Robotforskaren Danica Kragić Jensfelt är professor i datalogi vid Kungliga Tekniska högskolan och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. I denna intervjun uppdaterar hon oss på vart forskningen är på väg och vilka utmaningar vi kan ställas inför i framtiden.
För ett par år sedan talade du inför Burenstam & Partners kunder. Mycket av det du berättade kändes som ren science fiction, men i dag är det verklighet. Vad händer?
– Det stämmer att utvecklingen gått snabbare än man kunnat ana. Intresset för mitt forskningsområde har ökat enormt. Bara på några år har tillämpningen av AI (artificiell intelligens red. anm.) vuxit extremt snabbt. Deep learning (algoritmer som efterliknar hjärnans funktioner red. anm.) är ett exempel på teknik som används i många olika branscher och har utvecklats i snabb takt på kort tid.
Enligt Danica Kragić är det emellertid inte helt lätt att avgöra hur stor inverkan den nya tekniken har på företag, samhällsfunktioner och människors livsbetingelser.
– Det finns flera skäl till att företagen inte vill gå in på vilken betydelse AI har för deras verksamhet. Dels handlar det om kundförhållanden och konkurrens, dels lagstiftning som GDPR. Det går helt enkelt inte att berätta om hur man hanterar den nya tekniken.
Men hon understryker att teknikutvecklingen inte sker bara för att tekniken finns. Det krävs ett behov och att kostnaderna är hanterbara. Ett exempel är månfärderna, det var nu 50 år sedan den första människan beträdde jordens närmaste himlakropp – sedan dess har det inte hänt så mycket på den fronten.
– Om vi förstör jorden och måste lämna den inom kort uppstår ett behov av att resa i rymden, men hittills har behovet inte funnits. Dessutom är det ju så att de som kanske haft råd att vara med i projekt som går ut på kolonialisera andra planeter ofta har haft det ganska bra också på jorden. Det räcker inte med att det går och att det känns intressant i och med att kostnadsaspekten väger så tungt. Motsatsen är till exempel sökandet efter ett botmedel mot cancer, i det fallet finns det ju redan nu ett stort behov och därför pågår forskningen oavbrutet.
(Artikeln fortsätter efter bilden)
Robotforskaren Danica Kragić Jensfelt
Självkörande bilar uppmärksammas, hur långt har man kommit och vilket är nästa steg?
– Jag läste just en bra artikel i ämnet. Tekniken finns men bara för att vi har elbilar blir det inte bättre för miljön. Energin måste fortfarande komma någonstans ifrån och vi behöver bli bättre på att utnyttja de befintliga bilarna. Ingen pratar om detta. Just nu fokuserar vi mycket på problem som förekommer om vi blandar självkörande och personkörda bilar, vi måste komma vidare.
– Det är inte de stora företagen som kommer att fälla avgörandet. Det måste politikerna göra, man måste bestämma områden där stora försöksprojekt kan pågå. Ponera att det bestäms ett datum då vi förbjuder alla personkörda bilar inom tullarna. Vissa gator blir transportgator, det får inte finnas några parkerade bilar. Se på högertrafiken, man utgick från ett datum och jobbade utifrån det. Se på månlandningen, president Kennedy slog fast att då ska vi ha en man på månen, sedan gjorde man det.
Om du blickar framåt, vilka är de största förändringarna som mänskligheten står inför.
– Jag var ju inte med om den industriella revolutionen men vi står inför något större nu. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har så många vetenskapliga områden smälts samman. Tänk nanoteknologi i kombination med AI, jag vill inte säga att det är farligt men resultatet kommer att vara väldigt svårt att förstå också för experter.
– Vi kommer att ställas inför helt nya frågor. Vad är en människa, vad är en hjärna? Om 100 år är vi kanske en helt annan biologisk varelse än vi är i dag. Som jag ser det tar vi nu de första stegen för att bli något annat. Människan kommer sannolikt att kunna skapa liv. Ta det biologiska och skapa en artificiell kopia. Var går gränsen? Det hela är väldigt dubiöst. Man kan diskutera länge vad som är på riktigt. Om vi tar bort alla avvikelser, vad betyder det? Tanken är väldigt främmande. Vad blir vi om alla blir lika? Vad blir drivkraften? Det kanske kommer att bli så tråkigt att det inte finns något skäl att leva. Och kommer utvecklingen att fortsätta om alla kan vara vadsomhelst, då försvinner ju tävlingsmomentet.
Det låter obehagligt och du låter oroad. Ska vi vara rädda för utvecklingen?
– Samtidigt inte, vi har hittills klarat av all teknisk utveckling. Dessutom vet vi inget säkert, kanske kommer inte de mest extrema scenarierna att förverkligas.
Få insikt, direkt i din inbox!