ARTIKELSERIE: Detta är den tredje artikeln i serien ”Kunkapsekonomin”. Vi rekommenderar att du tar en titt på alla artiklarna här:
- Artikel ett: Den nya ekonomin – Kunskapsekonomin
- Artikel två: Kunskapsekonomin – Vinnaren tar allt
- Artikel fyra: Kunskapsekonomin: Nätverksekonomier
Medan den industriella revolutionen ändrade samhället för ett kvarts årtusende sedan är kunskapsekonomin nutidens revolution, skapad i spåren av kommunikationsteknologi och digital databehandling. Ett nyckelfenomen som präglar den ekonomiska utvecklingen, som vi ska ta oss an i denna artikel, är stordriftsfördelar. Grunden till att denna taktik är framgångsrik beror på det faktum att höga utvecklingskostnader – om de fördelas på ett stort antal sålda produkter – blir mindre kännbara för ett företag.
Tänk dig att Nils, verksam i ett jordbrukssamhälle, fyller potatisar i en säck. Det tog honom en timme. Hur lång tid gissar vi att det skulle ta honom att fylla två säckar. Troligen två timmar. Och tre säckar? Tre timmar. Vi ser här att kostnaden (mätt i timmar) för att producera en säck till, alltså marginalkostnaden, är konstant och lika stor som för säck nummer ett – nämligen en timme.
Tänk sedan att företaget Henry & Co. vill tillverka bilar. Den första bilen kunde ta dem åtskilliga tiotals tusen timmar att färdigstäla, eftersom företaget måste utveckla motorer, designa chassin och utforma en produktionslinje. Men bil nummer två kan kanske tillverkas på tio timmar. Bil nummer tre? Tio timmar.
Vi noterar att det är en kolossal skillnad på kostnaden kopplad till den första bilen och kostnaden kopplad till den andra. Men det är ingen skillnad mellan produktionskostnaden för bil numer två och bil nummer tre eller fyra. Om den första bilen tog 100 000 timmar att tillverka och den andra tio timmar är genomsnittskostnaden 100 000 timmar i det första fallet och 50 05 i det andra. Efter det att bil nummer tre producerats blir genomsnittet 33 340. När genomsnittskostnaden sjunker snabbt har vi med stordriftsfördelar att göra. Detta gör det mycket attraktivt att få till stånd stordrift – då tjänar man på att produktionskunskapen redan är utvecklad.
Höga utvecklingskostnader
I dagens samhälle finns det en lång rad branscher som kännetecknas av att utvecklingskostnaderna är skyhöga och marginalkostnaden närmar sig noll. Tänk bara på tidningar, medicin, musik och teknologi. Ett av de tydligaste kännetecknen på en kunskapsbransch är: Det är tidskrävande att upptäcka något, uppfinna något eller förstå något – men efter det att något är upptäckt, uppfunnet eller förstått, så kan det tillverkas många enheter utan extrakostnader. En tidning på internet kan nå två miljoner läsare lika lätt som 1 000 eller 200. Det är att göra själva tidningen som kostar pengar.
Men det är svårt att fastslå exakt hur mycket man ska ta betalt. Om det finns konkurrenter som levererar en kopia, har båda problem. Då är det nämligen frestande att sänka priset ner mot marginalkostnaden.
Gardermoen mot Bardermoen
Återigen är det bäst att vi tar ett enkelt exempel, föreställ er att Gardemoens flygplats får en medtävlare 20 mil bort. Vi kallar flygplatsen ”Bardermoen”. Kostnaden för att bygga ytterligare en storflygplats är enorm, så stor att vi hade sett ett litet hopp på kurvan över svenska BNP. Men kostnaden för att ett flygplan ska lyfta och landa är försvinnande små i sammanhanget.
Vad ska då Gardemoen och Bardermoen ta betalt då de prissätter verksamheten? Det är frestande för dem att sätta höga priser, men gör de det kommer alla flygbolag att välja den som erbjuder det lägsta priset. Följden kan bli att det uppstår en kapplöpning då båda flygplatserna försöker sätta ett pris som allt mer närmar sig den egna kostnaden för att lyfta och landa. Vi kallar det en prispress ner mot marginalkostnaden. Hurra! tänker säkert någon, konkurrensen fungerar och gynnar i slutänden kunderna.
