Alexandra von Schwerin flyttade från Stockholm till Skarhults slott i Skåne då hon träffade sin make. Hon blev snabbt varse att hon gift sig med ett familjeföretag och Alexandra tvingades ta ställning till pengar, självständighet och inflytande.
I år har Alexandra von Schwerin valts till årets yrkeskvinna för sina feministiska utställningar, som dragit hundratusentals besökare till den 3000 kvadratmeter stora bostaden.
Vara fristående och satsa på en egen karriär? Eller ge upp arbetslivet helt och hållet? Alexandra valde en tredje väg. Verksamheten på Skarhults gods behövde moderniseras och byggnaderna underhållas. Företaget Skarhult stod inför utveckling eller stagnation, och det kliade i serieentreprenören Alexandra von Schwerins fingrar.
– Jag insåg att ett gods på 1 000 hektar mark märkligt nog inte omsatte mer än en jourbutik i Stockholm. Det måste gå att göra bättre!
Tillsammans med sin man, Carl Johan von Schwerin, rivstartade den nyblivna slottsfrun med att förvandla gamla byggnader på godset till attraktiva bostäder för stadsbor som längtade till landet. Jordbruket lades om till ekologisk odling och paret investerade i förnyelsebar energi. Men efter 10 år vaknade journalisten i Alexandra till liv. Det var en patriarkal miljö hon hade gift in sig i. Dessa gods har gått från far till son – far till son i generationer.
– Jag var ofta enda kvinnan i mötesrummet och jag ombads liksom att legitimera mig ”och vad har du att bidra med?”.
Alexandra bestämde sig för att skriva slottsfruarnas historia i boken ”Den dolda kvinnomakten”. Det gamla renässansslottet slog upp sina portar för allmänheten för första gången någonsin. Slottsfrun hade bestämt sig för att alla Skånes skolbarn skulle få lära sig om de tusentals kvinnor som har fört Sverige framåt socialt, politiskt och ekonomiskt de senaste 500 åren. Idag har hon gjort sig ett namn som kulturbeskyddare och debattör. Nu understryker hon att näringslivets aktörer måste bry sig mer om konst, litteratur, film och annan form av kultur.
– För några år sedan tog jag en MBA på Handels tillsammans med en massa marknads- och finanschefer. Första veckan handlade det otippat om bildning och vi fick i uppgift att läsa Voltaire, något som dessa jätteduktiga människor stod helt främmande inför. Varför läsa gamla tänkare? De ville liksom kasta sig över resultaträkningarna direkt, säger Alexandra von Schwerin och skrattar:
– Jag glömmer det aldrig. Idag skulle jag skicka mellanchefer på 3 terminer litteraturvetenskap istället för en MBA på Handels. Jag är helt övertygad om att affärsverksamheter går bättre om man integrerar mer kultur. Vi är så känslostyrda, både kunder och anställda. Vad får dig att drömma? Vad längtar du efter? Vad går du igång på? Gråt med Gösta Berlings dumpade kvinnor och dansa med hippies i filmen Hair eller grubbla som Hamlet.
Hon kallar sig själv ”serieentreprenör”. Säger att hon tycker att något nytt brukar vara roligt i ungefär tre år, sedan är det dags för nästa projekt.
– Så var det med våra energisatsningar, allt tog för lång tid, för mig måste saker gå väldigt snabbt. Men jag är fortfarande delägare och hänger med på elprismarknaden. Det är förresten högt nu, trevligt.
– När jag startar något nytt hoppar jag över affärsplanen, jag behöver inte heller någon jättebudget. Jag bara sätter igång.
Just idag är det, lite oväntat, potatispåsar och äggkartonger som gäller. Alexandra von Schwerin vill få snurr på försäljningen från jordbruket. Ägg och potatis ska kanaliseras ut via ICA och Coop och förpackningarna ska vara snygga.
– Jag är helt absorberad, så himla kul! Jag har aldrig ägnat mig åt design på det här sättet, idéerna bara studsar runt. För mig är starta företag som att vara på kalas, jag går upp i det så totalt.
Vilka svårigheter möter du som entreprenör?
– Hela regelverket måste göras om så att småföretagare kan utveckla sin verksamhet. Det är så fantasilöst. Mitt företag måste bära sådant som två veckors sjukskrivning, det går bara inte. Konsekvensen är att jag har 20 säsongsanställda som kommer då vi öppnar en utställning och får gå dagen efter den är avklarad. Med andra regler skulle jag kunna anställa fem personer, det hade alla vunnit på.
– En massa kvinnliga företagare är i liknande situationer. Mikroentreprenörer som håller på med allt från PR till naglar och frisörsverksamhet. Lagarna är gjorda för större bolag, inte för oss.
Du talar mycket om konstens och bildningens betydelse i samhället. Vad kan beslutsfattare inom näringslivet göra för att lyfta frågan?
– Det finns ett enormt fokus på sport när man ska peppa anställda, man går på idrottsmatcher eller tävlar själva. Bara det att vi har en kultur- och idrottsminister, säger en hel del. Sluta sponsra sport, lägg pengarna på att sponsra till exempel en konstutställning eller bokutgivning som andas något som du vill att ditt varumärke ska förknippas med. Låt oss säga att Volvo sponsrar den stora svenska designutställningen på Nationalmuseum istället för att sponsra Volvo Ocean Race eller Stockholm Open. Varför sponsrar det bolaget som gör dambindor (vad heter det? Hjärnsläpp) en dambåt i nåt jäkla ocean race. Sponsra något som berör målgruppen! Unga tjejer 15-40 år. Det är inte en segeltävling – jag svär! Det lockar inte bara kunder, det lockar även attraktiva medarbetare. Som individ tycker jag också att man ska läsa en bok och se en film i veckan, det är ett minimikrav på en vuxen person.
– Utomlands är situationen en helt annan. När jag varit i Ryssland i affärer märker jag att precis alla känner till sina klassiska konstnärer och författare. Och att de är mycket mera intresserade att prata om sådant än om bonusar och segelbåtar, här avviker Sverige negativt från de flesta länder.
Många av Burenstam & Partners kunder är mycket konstintresserade och företaget kan finnas med som stöd vid inköp. Vilken konst är du intresserad av?
– Jag brukar utgå från det där knytnävsslaget i magen. Mitt första auktionsfynd var ett underbart svart vitt foto som föreställde en arg flicka av Helene Schmitz som nu har en utställning på Valdemarsudde. I veckan var jag på Victoria and Albert i London och såg Frida Kahlos röda kängor och benproteser med broderade blommor. Ibland kan ett enkelt strandfynd uppsköljt av en våg röra mig till tårar. Min dröm är att någon gång ha råd att köpa mig en Eugène Jansson.