Formues Senior Family Advisor Helena von der Esch skriver om aktieägardirektiv. Vad är egentligen syftet med ett ägardirektiv och vilket kommer först, aktieägaravtalet eller ägardirektivet?
Två stolta systrar har fattat det modiga beslutet att som fjärde generationen äga och leda familjeföretaget in i framtiden. Förhoppningsvis utan kallduschar. Generationsskiftet är i mål och det finns ett utkast på ett aktieägaravtal tack vare företagets revisor och jurister. Dags att signera, eller? “Det behöver inte ta så lång tid när den vane juristen har mer än 20 års erfarenhet av att skriva avtal”, tänker systrarna. Men en liten detalj gnager hos dem – ett aktieägaravtal som andas hembud och värdering. De planerar ju inte att sälja bolaget, inte heller lämna. De har klivit in för att skapa tillväxt och utveckla ytterligare en generation.
Frågetecknen hopar sig för syster-duon – och det är nu ägardirektivet gör entré. När ägarkretsen ändras som i ett generationsskifte är detta unika direktiv av särskild betydelse som komplement till aktieägaravtalet som väntar på signering. Det berättar vad ägarna vill med bolaget. Det tar upp vilka roller ägarna ska ha och vilka krav som ställs på kompetens, erfarenhet eller kunskap. Det tar upp vilka förväntningar som finns, och över vilken tidshorisont. Det tar upp vilken styrningsmodell som ska tillämpas, också hur och med vilken periodicitet som ägarna ska kommunicera sinsemellan och med företagsledningen.
För vad händer om det kommer en tid då ägarna inte är överens? Kan de förlora viktiga medarbetare i ledningen om de skulle framstå som diffust definierade? Vill de rätta styrelseledamöterna arbeta i just deras i styrelse med diffusa direktiv? Tänk om deras beslutsprocess som ägare i styrelsen hindrar nödvändig utveckling och tillväxt?
Det finns lika många tillräckliga modeller som det finns företag men avgörande är att det fungerar för dem. För dig, för er. Att det är beslutat och kommunicerat till berörda. Dessa frågor och många fler behöver noggranna svar som ägarna har ansvaret att dela med sig av till styrelsen och företagsledning. Bara då kan man lugnt lita på att värdefulla externa medarbetare förstår vad som ska göras och av vilka, och var ägarna kommer in i bilden.
Mötet för att signera aktieägaravtalet får vänta, i stället tar systrarna sikte på ägardirektivet. De lutar sig mot samlade ägar- och företagarerfarenheter som sträcker sig över generationer. Mot samlade erfarenheter som sträcker sig betydligt längre tillbaka än 20 år med juridiska avtal.