Burenstam & Partners chefsstrateg Michael Livijn pratar om tillväxtaktiers utklassning av värdeaktier, betydelsen av faktorexponeringar och portföljens olika nivåer. Men vad handlar nivåerna om och vad bör investeringsstrategin uppfylla?
Kommer ni ihåg vad ni gjorde den 9 januari 2007? Inte? Jag ska vara ärlig; jag har inte heller en aning om vad som hände just den dagen. Fast tack vare Google är det lätt att ta reda på det. Och minsann, det var då iPhone lanserades. Vid tidpunkten var den kanske inte lösningen på alla världens problem, men fasiken vet om den inte är det idag? En smartphone har för de allra flesta på planeten blivit en fullständigt integrerad del av livet. Skulle du klara dig en vecka utan din mobil?
Resten är, som det brukar sägas, historia. Apple är idag världens största bolag sett till marknadsvärde, som uppgår till hisnande 24,5 biljoner kronor. Som jämförelse är värdet på Stockholmsbörsen ungefär hälften, 12,4 biljoner kronor! Och Apple är inte ensamt, amerikanska teknologibolag har dominerat både verkligheten och aktieindexen de senaste decennierna. Google (eller Alphabet, som det egentligen heter), Amazon, Microsoft, Tesla, Nvidia och Meta (Facebook) har alla haft fantastiska resor kursmässigt även om det börjat lite mer skrynkligt i år. Dock, det har hjälpt till att lyfta deras andel av det breda amerikanska indexet S&P 500 till drygt 27 procent. För ett globalt index är motsvarande siffra 15 procent. Dominans var ordet.
Eftersom hela gruppen tillhör kategorin ”tillväxtaktier” har således den typen av aktier fullständigt utklassat avkastningen för den kategori som de brukar ställas emot, nämligen ”värdeaktier”. Skillnaden de senaste 10 åren är drygt 200 procent för ett globalt tillväxtindex kontra ett värdeindex! Och då har värdeaktier knappast gått dåligt. Framåt blir såklart frågan om tillväxtaktierna har mer att ge eller om man ska växla över mot mer värde i portföljen? Jag tycker att den frågan är lite fel ställd.
Ovanstående kategoriseringar brukar i ett portföljsammanhang kallas för faktorexponeringar. Vad som är viktigt att tänka på är att de sker inom ett tillgångsslag, i det här fallet aktier. Därför anser jag att man faktiskt ska börja i andra änden när det kommer till portföljen. Och den börjar med din långsiktiga, eller strategiska, allokering. Kort sagt är det fördelningen mellan tillgångsslagen, alltså aktier, räntor, alternativa investeringar och kontanter. Hur den fördelningen ser ut kommer ned till din risknivå och placeringshorisont. Detta brukar också kallas nivå ett i portföljen. Nivå två handlar om fördelningen inom tillgångsslagen. Svenska aktier i all ära, men det finns en värld utanför också, så se till att USA, Europa, tillväxtmarknader och Japan ingår i portföljen. Motsvarande gäller även för räntor och alternativa investeringar. Diversifiering, att sprida riskerna, är a och o i en portfölj. När den grunden är på plats kan man börja fundera på nivå tre, där vi hittar faktorexponeringar som till exempel tillväxt/värde. Eftersom vi gillar att fokusera på det som gått bäst riskerar man att hamna snett i portföljen om man börjar från fel håll. Och det gäller även om man tror sig veta vad som kommer att bli nästa stora vinnare på marknaden. Se därför till att ha en väl diversifierad portfölj som första mål i din investeringsstrategi.
Så till den ursprungliga frågan, värde eller tillväxt? Som framgår av ovanstående anser jag att de båda har en plats i portföljen. Och med en bred grundexponering får man med det mesta i form av faktorexponeringar, må det vara tillväxt/värde, små/stora bolag eller cykliskt/defensivt. Har man sedan en stark tro på någon speciell inriktning, justera upp den på marginalen, en av de värsta fienderna för en portfölj är binärt tänkande, eller etta/nolla. Med facit i hand är det lätt att se revolutionen som iPhone förde med sig, men handen på hjärtat, tänkte du det den 9 januari 2007?
Text: Michael Livijn