I årets sista ord från Formues chefsstrateg Michael Livijn blickas det mot 2023! Michael listar fem trender som kan spela roll för marknaden framåt. Faller inflationen tillbaka? Sjunker räntorna? Återgår allt till som det var innan?
Förra veckan blev det lite av ett bokslut över året som gått på marknaden (läs mer här) och idag vänder vi lite på steken och tittar in mot 2023. Som alltid när det gäller utsagor om framtiden ska de tas med rejäl skopa salt. Om inte annat borde 2022 mana till en viss ödmjukhet med tanke på hur många prognoser som blev obsoleta redan i början av året. Framtiden är alltid en klurig motståndare. Dessutom är ett nytt år sällan ett blankt papper, bagaget från när prognosen görs finns alltid med och gäller även i år!
Därför tänkte jag fokusera på några större drag som kan tänkas spela roll för marknaden inte bara under 2023, utan även i ett lite längre tidsperspektiv:
- Från globalisering till de-globalisering? De senaste åren har sett en inbromsning i världshandeln även om den inte har reverserats. Regionalisering eller olika ekonomiska ”block” kan innebära lägre tillväxt och dyrare produktion.
- Högre geopolitisk risknivå. Kriget i Ukraina ställer givetvis geopolitiken på sin spets, men även de frostiga relationerna mellan USA och Kina kommer att vara i fokus under nästa år. Perioden sedan tidigt 1990-tal med en hegemon (Pax Americana) ser ut att vara över. Utvecklingen inom detta område hänger intimt samman med ovanstående punkt.
- Från dis-inflation till inflation? 2022 markerade slutet för en 40-årig period med sjunkande inflation och allt lägre räntor. Är det bara en tillfällig utveckling eller har trenden vänt? Tittar vi på marknadens förväntningar så ska inflationen tillbaka till de ”normala” två procent som varit legio det senaste decenniet. Fast om vi faktorerar in ovanstående punkter så kanske det finns strukturella drivkrafter som arbetar i motsatt riktning?
- En snabbt åldrande befolkning, inte bara i väst. Demografi är den mest trögrörliga och förutsägbara faktorn över tid. Och i väst blir vi allt äldre, det är ingen nyhet, vad som tillkommit är att en del tillväxtekonomier också börjar passera sin ”demografiska fördel”, där befolkningspyramiden vänds upp och ned, från en stor andel unga till allt fler äldre. Kina är en sådan ekonomi, och den är ju som bekant näst störst vid det här laget. Återigen en drivkraft som riskerar att driva kostnader och därmed priser (färre tillgängliga arbetstagare innebär lönepress uppåt).
- Omställningen mot ett mer hållbart samhälle. Ett skeende som skär tvärs över alla ovanstående punkter. Det kommer att krävas enorma investeringar och framförallt, en massa material. Övergången från fossil energi till förnybar innebär delvis en ny infrastruktur där koppar, litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller står i centrum. Tillgången på (billig) energi är tätt sammanlänkad med den ekonomiska utvecklingen. Stigande energi- och råvarupriser under 2022 begränsade både tillväxt och drev inflationen.
Dessa trender kan uppfattas som lite luddiga då prognoser kanske vanligtvis fokuserar på ekonomi, räntor, penningpolitik, vinster, värdering och marknadens humör (sentiment), vilka sammantaget är basen för marknadsutvecklingen. Frågan är dock om 2022 bara var ett ”mellanår”, eller ett tillfälligt hack i kurvan, i den marknadsutveckling vi sett de senaste tio till 15 åren eller om det inledde en ny fas? Kommer 2023 innebära att inflationen faller tillbaka till två till tre procent, räntorna sjunker och allt återgår till så som det var innan? Om inte, hur kan det påverka portföljkonstruktionen framöver då den behöver hantera en ny verklighet som kanske innebär en strukturellt lägre tillväxt/högre inflation? Frågorna är som vanligt många och de säkra svaren lyser med sin frånvaro. Jag kommer garanterat att få anledning till att återvända till flertalet frågeställningar i veckobrevet under nästa år. Med det återstår att tacka för 2022 och önska gott nytt år!
Veckobrevet tar nu helguppehåll och är tillbaka fredag den 13 januari.