Om skuldtak, 1-biljonersmynt och 34 procents ränta

Skriven av Michael Livijn

USA:s skuldtakskris är på mångas läppar och ännu finns ingen lösning, däremot en låsning. Hur har tidigare skuldtaksbråk löst sig, och varför är marknaden extra nervös just nu? Vår chefsstrateg Michael Livijn listar med referens till analyshuset Gavekal två sätt att komma runt problemet kring skuldtaket.

Veckokommentaren fortsätter nedan.




Input the campaign name that submitters should be added to.





Amerikansk politik har länge ansetts vara lika mycket ”show” som att verkligen åstadkomma något. Vi hinner inte dyka ned i detaljerna, men det politiska systemet i USA är uppbyggt med många ”checks and balances”, i praktiken en långtgående maktdelning, vilket i sin tur innebär att ingen sida, parti eller för den delen person ska kunna få för stor makt. Därav showinslaget. Nackdelen, om det nu är en sådan, är att det från tid till annan uppstår låsningar. En återkommande sådan låsning är den kring skuldtaket, alltså hur mycket USA kan låna. Detta tak beslutas av kongressen (senaten och representanthuset), som också beslutar om utgifterna, och som bekant kan kongressen vara demokratisk, republikansk eller delad (i nuläget är representanthuset republikanskt och senaten demokratisk). Och så har vi presidentposten, som också har sin valör (i nuläget demokratisk). Maktdelning var ordet och med det ytterligare en omgång skuldtaksbråk. I korthet vill demokraterna bara höja det medan republikanerna kan tänka sig att höja det om också utgifterna skärs ned.

Problemet som USA står inför är att utgifterna är större än intäkterna, och budgetunderskottet väntas i år hamna på runt sex procent. Nu har budgeten slagit i skuldtaket och finansminister Janet Yellen varnade förra veckan för att pengarna är slut i början av juni. Om inte en lösning nås börjar statsapparaten stängas ned, en så kallad ”lockdown”, vilket har skett vid ett antal tillfällen (1996, 2011, 2013). Detta sker i steg, och det sista som sker är att USA kan hamna i betalningsinställelse (default), alltså att man slutar att betala ränta och amortering på statsskulden. Om det skulle ske blir det minst sagt jobbigt på marknaden och häri ligger rädslan. Tidigare episoder har till sist löst sig, fast framför allt sensommaren 2011 innebar stora fall på världens marknader i spåren av det skuldtaksbråket. Tonläget är dock rejält infekterat denna gång och både demokrater och republikaner vägrar att vika sig, därav marknadens nervositet.

Konsensus är att en kompromiss kommer att nås, fast som Yogi Berra en gång sa: ”it ain’t over ´til the fat lady sings”. Finns det någon plan B? Analyshuset Gavekal har tittat på ett par mer eller mindre kreativa sätt för finansdepartementet (Treasury) att komma runt skuldtaket:

  • Enligt en lag från 1996 kan finansministern ”från tid till annan” ge ut ett ”platinamynt” i valfri valör. Varför inte bara prägla ett 1-biljonersmynt och sedan deponera det hos centralbanken Federal Reserve, som då behöver kreditera Treasury’s konto med lika mycket? Två problem uppstår, dels ökas penningmängden med lika mycket och allt annat lika kan det öka inflationen, dels riskeras centralbankens kredibilitet att bedriva en självständig penningpolitik. Finansministern tillsätts av den sittande administrationen, det vill säga i nuläget president Biden.
  • Treasury kan, när obligationer förfaller, ge ut nya med en mycket hög ränta. Skuldtaket baseras på den nominella skulden (nuvarande nivå ligger på 31,38 biljoner dollar) och säg att 100 dollar förfaller. I stället för att emittera 100 nya dollar till marknadsränta (~3,4 procent i nuläget) så sätter Treasury räntan till 34 procent. Då kommer marknaden vara villig att betala runt 360 dollar för obligationen och vips får man in 260 dollar ”extra”, utan att skuldtaket bryts. Penningmängden ökar inte med detta alternativ, och därmed inkräktar det inte på penningpolitiken, dock så stiger räntekostnaderna för statsskulden längre fram i tiden.

Av dessa två alternativ föredrar marknaden det senare, fast den skulle helst föredra att den politiska låsningen löses upp, en uppfattning jag själv också kan skriva under på. Den yttersta konsekvensen, en betalningsinställelse, kan skapa ordentligt med kaos på marknaden och är troligen inte något den politiska sidan vill ha på sitt CV. Vi får hoppas på att ”cooler heads prevail”!

Dela artikel

Michael Livijn Chefsstrateg

Michael Livijn har över 20 års erfarenhet ifrån finansbranschen. Han tar fram Formues House View, skriver marknadskommentarer, veckobrev, medverkar i Förmögenhetspodden samt under Formues webinarer. Michael är även extern talesperson för Formue.

Tänk på att en investering i finansiella instrument innebär en risk. Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida avkastning. Pengar som placeras kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Informationen utgör inte rådgivning. Du kan alltid få råd om placeringar anpassade efter din finansiella situation från en rådgivare.

Kontakta oss