2024 har varit ett år av historiska val och politiska skiften, där fler än hälften av världens invånare röstat och en majoritet av ledarna fått lämna sina poster. Trots detta har aktiemarknaderna blomstrat, men frågan kvarstår: är Trumps utspel om tullar mot Kina och Europa bara en taktik för att nå andra mål – eller signalerar de en verklig handelskonfrontation med globala marknadseffekter?
Politik, och framför allt val, har varit ett tema under 2024. Kanske inte så konstigt, eftersom det har varit det största valåret någonsin, där över 50% av klotets befolkning har röstat. Och baserat på utfallet har det knappast varit ett bra år för sittande regeringar/regeringschefer, över 80% av dem har röstats bort. Det åsido, har det här påverkat marknaden i någon större utsträckning? Som vanligt är det hart när omöjligt att säga, fast givet att globala aktier är upp runt 30% (i SEK) borde den enkla analysen vara att det åtminstone inte påverkat negativt i någon större omfattning. Alternativt att det kunde gått ännu bättre om bara sittande politiker fått sitta kvar. Svaret är nog trots allt att det är svårt att säga.
Politik kommer dock att vara en del av spelplanen även under 2025, en spelplan som ser minst sagt intressant ut. Med Trump tillbaka i Vita huset den 20 januari nästa år innebär det att åtminstone en del av all retorik från valkampanjen ska omsättas till praktik, och ett område som fått mycket uppmärksamhet är tullar. Retoriken från Trump har varit högljudd, med tydlig adress till Kina, men också mot Europa, som har en betydande export till USA. Att spekulera kring vilka tariffer för vilka länder när i tiden väljer jag att stå över, i nuläget lutar det mer åt spekulation. Dessa hänger dock inte enbart på Trump, för trots intrycket av enmans-show kommer han inte att bestämma allt själv. Finansministern Scott Bessent och handelsministern Howard Lutnick kommer att ha en stor tyngd i USA:s handelspolitik, liksom den som blir utnämnd till ”US trade representative”, en post som under Trumps förra presidentperiod innehades av Kina-höken Robert Lighthizer.
Ytterligare en aspekt är om tullarna är ett mål i sig självt eller ett medel för att nå ett mål? Många benämner Trump som ”transactional”, det vill säga att han alltid är ute efter en ”deal” och på vägen dit kan ändamålen helga medlen. Ett exempel på den taktiken kom i veckan då han deklarerade att han första dagen som president skulle öka tullarna mot Mexiko och Kanada med 25%. Syftet med utspelet var att hindra (illegal) immigration från båda länderna samt införseln av droger från Mexiko snarare än att skydda amerikanska företag och den amerikanska ekonomin. Både Mexikos och Kanadas regeringschefer hade därefter samtal med Trump, som han beskrev som ”wonderful” (observera att han ännu inte är president).
Får jag ha en egen åsikt här tror jag det är så man ska se på Trump, alltså titta på vad han gör, inte vad han säger. Hotet om tullar verkar, åtminstone i det här fallet, vara mer av ett medel för att nå ett annat mål. Det i sin tur innebär att motparter till USA behöver hålla flera bollar i luften i ett förhandlingsläge när det kommer till tullar. I Europas fall innebär det dessutom ytterligare bollar eftersom det är 27 länder inom EU som ska komma överens sinsemellan inför en eventuell förhandling. Med tanke på den besvärliga politiska situationen i de två tongivande ekonomierna, Frankrike och Tyskland, kan det bli ett intressant 2025 på handelsområdet. Om något så har osäkerheten ökat, och marknaden ogillar som bekant all form av osäkerhet. Ovanstående är något som garanterat kommer att dyka upp i veckobrevet framöver, den 20 januari är det som sagt skarpt läge. En avslutande tanke, också baserad på Trumps förra presidentperiod: han använde Twitter (numera X) varje gång S&P 500 satte ett nytt all-time-high, vilket skedde 150 gånger under 2017-2020. Uppenbarligen var aktiemarknadens utveckling viktig för Trump, och därmed ett sätt att mäta sin framgång som president med. Ska det upprepas framöver gäller det nog även för USA att hålla en del bollar i luften!