Och 20-talet då?

Tillvaron är på det stora hela rätt kaotisk. Och vårt sätt att förhålla oss till en okänd framtid (för det är ju det som är mer eller mindre kaotiskt; vi vet helt enkelt inte vad som kommer att hända) är ofta att titta bakåt, kategorisera olika händelser/mönster och sedan inordna dem i mer greppbara sammanhang eller skeenden. För att sedan tro att de upprepar sig även framöver. Jag kan sympatisera med upplägget, det är ett av våra bästa sätt att hantera verkligheten. Det här gäller naturligtvis även inom investeringar, eftersom en del av tjusningen med avkastning alltid kommer att vara att hitta nästa stora vinnare, må det vara ett enskilt bolag eller en större trend. Och det där med trender existerar faktiskt, åtminstone grovt sett. Om vi tar en enkel storhet, ett decennium i det här fallet, så går det att se att marknaden varje decennium hittar ett favorittema/trend som dominerar narrativet men också avkastningen. Ett axplock:

• På 1980-talet var det japanska aktier som var i centrum. 1989 utgjorde Japan nästan 40% av ett globalt aktieindex och marken där det kejserliga palatset i Tokyo står på uppskattades vara värd mer än hela Kalifornien(!).
• IT 1.0 var 1990-talets älskling och även vi i Sverige lärde oss vad Nasdaq 100 var för index. För att inte tala om svenska börsen, som med Ericsson och Nokia ångade på mot en 3G-framtid där allt skulle bli bättre än bäst (innan det slog igenom WAP:ade vi så smått på våra ganska så pixellerade T68/6110).
• Kina/tillväxtmarknader tog över efter IT-kraschen under 2000-talet och tron var att de skulle ta över världen i en råvarudriven tillväxt-supercykel med Kina som världens fabriksgolv.
• 2010-talet blev IT 2.0 med begrepp som FAANG och det enorma genomslaget för sociala medier, streaming och att det mesta i dataväg nu finns ”i molnet”.

Självklart är det en något förenklad bild, fast narrativet/trenden har en rationell bas då det antingen handlar om nya teknologier, nya marknader eller oron för att det ska uppstå en bristsituation (som till exempel Kina/tillväxtmarknader på 2000-talet då råvarupriserna sköt i höjden). Ju längre trenden pågår, desto mer självförstärkande blir den, ”alla ska med” och till sist brukar marknaden driva värderingen så pass högt att bubblan spricker. Vilket skett i alla ovanstående fall. Det betyder inte att trenden i sig var något luftslott, bevisligen har alla exempel bidragit till både den ekonomiska utvecklingen och avkastningen. Det var bara den lilla detaljen att andra faktorer än de rent fundamentala tog över, som bland annat investerarpsykologi. Och gång efter annan tvingas vi inse att träden sällan växer till himlen. För att upprepa en gammal klyscha: ”It´s different this time” brukas anses som världshistoriens fyra dyraste ord!

Här kommer vi till pudelns kärna. För när är det dags att faktiskt säga adjö? En av ekonomins absoluta grundbultar är att nya företag och idéer hela tiden kommer fram och ställer saker och ting på ända. Fråga Facit eller för den delen Nokia. Det är vad den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter kallade för ”creative destruction”, att ekonomin hela tiden förnyar sig. Tillämpat på exemplen ovan innebär det rent avkastningsmässigt att ledarskapet skiftar över tid och således krockar med vårt sätt att försöka skapa ordning i tillvaron. Ofta blir trenderna knappast tydliga direkt, utan det krävs ett antal år innan ”alla” hoppar på tåget. Vilket gör det än svårare att klippa banden.

10000-kronorsfrågan bli förstås vad vi om cirka 10 år skriver om 20-talet? Här ska jag direkt kasta upp händerna och vara tydlig med att jag inte har en aning om vad för trend som eventuellt kommer att dominera avkastningen framöver. Trots en rejäl näsbränna i år dominerar fortsatt de amerikanska IT-giganterna på listan över världens 10 största företag. Fast som historien visar, inget är för evigt, och hur otroligt det än kan verka idag kanske marknadens blick har vänder sig åt något annat håll. Just sayin´!