I en värld med upp- och nedgångar finns trender, flock- och drama queen-beteende. Men hur samspelar dem och kan du stå vid sidan om en trend och bara observera, medan de andra rusar åt ett håll? Det skriver vår chefsstrateg Michael Livijn om.
November kanske inte framstår som den mest attraktiva månaden eftersom vi i Sverige har hyggligt distinkta årstider. Avfallna löv, ruggigt väder och ett annalkande mörker kan få vem som helst att känna en viss trötthet. Men hav förtröstan, fortare än vi anar är vintersolståndet här, och då vänder det! En annan mer världslig fråga är om det också vänder på marknaden? Hösten har i den bemärkelsen inte heller varit särskilt upplyftande med stigande räntor och fallande börser. Jag har inte svaret på den frågan, fast jag kan ändå notera att marknaden, likt årstiderna, har vissa återkommande mönster. En sådan gammal goding är att nämnda marknad är en ”dramaqueen” som ofta överdriver en rörelse oavsett riktning.
Börjar vi med ränterörelsen kan vi titta på världens ”referensränta”, den amerikanska tioåringen. Den var i början av april 3,3 procent varpå den toppade ut i slutet av oktober på ganska precis fem procent. I räntesammanhang är det en nästan astronomisk rörelse, i procent räknat blir det lite drygt 50 procent. Ser man uppgången på 1,7 procent utan någon som helst bakgrund är det lätt att föreställa sig att antingen så har inflationen exploderat och/eller så har ekonomin gått in i överljudsfart. Så vitt jag kan se har varken eller hänt, inflationen i USA har under perioden fallit. Ekonomin har visserligen överraskat på uppsidan, fast konsensusprognoserna för tillväxten 2023 ligger på 2,3 procent, knappast någon rekordnotering. Efter toppen har den amerikanska tioåringen fallit tillbaka med nästan 60 punkter till drygt 4,4 procent. De flesta kanske har lättare att förhålla sig till aktiemarknaden och rörelserna där, och fram till mitten av september var det trevlig läsning för globala aktier med en uppgång på drygt 22 procent. Därpå följde en nedgång på drygt 10 procent, som delvis har hämtats hem under november.
Poängen är att det är lätt att ryckas med när vår kära dramaqueen tar ton. Flockbeteendet är starkt och när en trend av något slag startar är det svårt att stå vid sidan om. Det är så klart lätt att i efterhand komma med förnumstiga förklaringar till varför jag egentligen inte trodde att trenden skulle hålla, fast lek med tanken på att stå för dessa åsikter när alla springer åt samma håll. Här har vi ytterligare en sak att tänka på vad gäller marknaden; trots sin på pappret enorma sofistikation har den svårt att fokusera på mer än en sak gången. Det sätter sig naturligtvis i informationsflödet hos både professionella aktörer såväl som privatinvesterare och vips är rörelsen i gång. Och konstanten i en trend är att den håller i sig tills den inte gör det. Det ”lilla” problemet i sammanhanget är att vändpunkten, både upp och ned, är helt omöjlig att förutspå.
Det här beteendet/mönstret kan vi titta närmare på med hjälp av lite data, nämligen för globala aktier sedan 1995:
Grafen kan verka lite plottrig men får ändå fram både kortsiktiga trender och marknadens dramaqueen-beteende. Blå staplar är avkastningen årsvis fast vad som är mer intressant är de röda prickarna som visar största kursfall under året. Tittar vi på till exempel 2006 så blev avkastningen 18,9 procent (USD) men vad det talet inte berättar är att den största nedgången intra-år var -12,8 procent. Eller pandemiåret 2020, där utfallet blev 14,3 procent upp trots en nedgång intra-år på -34,7 procent! Som också framgår av grafen är snittet för den största nedgången under ett enskilt år -16,3 procent. Har man detta i bakhuvudet är det möjligen lite lättare att förhålla sig till trender, flock- och dramaqueen-beteende på marknaden. Se där ett sätt att se lite ljusare på tillvaron trots höstmörkret!