Om olja, ekonomi och klämda marknadsaktörer

Skriven av Michael Livijn

Att förstå sig på marknaden är inget man gör på en eftermiddag. Jag har ett flertal gånger liknat den vid ett pussel som innehåller en nästan oändlig mängd bitar, och ett av ”problemen” med detta pussel är att det hela tiden kommer nya. Samt att det faller av bitar som tidigare kanske har varit självklara. Dessutom har vi det faktum att när man tycker sig ha lagt ett någorlunda förståeligt pussel brukar bordet skaka till och det är bara att börja om. Sisyfos någon?

Skakat har det definitivt gjort under sensommaren och början av hösten, och ofta ligger fokus på till exempel aktiemarknadens eller en enskild akties nedgång (”ras”! ”panik”! ”Nvidia”! etc.). Dock, det är oftast bara en av alla pusselbitar, eller snarare effekten av dem. En faktor som flugit lite under radarn den sista tiden är oljepriset:

Oljepriset brukar anses som en av de viktigaste pusselbitarna, bland annat när det kommer till den ekonomiska utvecklingen (en annan sådan är ”Dr. Copper”, eller kopparpriset) eftersom dessa två speglar efterfrågan brett i den globala ekonomin. Ökad aktivitet innebär ofta ökad efterfrågan, och vice versa. Så då kan man ju ställa sig frågan om det senaste fallet sedan slutet av juli på drygt 10 dollar/fatet (eller drygt 10%) är något sorts förebådande om att ekonomin ska bromsa in kraftigt eller att vi redan är i recession?

  • USA. Tecken finns på att den amerikanska ekonomin växlar ned, fast det sker från relativt robusta nivåer. Samtidigt vittnar företagens vinster om att det går rätt hyggligt, rapporterna för andra kvartalet slog återigen (högt) ställda förväntningar. Arbetslösheten fortsätter att vara mycket låg och även om den stigit något på sistone så beror det mer på att fler tillkommer i arbetsstyrkan (immigration) snarare är att folk sägs upp. Kreditspreadarna vittnar inte heller om någon större oro från marknadens sida kring annalkande trubbel för bolagen, de fortsätter att hålla sig kring rekordlåga nivåer. Som framgår av grafen ovan har oljepriset sedan starten av 2023 knappast varit någon större broms för ekonomin, utan har handlats relativt stabilt i intervallet 70-90 dollar/fat.
  • Kina. Det har knappast varit ett par goda år för den kinesiska ekonomin med en imploderad fastighetssektor och svag inhemsk konsumtion. Exporten har varit ett av få glädjeämnen. Trots uppförsbacken har Kinas konsumtion (och import) av olja varit i stort sett oförändrad vilket tyder på att inte heller Kina ser ut att trilla ur sängen i närtid:

Oljemarknaden är precis som många andra marknader komplicerad och det finns otaliga analyser/teorier (och en oändlig bredd i dessa…) kring fallet i oljepriset. Geopolitik är en av faktorerna, och där kan åtminstone jag tycka att oroligheterna i Mellanöstern och även kriget i Ukraina kanske borde ha haft en större inverkan via en högre riskpremie. Marknaden verkar dock relativt ”bekväm” med situationen. En intressant teori, som framförs av Louis-Vincent Gave på analysfirman Gavekal, handlar om den numera famösa ”carry-traden” i japanska yen, som i slutet av juli reverserades med besked. I korthet handlar en carry-trade om att låna i en valuta med låg ränta och placera pengarna i något med högre förväntad avkastning. Risken du tar är antingen att valutan du lånat i förstärks och/eller räntan i nämnda valuta stiger. Möjligen kan det vara så att en del positioner i råvarumarknaden finansierats via carry-traden i yen, och när japanska centralbanken höjde räntan i slutet av juli förstärktes yenen kraftigt. Det kan ha utlöst att någon/några aktörer tvingades likvidera sina positioner, antingen via eget bevåg eller via ett så kallat ”margin call”, där långivaren kräver att extra säkerhet ska ställas för positionen i fråga.
Tids nog kommer det fram om detta var/är orsaken till fallet i oljepriset sedan juli. Oavsett, ett lägre pris är ur ett ekonomiskt perspektiv inte negativt, speciellt om det nu inte blir någon recession utan snarare en mjuklandning, som är konsensus. I det fallet är vi tillbaka till en gammal sanning på oljemarknaden: ”The cure for high oil prices is high oil prices, and the cure for low oil prices is low oil prices”!

 

Prenumerera på Michael Livijns marknadsuppdateringar

Du får veckokommentaren en gång i veckan och videoserien "Marknaden" direkt i din inbox.




Input the campaign name that submitters should be added to.





Michael Livijn Chefsstrateg

Michael Livijn har över 20 års erfarenhet ifrån finansbranschen. Han tar fram Formues House View, skriver marknadskommentarer, veckobrev, medverkar i Förmögenhetspodden samt under Formues webinarer. Michael är även extern talesperson för Formue.

Tänk på att en investering i finansiella instrument innebär en risk. Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida avkastning. Pengar som placeras kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Informationen utgör inte rådgivning. Du kan alltid få råd om placeringar anpassade efter din finansiella situation från en rådgivare.

Kontakta oss