Om nya tider, erfarenhet och förlorad kunskap

Skriven av Michael Livijn

Formues chefsstrateg Michael Livijn pratar i veckans kommentar om att befinna sig i en investeringsmiljö med hög inflation och höga, eller stigande, räntor. Han pratar om att anpassa sig till nya förutsättningar och att lära sig nya saker – och vad du inte ska glömma bort.

Att respektera sina äldre är en gammal tradition. Den är, vid närmare eftertanke, i huvudsak evolutionär och helt logisk eftersom de som uppnått en respektabel ålder sitter på en erfarenhetsbank som yngre spolingar bara kan drömma om, oavsett ungdomlig odödlighet och självförtroende. Vad i hela världen har då det här att göra med marknad, portfölj och sparande? Utvecklingen (eller för den delen historien) har bara en konstant; den rör sig framåt. Vi har i alla tider försökt förutspå den, ofta genom att titta på den omedelbara dåtiden, ibland genom att titta tillbaka lite längre. Oavsett tidsperspektiv så har vi en tendens att försöka se mönster och hittar vi sådana i vårt data-set har vi även en tendens att extrapolera, det vill säga att förutsätta att utvecklingen kommer att vara någorlunda linjär också framöver. Ju längre en period med vissa förutsättningar råder, desto lättare blir det att extrapolera. Erfarna människor vet dock att inget håller för evigt.

Finanskrisen 2007 till 2009 börjar möjligen att blekna något, fast frågan är om den inte förstärkte en era som fortfarande präglar vårt sätt att tänka kring just marknad, portfölj och sparande? De definierande faktorerna efter nämnda kris var låg eller obefintlig inflation (snarare var oron för deflation en ständigt pågående diskussion) och ständigt sjunkande räntor. I Sveriges och Europas fall till och med negativa räntor, ett koncept som vid närmare eftertanke lite säger emot sig självt. Och kanske även får lite oanade konsekvenser. Till sist, det är snart 15 år sedan den här perioden inleddes. Kort sagt, det finns en hel del att tugga på givet dagens situation.

I nuläget har vi både räntor och inflation. Min fråga är hur det ligger till med erfarenheten och kunskapsbanken kring dessa två? Det finns naturligtvis inga definitiva siffror, men vissa undersökningar ger för handen att uppemot 40 procent av de som arbetar på Wall Street idag har anställts efter finanskrisen. Med risk för att vara slarvig kan man misstänka att liknande siffror troligen gäller även för andra finanscentra som till exempel London och Frankfurt, eller för den delen Stockholm(!). De som var med förra gången det begav sig med höga räntor och hög inflation, på 1970- och i början av 1980-talet, njuter idag av pensionen. Och i och med att trenden med lägre inflation och lägre räntor startade där någon gång för 40 år sedan innebär det också att de som är i slutet av sitt arbetsliv idag i stort sett bara har varit med om en riktning. Vill man vara petig så kom det definitiva inflationsbrottet i Sverige efter 1990-talskrisen, alltså runt tio år efter den internationella utvecklingen, även om räntetoppen inföll tidigare:

Att investera i en miljö med hög inflation och höga (eller stigande) räntor är någonting helt annat än tvärtom. Och tyvärr är en hel del av den kunskap och erfarenhet som skulle komma väl till pass idag borta. Betyder detta att slutet är nära? Nja, det är nog att ta i, vad gäller både kunskap och erfarenhet kring inflation och stigande räntor så fylls den i nuläget på i rekordfart. Det är många som behöver lära sig. Likt så många gånger förr kommer vi att anpassa oss till nya förutsättningar och klara av även denna situation. Men för att återvända till där vi började: det är alltid lovvärt att lära dig nya saker och addera till din kunskaps- och erfarenhetsbank, fast glöm inte bort att de som har varit med ett tag troligen sitter på mycket intressant (och kanske även dyrköpt) erfarenhet som du kan ha stor nytta av. Och det behöver inte bara gälla investeringar. Respektera dina äldre!

Dela artikel

Michael Livijn

Nyhetsbrev