Världsekonomin är på gott humör. Se bara på arbetslöshetsstatistiken i USA och Tyskland: 3,9 respektive 3,4 procent. Ändå finns det ingredienser till en kraftfull och mycket explosiv brygd: Ojämlikhet, skuld och handelskrig.
Låt mig beskriva en mardröm, som läsarna avgör sannolikheten för. De mekanismer som jag skriver om härjar vilt i USA. Dessvärre kan de sprida sig.
Faran med stor ojämlikhet
Den första stötestenen är ojämlikhet. En del ojämlikhet kan samhället klara av, och kanske till och med gynnas av. Men inte för stor ojämlikhet. Sådan försvagar lagkänslan, ökar främlingskapet och eskalerar konfliktnivån. Ojämlikheten drivs av fyra kraftfulla generatorer:
- Vinnaren-tar-allt-fenomenet
- Nätverksekonomi
- Stordriftsfördelar
- Kompetensfördelar
Ett exempel på det första är Usain Bolt. Han sprang en procent snabbare än Yohan Blake, men tjänade många 100 procent mer.
Den andra generatorn verkar när en tillgångs värde knyts till antalet användare – det företag som först skapar ett nätverk blir svårt att konkurrera ut. Tänk Facebook vars ägare blev mäktigare än många regeringsledare.
Den tredje baseras på skillnaden mellan utvecklingskostnader och marginalkostnader. Det kan kosta miljontals dollar att utveckla ett patent, ett läkemedel, ett spel eller en film – men nästan ingenting att leverera en extra enhet. Detta leder till en kapplöpning vars vinnare koncentrerar makt och inflytande.
Den sista hänger samman med hur teknikkompatibla den enskildes färdigheter är. Medan programmeraren belönas med löneökning i takt med att koden för självkörande bilar får större betydelse, upplever taxichauffören motsatsen.
Populisterna poserar
Olikheter splittrar samhället: De på toppen blir otroligt rika. De i mitten känner sig nöjda med två bilar, tre badrum och fyra tv-apparater. De som befinner sig underst blir arga, desperata och förtvivlade. Men de har inte tid eller resurser nog för att kunna arbeta för förändring.
Dessvärre har svåra problem inga enkla lösningar. De möjliga lösningarna innebär hårda inslag som livslång omskolning, stor omfördelning och verklig inkludering – men populisterna vinner val genom att säga något annat.
De är ju inte upptagna av att hitta lösningar, bara av att posera. De vill att vi ska gå tillbaka till en mytisk period när alla tjänade bra, ingen låste dörren och det fanns nybakade bullar på eftermiddagen. Det byggs tullmurar och blåses till handelskrig.
Från anspänd till explosiv
Om protektionismen infinner sig i en tid med låga räntor ökar spänningsnivån. Finansiella obalanser har ökat – minns Lehman Brothers. Låntagarna kan få problem med att betala sina skulder, och centralbankernas medicin mot lågkonjunkturer är troligen inte lika effektiv som den en gång var. Situationen kan snabbt gå från att vara anspänd till att bli explosiv.
För i en lågkonjunktur i en tid då ojämlikheten har vuxit och världshandeln betraktas som ett problem, förstärks ropen på starka ledare och stängda gränser. Dessvärre, kanske, också jakten på syndabockar. Och den jakten slutar aldrig bra.
[sc name=”kontakt_forvaltning”]