De senaste 19 av 20 åren har private equity levererat en högre avkastning än globala aktieindex. Det innebär att en portfölj med ”medelmåttliga” private equity-fonder har gett en avkastningspremie på börsen. För systematiska och professionella investerare har det funnits potential att uppnå betydande meravkastning genom att välja bra private equity-förvaltare. Detta beror på stora skillnader i avkastning mellan bra och mindre bra förvaltare och framgår av Hamilton Lanes stora årliga granskning av private equity-marknaden.
Om man hade köpt en andel av alla globala private equity-fonder i slutet av 2017 hade 1 000 kronor ökat till 1 520 kronor i slutet av tredje kvartalet 2020. En motsvarande investering i globala aktier hade gett 1 190 kronor. Detta illustreras i figuren nedan – och som vi kan se är det en relativt stor skillnad i avkastning.
Prestationsmätning av private equity-investeringar
Om du investerar i en portfölj med börsnoterade företag får du en omedelbar finansiell exponering. Investerar du i private equity-fonder förbinder du dig istället att investera ett visst belopp när förvaltarna hittar bra investeringsmöjligheter. Förvaltarna har vanligtvis fem år på sig att genomföra investeringarna, och företagen säljs när förvaltarna genomfört vad de haft som målsättning att genomföra. Det medför att den finansiella exponeringen ökar och faller över tid. Det är därför inte möjligt att göra direkta jämförelser mellan avkastning på börsen och avkastning i segmentet private equity. Den vanligaste metoden för att mäta avkastningen för private equtiy är att investera och sälja på börsen till samma belopp som för private equity. Metoden kallas Public Market Equivalent (PME).
Bättre under alla år – med undantag för 2010
Hamilton Lane har årligen och sedan år 2000 genomfört PME-analyser för private equity-marknaden. I figuren nedan visar staplarna till vänster avkastningen för buyout-fonder. Detta är en fond som köper majoritetsandelar i mogna företag. Det går att avläsa att alla år, med undantag för 2010, har levererat en högre avkastning än det breda och globala aktieindexet MSCI World (de mittersta staplarna).
Viktigt med fondselektion
Den rullande 10-åriga meravkastningen på börsen har sedan 2000 och på årsbasis varit mellan 3,6 procent och 7,4 procent. Meravkastningen är högst i början och slutet av perioden och lägst för perioden som startar runt 2005 (som fick med sig investeringar i början av och genom finanskrisen). Oavsett vilken period man tittar på finns en betydande meravkastning för långsiktiga investerare med en strategisk allokering till private equity. Om du använder Russell 3000-indexet, som innehåller de 3000 största börsnoterade företagen i USA, hamnar den rullande 10-åriga meravkastningen inom intervallet 0,9 procent till 6,3 procent. Fortfarande meravkastning, och ibland mycket hög. Tilläggas bör dock att den amerikanska private equity-marknaden har haft en meravkastning mot den globala private equity-marknaden, vid en jämförelse mellan Russel 3000 och amerikansk private equity.
Om vi tittar på buyout-fonder som befinner sig i den första kvartilen som visas i stolparna till höger (den fjärdedel av fonderna med högst avkastning) är den rullande 10-åriga meravkastningen för de bästa fonderna mot medianförvaltaren sedan år 2000 på mellan 5,5 procent och 7 procent per år. Detta betyder att fondselektion kan ha en väsentlig betydelse på den meravkastning som uppnås.
Avkastning och starttidpunkt för en långsiktig private equity-investerare
Analysen ovan visar att investerare kan uppnå meravkastning genom en långsiktig allokering till private equity. Har det en betydelse när man börjar investera i private equity? Påverkar det private equity-investerarens avkastning, och hur påverkar det möjligheten att överprestera relativt börsen? Hamilton Lane har tittat på avkastningen med olika starttidpunkter och därefter bibehållit exponeringen. Som figuren nedan visar hade man i stort sett – oavsett starttidpunkt och aktieindex som referens – uppnått meravkastning. Ett undantag är de sista två, tre åren när börsen presterat något bättre, men det är en så pass kort tidsperiod som inte gör det möjligt att dra några slutsatser.
Invändningar mot analyserna
Det finns flera som är kritiska till historisk meravkastning för private equity. De främsta invändningarna är:
-
- Man använder fel aktieindex för prestationsmätning av private equity. Investeringsportföljen i private equity består huvudsakligen av mindre bolag än bolagen i aktieindexet. I tillägg kan det vara stora skillnader i sektorsammansättning och geografisk exponering. Med andra ord bör man så långt det är möjligt jämföra investeringsportföljen för private equity med ett aktieindex som innehåller samma typ av bolag.
- Meravkastningen justeras inte i förhållande till eventuella riskskillnader mellan större och mindre bolag, inte heller för skillnader i sektorexponering. En generell kommentar är att till skillnad från börsnoterade bolag, som prissätts dagligen, finns en faktisk prissättning av privatägda bolag vid köp och försäljning. Under ägarperioden kommer bolagen att värderas som att de fanns på börsen, men med likviditetsrabatter som reducerar bolagens värde. I slutet av ägarperioden ses ofta en betydande värdeökning på grund av minskad likviditetsrabatt. Detta kan innebära att de värdesvängningar som rapporteras är lägre än faktisk risk.
- Valet av mätperiod är viktigt. En invändning är till exempel att man använt en tioårsperiod som startar runt finanskrisen, år 2007 till 2008. Om vi tittar tillbaka på de senaste 20 åren är detta den svagaste tioårsperioden för tillgångsklassen.
De flesta prestationsmätningar jämför medianförvaltaren med aktieindexet. De betydande skillnaderna i avkastning mellan de bästa förvaltarna och medianförvaltarna möjliggör ytterligare meravkastning vid en god och systematisk urvalsprocess.
Vilka lärdomar kan vi dra av detta?
Private equity har haft en betydande avkastningspremie till de likvida aktiemarknaderna de senaste 20 åren. Men som tidigare nämnt förbinder sig private equity-investeraren att investera ett visst belopp till förvaltarna när de hittar goda investeringsmöjligheter, och de är låsta tills förvaltarna säljer och värdepotentialen är uppnådd. Detta innebär att man, för att skörda avkastningen, måste vara en långsiktig investerare och säkerställa exponering över tid.
En strategi för detta kan vara:
1. Definiera din strategiska andel till private equity.
2. Allokera kapital över några år för effektiv exponering.
3. Upprätthåll en mogen portfölj genom att investera (delar av) realisationer för att kontinuerligt möta den strategiska andelen.