Warren Buffett är en av världens mest framgångsrika investerare. Den viktigaste nyckeln till hans framgångar har varit tid. 95 procent av hans förmögenhet är skapad efter att han fyllt 65 år. Han investerade på aktiemarknaden för första gången som tioåring, 1940. Även om Buffett också gjort sämre investeringar gav han aldrig upp och drog extrem nytta av ränta-på-ränta effekten – med avkastning på avkastning.
Studier visar att de flesta som investerar sällan uppnår lika hög avkastning som marknaderna ger över tid. Orsaken är mänskliga tendenser som otålighet, känslor och marknadstiming. Baserat på resultaten från sju studier har investerare i genomsnitt tappat 2,2 procent i avkastning per år på aktiemarknaden till följd av ”beteendegapet” eller kortsiktighet på aktiemarknaden genom att dras med i kortsiktiga spekulationer. Till skillnad från Mr Buffett uppnår många i bästa fall endast den ”extra light-versionen” av ränta-på-ränta effekten.
Känslor tar överhanden
Att undvika beteendefällor handlar om mer än en vetskap om att fällorna finns, en förutsättning är investeringsstrategin. Under ett seminarium i New York för några år sedan frågade jag en professor i investerarbeteende om mer utbredd kunskap kopplat till hans ämnesområde bidrar till mer rationella val bland investerare. Han svarade med glimten i ögat, men uttryckte ändå ett tydligt ”NEJ!”. Det finns fortfarande en risk att känslorna tar överhanden i investeringsbeslut, även om man i realiteten vet bättre.
Det viktigaste generella framgångskriteriet för att lyckas med kapitalförvaltning är att ge investeringen tid på marknaden. Inte bara för att dra nytta av ny avkastning på ackumulerad avkastning, utan för att vinster från goda tider – när börsen är på bra humör – kan fungera som en buffert för tapp i sämre tider. Intjänad avkastning kommer över tid att öka möjligheten för att bottennivåerna efter ett framtida kursfall blir högre än den kurs investeringarna köptes till.
Obalans relaterad till avkastningsmöjligheter
Att etablera en investeringsportfölj idag verkar i en retroaktiv blick inte vara så enkelt som för tio eller tjugo år sedan. Med undantag för den kortsiktiga ”björnmarknaden” (bear market) i fjol, och en kraftig medvind från räntefallet, har börserna stigit nästan kontinuerligt sedan finanskrisen. Detta innebär att det finns en ovanligt hög värdering. Historiskt har detta varit en indikator på lägre framtida avkastning. De allra största utmaningarna i en traditionell portfölj finns fortfarande i ränteplaceringar. Eftersom räntenivån är nära noll och investerare har varit villiga att låna pengar till såväl starkare som svagare företag till en allt lägre riskpremie (kreditpåslag), finns det en obalans relaterad till avkastningsmöjligheter på obligationsmarknaden.
Orsaken är att avkastningen från obligationer (räntepapper) främst drivs av två saker; förändringar i marknadens förväntningar inför framtida räntenivå, samt frågan om investerare är villiga att låna ut pengar billigare eller dyrare till obligationsutfärdare. Obligationer ger bäst avkastning när ränteförväntningarna faller och investerare lånar ut allt billigare (avtagande riskpremier).
Den nämnda obalansen beror på att det framåt finns mer utrymme för räntenivån att stiga än omvänt, samtidigt som investerare redan lånar ut pengar väldigt ”billigt”. Till exempel kräver marknadsaktörerna idag endast 0,57 procent överavkastning utöver statsräntor för att låna ut pengar till globala låntagare med näst högsta kreditkvalitet – nära den lägsta nivån sedan finanskrisen. Konsekvensen av en låg räntenivå, denna ”asymmetri” i avkastningspotential samt att löptiderna på obligationslån till företag har ökat till rekordnivåer (ger större kursfall för obligationer eftersom ränteförväntningarna stiger) beror på att obligationer har tappat en del av sin förmåga att kompensera för kursfall i en portföljs aktiedel.
Kommer storbolagen att fortsätta sin dominans?
