Sommarens sista månad blev i stort sett en fortsättning på den trend som rått på de globala marknaderna sedan sent i april, det vill säga återhämtning och uppgång från turbulensen som orsakades av de amerikanska tullarna i våras. Faktum är att hela sommaren (juni-aug) förlöpte relativt odramatiskt utan några större störningar, åtminstone avkastningsmässigt.
Sommarens avslut präglad av stabil återhämtning
Det betyder inte att det saknades händelser att fokusera på från marknadens synvinkel, bland dessa hittar vi fortsatta handelsfriktioner (USA-Indien), presidents Trumps avsked av en av centralbanken Federal Reserves sju guvernörer (och diskussionen om Feds oberoende) samt en nyvaknad oro kring statsfinanserna i många länder, främst manifesterat via stigande långräntor.
Aktiemarknaden upp – men kronans styrka dämpar svenska resultat
Börjar vi med tillgångsslaget aktier så levererade ett globalt index drygt 2% under augusti, dock i lokal valuta. Den svenska kronan hade en stark månad, i SEK blev resultatet faktiskt ett svagt minus. Svenska aktier gjorde något bättre ifrån sig med en uppgång på 1%, fast en mer negativ sista vecka på augusti drog ned dem från drygt 3,5%. I stället var de mer riskfyllda segmenten av räntemarknaden, företagsobligationer, månadens starkast presterande tillgångar, både Investment grade (hög kreditkvalitet) och High yield (låg kreditkvalitet) slutade månaden upp 1,5% (i USD). För statsobligationer märktes ränteoron i slutet av månaden av, ett svenskt index (OMRXT5) föll med runt en halv procent. Det är främst de riktigt långa räntorna, 30-åringarna, som klättrat uppåt under slutet av sommaren och till viss del dragit med det vi vanligtvis kallar ”långa räntor”, alltså 10-åringarna. På råvarusidan bröt guldet upp efter en sidledes rörelse sedan april och gick igenom 3500 $/uns. Uppgången under augusti blev därmed drygt 5%. Oljan fortsätter sin kräftgång och sjönk med 6%, vilket summerar nedgången hittills i år till nästan 10%.
USA-ekonomin: fortsatt tillväxt, men svagare arbetsmarknad
Fokus ekonomiskt ligger (som vanligt) på den amerikanska ekonomins väl och ve. Överlag fortsätter den att tugga på, fast data från arbetsmarknaden har börjat visa tecken på en viss inbromsning, bland annat är finns det för första gången sedan 2021 fler arbetslösa än lediga tjänster. Antalet nyskapade jobb per månad (den så kallade ”payrolls”-siffran) har också minskat de senaste månaderna. Centralbanken Fed är också under press, främst från Trump-administrationen. Trump och finansministern Scott Bessent vill ha lägre räntor och är inte rädda för att påtala detta tydligt, samtidigt som vi har ovan nämnda situation där Trump avskedade en av guvernörerna. Marknaden oroar sig för Feds oberoende, vilket i förlängningen kan skada förtroendet för USA:s ekonomi och valutan.
Tullar som intäktskälla
Samtidigt syns än så länge inga tydliga effekter av tullarna, även om de naturligtvis kan komma längre fram. I nuläget uppger Bessent att intäkterna från tullarna till USA:s statskassa kommer att uppgå till 300 miljarder dollar i år, vilket motsvarar runt en fjärdedel av ränteutgifterna för statsbudgeten. Denna summa är i praktiken en skatt, fast det är oklart vem som tar kostnaden, utländska exportörer, amerikanska importbolag eller den amerikanska konsumenten? Och beroende på vem, vad kan det få för effekter på inflationen? Skulle till exempel huvuddelen av kostnaderna hamna på konsumenten innebär det högre priser och minskad köpkraft, något som i praktiken innebär stagflation. Fed:s dilemma blir här tydligt, å ena sidan ser arbetsmarknaden ut att försvagas, vilket motiverar sänkt styrränta, å andra sidan kan inflationen öka framöver, vilket motiverar oförändrad eller till och med höjd styrränta. Det är lätt att förstå att det ekonomiska narrativet kretsar kring USA.
Marknadens sentiment: optimistiskt, men känsligt
Humörmässigt kommer vi ifrån en mycket stark period, uppgången på världens börser har pågått sedan mitten på april, och sentimentet är av förklarliga skäl relativt optimistiskt. Det i sin tur innebär att känsligheten för besvikelser är högre, ett aber är dock att exakt vad som skulle kunna få humöret på fall är svårt att peka på. Geopolitiskt/politiskt är spänningsläget fortsatt högt med USA på en egen kurs och Kina som bygger allianser i vakuumet, senast manifesterat via toppmötet i Shanghai Cooperation Organisation, där Ryssland och Indien var framträdande deltagare. Marknadens oro för västvärldens statsfinanser har som sagt uttryckts via högre långräntor, något som speglar den politiska riskpremie som föreligger. Få regeringar, oavsett färg, vill skära ned i ohållbara statsbudgetar och alternativ saknas då oppositionen knappast går till val på nedskärningar. Återstår att se om räntemarknaden kommer att ändra på det.
Onekligen är det en diger meny marknaden har att ta ställning till under resten av året. Å andra sidan är det ett faktum som alltid gäller även om rätterna ändras över tid. Som vanligt (!) är det de fundamentala drivkrafterna som styr och hur ekonomin utvecklas, liksom bolagens vinster och konsumentens välmående är grundpelare i den kommande marknadsutvecklingen.