Under 2022 utmanades den traditionella 60/40-portföljstrategin för fördelning av tillgångar. Kommer 60/40-indelningen fortsätta vara det primära valet för att balansera avkastning och risk, eller kommer vi se alternativa fördelningar som 30/70 och 80/20? Det skriver vår chefsstrateg Michael Livijn mer om!
Debatten kring vad som utgör den bästa portföljen kommer aldrig att sluta. Dels därför att marknaderna och olika typer av tillgångar hela tiden är i rörelse, dels på grund av att de flesta investerare har olika preferenser. Om vi börjar med den första så består kapitalmarknaderna av en räcka olika tillgångar som i sin tur påverkas av en ännu större räcka drivkrafter; konjunkturen, penningpolitiken, värdering, vinster, geopolitik och så vidare. Dessa drivkrafter påverkar i olika stor grad och på olika sätt, vad som är positivt för en tillgång kan vara negativt för en annan. Kort sagt, olika tillgångar rör sig sällan i takt med varandra. På finanslingo kallas detta för korrelation, eller närmare bestämt korrelationer. Är denna korrelation 1 mellan två tillgångar rör de sig exakt likadant, är den minus 1 så rör de sig tvärtemot varandra. Korrelation är basen för den gamla klyschan att inte lägga alla ägg i samma korg, alltså att sprida riskerna på flera typer av tillgångar. För att återvända till finanslingon så är uttrycket att diversifiera sin portfölj.
Veckokommentaren fortsätter nedan.
För trogna läsare av veckobrevet är detta inget nytt, jag har spelat den skivan åtskilliga gånger förut och det är en hitsamling som jag tror kommer att hålla i många år till. Vad som är lite intressant är investerares preferenser när det kommer till att sätta upp sin portfölj. Där finns i teorin lika många preferenser som investerare. I sin renaste form handlar det om hur mycket risk du kan bära över tid, alltså hur mycket svängningar du kan ”stå ut med” i både upp- och nedgång. För såvida du inte tror att du kan förutspå marknaden framöver så handlar portföljbyggande om att försöka klura ut hur man förhåller sig till marknadens svängningar, både på kort sikt, men också över tid. Kan du jämka dessa två perspektiv någorlunda har du en god indikation på hur din portfölj ska se ut.
Vi människor gillar ju att generalisera, det är ett bekvämt och framför allt praktiskt sätt att närma sig verkligheten. Den vanligaste generaliseringen när det kommer till en sparportfölj är begreppet 60/40. Som vanligt föddes det i USA och beskriver en generaliserad, och också diversifierad, portfölj tänkt att passa vad som kan kallas för snittspararen. Den består av 60 procent aktier och 40 procent räntor, vanligtvis S&P 500 och ett index av amerikanska statsobligationer. Aktier ger värdetillväxt över tid medan obligationerna agerar stötdämpare i dåliga tider. Det är i denna basportfölj med 60/40 de flesta tar sin utgångspunkt, oavsett om det handlar om en amerikansk eller en svensk investerare.
2022 blev dock ett år som ställde 60/40 lite på huvudet. Tanken med att sprida riskerna mellan olika tillgångar är ju att när något går dåligt så finns det andra komponenter som kan hålla emot. Ofta när aktier är i en nedgångsperiod så signalerar det sämre tider och lågkonjunktur, vilket i sin tur brukar innebära lägre räntor och följaktligen en positiv utveckling för obligationer. Tanken är att korrelationen mellan aktier och obligationer är mer eller mindre negativ, att de rör sig mot varandra. Inte så under förra året. Kraftigt stigande räntor och en recessionsrädsla på samma gång innebar att både aktier och obligationer hade ett mycket tungt år. Faktum är att man kan utvidga det resonemanget till nästan alla typer av tillgångar under 2022, i princip var det bara kontanter (cash) som hade positiv avkastning, åtminstone i nominella termer. Följaktligen är debatten om 60/40-portföljens död i full gång och som vanligt är åsikterna många. Min grundinställning är att det även denna gång inte kommer att ges något definitivt svar på frågan om 60/40 är mogen för sista vilan.
Vad jag dock saknar lite är diskussionen vad alternativen skulle kunna vara. Betyder 60/40-portföljens hädanfärd att aktier och obligationer är gårdagens sätt att investera? Eller ska fördelningen stuvas om till 80/20 eller 30/70? Ska vi bara ha alternativa investeringar i portföljen? Bitcoin? Genuint nya tillgångsslag dyker inte heller upp med någon regelbundenhet, snarare handlar det om varianter av gamla eller vad som brukar kallas för ”financial engeneering”, eller finansiell ingenjörskonst. Grunden, själva kapitalmarknaderna, har även fortsättningsvis syftet att allokera kapital på det mest effektiva sättet för att på så sätt generera avkastning till investerarna.
Jag tror att vi får leva med aktier och obligationer ett tag till. Och jag tror också att diversifiering kommer att vara ett naturligt inslag i de flesta portföljer även i framtiden. Att 2022 var ett år då det inte fungerade fullt ut (alternativa tillgångsslag* höll dock emot hyggligt med svagt negativa resultat) är inget argument för att skrota tankeställningen diversifiering. Även 2018 var ett år där i princip allt utom kontanter gick minus. Men påfallande ofta är det tvärtom. Här är några olika typer av tillgångar sedan 2016:
Källa: Macrobond
De flesta år är en blandad påse fast påfallande ofta hamnar vi på plus, även om varje år har ett par förlorare. Ovanstående lapptäcke är också en ganska bra illustration på varför diversifiering har sina poänger; med facit i hand är det lätt att säga hur man skulle investerat, men handen på hjärtat, vilka tillgångsslag kommer att prestera bäst 2024? Ryktet om 60/40-portföljens död, och med den delar av konceptet diversifiering, tycker jag är lite förhastat. Och fram tills vi har ett definitivt svar på frågan död eller inte kommer jag att fortsätta att spela min gamla repiga hitsamling!
*med alternativa tillgångsslag menar jag till exempel Private equity och fastigheter i sin riktiga form, alltså direkta investeringar i onoterade tillgångar. I lapptäcket ovan ingår listade fastigheter, vilket i första hand innebär en aktieexponering, och därmed är man som investerare mer exponerad mot aktiemarknaden snarare är fysiska fastigheter. Samma sak gäller för listade Private equity-bolag.