Hög värdering av aktier och låg förväntad avkastning i obligationer kan leda till att framtida portföljavkastning från aktier och räntor blir mager jämfört med tidigare årtionde. Det amerikanska kapitalförvaltningsföretaget AQR uppskattar att en kombination av 60 procent aktier och 40 procent statsobligationer kommande fem till tio åren kommer ge 1,4 procent avkastning per år, efter inflation. Detta står i kontrast till en genomsnittlig årlig avkastning nära fem procent sedan 1900.
Även om prognosen ovan inte är särskilt uppmuntrande kan det ske stora förändringar i näringslivsstrukturen de kommande åren. Enligt den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley har det sedan 1970 varit mindre än 20 procents sannolikhet att företag som vid slutet av varje årtionde var bland världens tio största, också behöll denna position tio år senare. Det är inte otänkbart att andra företag än till exempel Apple, Saudi Aramco, Facebook och Tesla kommer att dominera aktieindex om tio år. Även om det finns hopp om positiva överraskningar från aktiemarknaderna, kan nog inte samma sak sägas om obligationsmarknaderna.
Det kan finnas stora skillnader mellan vinnare och förlorare
De senaste tolv åren har valet av globala indexfonder varit en fantastisk lösning för aktieinvesterare. Detta visar världsindex MSCI World Index som har stigit 300 procent mätt i dollar under perioden, mot en avkastning på hälften för aktier utanför USA. Indexet representerar 1 559 medelstora och stora företag, noterade i 23 utvecklade länder. Detta inkluderar 68 procent amerikanska aktier, varav 43 procent av företagen befinner sig inom teknologisektorn. Framgången för Apple, Microsoft, Amazon, Facebook, Google och Tesla har lett till att dessa nu står för en mycket hög andel av de globala indexen.
De tio mest värdefulla bolagen i MSCI World Index utgör 18 procent av indexet, varav sex nämnda står för 15 procent. Om andra företag än dessa skulle överta stafettpinnen kommande år, kan nuvarande indexkoncentration vara en utmaning för avkastningen i indexfonderna i förhållande till de värden som kan skapas genom att vara investerad i de som skall överta. Jämfört med indexfonderna där man investerar ”i blindhet”, i hopp om att jättarna kommer fortsätta dra lasten, kommer kommande år kunna bjuda på större möjligheter för förvaltningsmiljöer som använder kunskap och erfarenhet för att försöka hitta bolag med störst potential för framtiden. Värdeskapande. Utan medvind från fallande räntor, ökat penningtryck och stigande värderingar kan det bli större skillnader mellan vinnare och förlorare i olika sektorer, i olika ekonomier och i olika delar av finansmarknaderna.
Ökat intresse för alternativa investeringar
Institutionella och professionella investerare söker i allt större utsträckning efter avkastning utanför de börsnoterade marknaderna. Detta gäller bland annat investeringar inom private equity och fastigheter, samt riskdiversifiering i olika typer av hedgefonder. Det är ändå ett faktum att överavkastning från sådana investeringar inte växer på träd, eftersom en aktiv förvaltning som helhet är ett nollsummespel. Därför är de miljöer med de bästa resultaten ofta så eftertraktade att förvaltningskapaciteten fylls upp. Konsekvensen är att fonderna stängs för nyteckning eller bara accepterar investeringar från store professionella aktörer med betydande tillgång till kapital.
Man går in i en period med flera potentiella utmaningar; tillväxtnormalisering efter pandemi-rekylen, reversering av stimulanser, hög skuldbörda, en rekord-räntekänslig finansmarknad, politiska tilltag mot ekonomiska ojämlikheter och anpassning och bekämpning av klimatförändringar.
Med en sådan utgångspunkt måste man vara beredd på perioder med marknadsoro och/eller nya kriser. Även om de övergripande avkastningsförväntningarna bör modereras är det fritt fram att etablera de mest motståndskraftiga investeringsportföljerna. En av anledningarna till att jag valde att bli en del av Formuesforvaltning och Burenstam & Partners, är vår filosofi om omfattande riskdiversifiering inom fler än de traditionella investeringskategorierna, den expertis som används för att hitta de bästa förvaltningsmiljöerna och hur dessa görs tillgängliga för kunderna. Jag är övertygad om att detta är en kombination som ger goda förutsättningar för att möta möjligheter och hot på finansmarknaderna de kommande åren.