Formues chefsstrateg Michael Livijn pratar om börspsykologi och aktualitetsbias, eller “recency bias”. Han pratar om vart marknaden är på väg just nu, vilket humör marknaden är på och vad han ser i sin kristallkula. Vad säger den om just recency bias?
Det är inte alltid förväntningar slår in. Och utan underdrift kan det väl sägas att förväntningarna på 2022 hittills har kommit något på skam. Faktum är att verkligheten har en osviklig förmåga att ständigt överraska oss, ibland positivt, ibland negativt. Just i år har det varit på den negativa sidan, och marknaderna har reflekterat detta väl. Inflationsoro, stigande räntor, en pandemi som fortfarande vägrar släppa taget och på detta ett krig i Europa som onekligen sätter avtryck. De flesta tillgångsslag ligger på minus relativt årsskiftet och även breda, diversifierade portföljer har följt efter i samma spår. I en sådan miljö är det lätt att tappa lusten och enbart fokusera på det negativa, vilket faktiskt inte är så konstigt, för det är så vi fungerar. Den engelska termen är ”recency bias”, och i korthet betyder den att vi har en tendens att lägga större vikt vid det som hänt nyligen snarare än att se saker och ting i ett längre perspektiv. Med den bedrövliga starten på året är 2021 i princip glömt, och med det ett av de bästa avkastningsåren på mycket länge. Sträcker vi ut tidsramen till de senaste fem åren har man till exempel haft en avkastning, trots årets nedgång, på nästan 77 procent i globala aktier och 67 procent i svenska aktier. Då ingår perioder som fjärde kvartalet 2018 (globala/svenska aktier ned ca 20 procent), coronapaniken (~-30 till 35 procent) och ett antal mer eller mindre stora korrektioner. Marknaden går som sagt inte bara upp. Oavsett så har man som investerare mer än väl fått betalt för den risk man har tagit i aktiemarknaden de senaste fem åren, och för den delen även övriga riskfyllda investeringar som företagsobligationer, private equity, fastigheter och hedgestrategier. Likväl är det 2022 som är benchmark, recency bias var ordet!
Jag ska dock villigt erkänna att marknadsmiljön varit mer än lovligt svår att orientera sig i, förutom ovan nämnda (negativa) drivkrafter har de rörelser och reaktioner som de orsakat varit väldigt kraftiga. Att februari var en tuff månad för de globala aktiemarknaderna kanske inte var en högoddsare givet vad som faktiskt hände, ändå var det mer eller mindre full ”risk-on” med stora uppgångar under mars. Och så ned under vattenytan under april igen. Det är sannerligen lätt att gå bort sig i en sådan miljö, där gårdagens vinnare bokstavligen är dagens förlorare. Inte ens din recency bias hänger med alla gånger. Då har det varit lite mer ”straight-forward” på räntesidan, där nedgångarna åtminstone varit konsistenta över året.
Som alltid är frågan vart marknaden är på väg, och som alltid finns det inga säkra svar. I nuläget dominerar det negativa och det är lätt att svepas med i mer eller mindre hemska scenarion för ekonomin och portföljen. I det korta perspektivet får vi nog tyvärr räkna med att de globala marknaderna är fortsatt oroliga, det är en del svåra frågetecken som behöver rätas ut vad gäller tillväxten, inflationen, centralbankernas agerande och naturligtvis kriget i Ukraina. Fast finns det inte något positivt att fokusera på? Jo, det gör det, och bland dessa drivkrafter kan vi nämna en trots allt hygglig tillväxt, positiv vinsttillväxt hos bolagen, mer rimliga värderingar för både aktier och olika typer av räntor samt att de reala räntorna trots uppgångar fortfarande är mycket låga. Dessutom är sentimentet, eller marknadens humör, riktigt i botten vilket brukar vara en så kallad konträr indikator. Betyder det att vi snart kan få en vändning på marknaden? Min kristallkula är osäker på den frågan, men den påpekar att se upp med recency bias. Och det är ett råd jag tänker ta!
Text: Michael Livijn