Vad händer med skatten under regeringsförhandlingarna? Kommer skatten på sparande att höjas under 2027? Och är det något man bör agera på redan nu?
Det är några av de vanligaste frågorna jag får just nu. Och det är inte så konstigt. När regeringsbildningen drar ut på tiden och olika skatteförslag blir en del av den politiska diskussionen är det lätt att börja fundera på vad man borde göra med sitt sparande eller sitt bolag innan spelreglerna eventuellt förändras.
Jag tror samtidigt att det finns anledning att ta ett steg tillbaka.
Vi kan förstås plocka fram vår låtsaskristallkula och försöka gissa vilka skatter en kommande regering vill höja eller sänka. Men precis som med investeringar blir besluten sällan bättre av att vi lägger för stor vikt vid vår egen förmåga att förutse framtiden. Det är ofta klokare att börja med det vi faktiskt vet och därefter fundera över vilka förändringar som är realistiska. Det är också utgångspunkten för den här artikeln. Inte att försöka förutspå exakt hur skatten kommer att se ut 2027, utan att sortera bland de förslag och risker som diskuteras. Vad skulle kunna förändras relativt enkelt? Vad kräver en betydligt längre politisk och praktisk process? Och vad finns det egentligen anledning att agera på redan i dag?
Min bedömning är att en helt ny miljardärsskatt har en betydligt längre väg till verklighet än vad rubrikerna ibland kan ge intryck av. Förändringar inom system som redan finns, exempelvis ISK och beskattningen av utdelningar, är lättare att föreställa sig. Men även där finns det skäl att behålla lugnet. Skattepolitik är oftast mer trögrörlig än den dagliga politiska debatten. För sparare och företagare är mitt råd därför ungefär detsamma som när det gäller investeringar: skilj på vad vi vet och vad vi tror. Följ utvecklingen, men låt inte spekulationer om morgondagens regler styra dagens beslut mer än nödvändigt.
Skatter förändras sällan över en natt
En sak som lätt försvinner när den politiska debatten går fort är att större skatteförändringar normalt kräver en process innan de når våra deklarationer. De nya 3:12-reglerna är ett bra exempel. Utredningsdirektiven beslutades i maj 2022, betänkandet kom 2024 och därefter följde bland annat remissbehandling och lagrådsremiss innan huvuddelen av de nya reglerna började gälla den 1 januari 2026. Från utredningsstart till ikraftträdande tog processen alltså drygt tre och ett halvt år.
Det betyder förstås inte att varje skatteförändring tar tre eller fyra år. En justering av en skattesats i ett befintligt system kan gå betydligt fortare än att konstruera en helt ny skatt. Det är en viktig skillnad. Just därför tycker jag att man ska skilja mellan exempelvis diskussionen om en helt ny miljardärsskatt och förändringar inom system som redan finns. Att införa en ny förmögenhetsliknande beskattning väcker en rad frågor. Vilka tillgångar ska omfattas? Hur ska onoterade företag värderas? Hur hanteras personer vars förmögenhet huvudsakligen finns i ett företag och inte på ett bankkonto? Sådana frågor behöver lösas innan ett politiskt utspel kan bli fungerande lagstiftning.
Att däremot justera beskattningen inom ett redan etablerat system kan vara mindre komplicerat.
Det är kanske där kristallkulan trots allt kan läggas åt sidan en stund. Vi behöver inte veta exakt vad nästa regering kommer att göra för att förstå att vissa förändringar är enklare att genomföra än andra.
Någon behöver också betala för de ökade försvarsutgifterna
Samtidigt tycker jag att vi som skattebetalare behöver vara realistiska åt andra hållet. Sverige står inför betydande och långsiktiga investeringar i försvaret. Partiernas överenskommelse från juni 2025 tillåter inledande lånefinansiering, men utgår samtidigt från att permanenta finansieringslösningar successivt ska införas och att de offentliga finanserna ska vara i balans senast 2035. Det innebär inte att ökade försvarsutgifter automatiskt leder till högre skatter. Finansieringen kan också komma genom ekonomisk tillväxt, omprioriteringar inom statsbudgeten och andra lösningar. Men någonstans behöver de långsiktiga utgifterna finansieras. Om en framtida regering inte hittar tillräcklig finansiering genom tillväxt, omprioriteringar eller andra intäkter tycker jag därför att det är rimligt att räkna med att även kapitalbeskattningen kan bli en del av diskussionen.
Det är en annan sak än att säga att den kommer att höjas.
ISK är därför värt att hålla ögonen på
Här tycker jag att ISK blir intressant. Inte för att vi vet att skatten på ISK kommer att höjas. Det gör vi inte. Utan därför att ISK redan är ett etablerat system för beskattning av sparande och att förändringar inom befintliga system generellt är enklare att föreställa sig än att bygga helt nya skatter från grunden. Samma resonemang gäller i någon mån kapitalförsäkringar och beskattningen av utdelningar för företagare. Det är därför jag tycker att diskussionen blir lite sned om allt fokus hamnar på frågan om en eventuell miljardärsskatt. Den största rubriken behöver inte vara den förändring som ligger närmast till hands.
Om staten framöver behöver högre permanenta intäkter finns det flera alternativ. Kapital och sparande är ett av dem. Arbete, konsumtion, fastigheter eller andra skattebaser är andra. Och naturligtvis finns alternativet att minska eller prioritera om andra offentliga utgifter. Vilken kombination en framtida regering väljer vet vi inte i dag. Däremot kan vi konstatera att en justering inom ett befintligt skattesystem är något helt annat än att skapa ett nytt från grunden. Det gör exempelvis ISK-beskattningen relevant att följa, men det är inte samma sak som att en höjning är given.
Följ utvecklingen, men fatta beslut på det vi vet
Det leder tillbaka till frågorna jag får.
Kommer skatten att höjas 2027?
Kanske. Men i dag tycker jag inte att vi har tillräckligt med information för att fatta stora ekonomiska beslut utifrån antagandet att en viss skatteförändring kommer. Och här finns en parallell till investeringar som jag tycker är viktig. På finansmarknaden fattar vi hela tiden beslut under osäkerhet. Vi kan ha en uppfattning om räntan, konjunkturen eller börsen nästa år, men en sund strategi bygger sällan på att vi agerar som om prognosen vore ett faktum.
Samma försiktighet tycker jag att vi ska ha kring skattepolitiken.
Ingen av oss vet exakt hur regeringsförhandlingarna slutar eller hur skatten kommer att se ut om ett eller två år. Det betyder inte att vi ska ignorera riskerna. Tvärtom ska vi försöka förstå dem, följa processen och gärna förbereda oss för olika scenarier. Men det är skillnad mellan att vara förberedd på en förändring och att agera som om den redan vore beslutad.
Min grundsyn är därför ganska odramatisk. Följ politiken. Förstå vilka förändringar som faktiskt är realistiska. Se över vilka konsekvenser de skulle få för dig.
Men låt inte låtsaskristallkulan få större inflytande över dina ekonomiska beslut än de regler och förutsättningar vi faktiskt känner till i dag.
Illustration: Skapad med AI