. Kriget mellan Israel och Iran, trots det något kontraintuitiva utfallet givet förloppet, är (ännu) ett exempel på att den uppfattade situationen någorlunda korrekt. Det betyder dock inte att jag anser att man helt ska ignorera geopolitiska event, snarare att man ska se dem som en del av marknadspusslet, som ju också består av många andra drivkrafter. Även om krig kortsiktigt är just obehagligt har marknaden över tid tagit sig igenom många utmaningar. Jag avslutar därför med följande evergreen:
