Formues chefsstrateg Michael Livijn pratar om globaliseringen i tre delar och tar oss in på begreppet de-globalisering. Är globaliseringskraften fortfarande positiv och vad beskriver den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs uttryck “Newbalization”?
Perioden sedan Sovjetunionens fall 1991 har ekonomiskt präglats av en allt större integration mellan världens ekonomier där västvärlden fick sällskap av en rad tillväxtekonomier. Framför allt Kinas inträde i WTO (World Trade Organisation) 2001 brukar ses som ett avgörande ögonblick för globaliseringstrenden och landet blev snabbt världens ”fabriksgolv”. Exporten och importen av varor som andel av global BNP steg från runt 30 procent till strax över 50 procent mellan 1991 och 2008, då finanskrisen inträffade. De globala försörjningskedjor som idag har drabbats av både pandemin och kriget i Ukraina etablerades under denna period, främst via att produktion flyttades till de framväxande ekonomierna med lägre kostnader, speciellt Kina. Efter finanskrisen har ovan nämnda andel legat kring 50 procent av global BNP, mycket beroende på att Kinas inhemska marknad nu konsumerar mer av det som produceras i landet i stället för att varorna går på export. Men globalisering handlar om fler faktorer än så. Den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs definierar tre huvudområden:
- Export/import av varor
- Förflyttning av människor och kapital
- Teknologier, data och idéer
Gemensamt för alla är att de rör sig över gränser, alltså mellan olika länder. Kort sagt, världen flyttar in hos dig och det räcker med att gå till utvecklingen i Sverige de senaste 25 till 30 åren, som har (upplever åtminstone jag) varit en period med stora förändringar inom dessa huvudområden.
På senare år har dock takten i denna globaliseringstrend minskat och ett spörsmål för marknaden är om vi nu kommer att få se en de-globalisering, alltså att den globala integrationen av ekonomierna reverseras. Handelskriget mellan USA och Kina, och för den delen mellan USA och Europa som var på tapeten för några år sedan, visar att all ekonomisk integration inte är smärtfri, och kriget i Ukraina har introducerat en geopolitisk komponent i globaliseringen. Det är inte alla man vill göra affärer med. Goldman Sachs konstaterar att ja, kraften i globaliseringen har avtagit, åtminstone om man ser till varor, människor och kapital, men den är fortfarande positiv. Integrationen fortsätter, fast i lugnare takt. Vad gäller fyndiga formuleringar pratar Goldman i stället om ”Slowbalization”. Och att bryta de långa, och ofta komplicerade, försörjningskedjorna som dominerar den globala ekonomin görs inte i en handvändning. ”On-shoring”, att flytta tillbaka produktion till sitt eget land, har heller inte varit någon stark trend, trots en del stora ord framför allt från den politiska sidan.
Är det något som faktiskt har ökat så är det flödet av teknologier, data och idéer. Exporten av datorer, kringutrustning och kommunikationstjänster har vuxit ordentligt och utgör i nuläget ca tre procent av global BNP. De senare står för över hälften av all tjänsteexport globalt. Ett exempel på att vi är alltmer uppkopplade är att den globala bandbredden för bredband har ökat 115 gånger(!) sedan 2008, drivet till stor del av framväxten av streamingtjänster och sociala medier. Pandemin gjorde så klart sitt till. Zoom/Teams någon? Förutom att världen finns i din butikshylla finns den också i din ficka. Globaliseringen handlar om mer än fysiska föremål (varor, människor) som flyttar sig över gränserna och som inte alltid går att sätta siffror på. Här får Goldman till det igen och kallar det ”Newbalization”. Och det sammanfattar väl denna enormt komplicerade fråga ganska väl, det handlar inte om svart eller vitt (globalisering vs. de-globalisering) utan som vanligt ligger sanningen någonstans mellan dessa. Den globala ekonomin är aldrig konstant, utan utvecklas ständigt. Nu är det dags att koppla upp mig på nästa Teams-möte!
Text: Michael Livijn