Men kanske är det inte så. Med fallande genomsnittskostnader händer det saker. Problemet med en priskapplöpning ner mot marginalkostnaden är att ingen av de båda flygplatserna får tillräckligt med intäkter för att betala räntor på lånet till utvecklingskostnader. Båda företagen riskerar konkurs.
Om två blir en
Den motsatta situationen innebär att en producent är ensam om en produkt och kan sätta ett monopolpris och tjäna mycket pengar – otroligt stora belopp. Problemet med detta är att det innebär ogynnsamma förhållanden för samhället. I problematiken ligger inte att en del människor blir rika, det är utmärkt. Problemet är att priserna blir betydligt högre än kostnaderna.
Varför? Om en sak kostar en krona att göra är det olyckligt om det kostar 100 kronor att köpa den – om priset istället sätts nära marginalkostnaden så maximeras det ekonomiska överskottet i samhället.
Och med detta konstaterande kan vi identifiera ett dilemma: Om priset är betydligt högre än marginalkostnaden blir samhällets överskott mindre. Köparna drabbas. Om priset ligger för nära marginalkostnaden riskerar producenten att gå i konkurs – med följden att också köparna drabbas i slutänden. Denna konflikt har ekonomer kämpat med i över 100 år – i dag mer än någonsin tidigare då bransch efter bransch kännetecknas av fallande genomsnittskostnader.
Det bästa för samhället
Det finns med andra ord ett samband av stor betydelse för samhällsekonomin och välfärden – priserna bör reflektera kostnaderna. Det är just därför marknadsekonomier konkurrerar ut planekonomier, låt oss titta närmare på detta.
Marknadsekonomier utgör helt decentraliserade system utan någon som helst form av samordning. Konsumenterna konkurrerar på marknaden med sin betalningsvillighet som de stämmer av mot prislapparna. Producenterna utgår från sin kostnad som avspeglas i prisbilden. Konsumenterna har underlag för att fatta individuella beslut om att köpa – och köpa mer – och producenterna fattar individuella beslut om att sälja – och tillverka mer.
Effekten blir att den som är villiga att betala mest handlar och fördelen att producera tillfaller den som klarar detta till lägst kostnader – till skillnad mot förloppet i en planekonomi där fel personer vinner eftertraktade varor och tjänster och fel företag får produktionsuppdraget. Men om priserna inte reflekterar kostnaderna fungerar inte systemet – och samhället drabbas.
Vad är rätt pris?
Men vilket är rätt pris om kostnaden för att producera den första enheten är astronomiskt, medan priset för den andra enheten är mikroskopiskt? Det finns ingen given lösning och ekonomerna grubblar över frågeställningen. Historiskt är fallande genomsnittskostnader trots allt en ganska ny företeelse. För samlaren, fiskaren och bonden var kostnaden för nöt, fisk eller potatis nummer två ungefär densamma som för nöt, fisk eller potatis nummer ett.
Men då järnvägarna kom ändrades allt. För att frakta den första passageraren måste spår läggas och tåg införskaffas till höga kostnader. Att färdigställa den transkontinentala järnvägsrälsen i USA kostade till exempel lika mycket som halva landets BNP. Å andra sidan kostade det bara några få dollar att frakta passagerare nummer två. Med detta i minnet säger det sig själv att det inte bara är att starta ett konkurrerande företag och lägga egen räls och köpa tåg. Insikten om detta födde ett nytt ekonomiskt begrepp: Naturligt monopol.
I dag är höga utvecklingskostnader vanligt förekommande och ofta kopplade till kunskapsintensiv utveckling och infrastrukturtjänster.
Vem ska leverera varorna?
Den stora frågan är: Om vi ska tillåta en producent att ha monopol, då kostnadsstrukturen leder till detta, skall monopolet då vara privat eller statligt?
Privata leverantörer är effektivast, men sätter priserna högt vilket drabbar kunderna. Samtidigt blir företagen enormt mäktiga. Statliga leverantörer kan erbjuda låga priser till konsumenterna, men företagen är ofta mindre effektiva än de privata.
I praktiken är en blandning av privat och statligt därför vanligt. Järnvägsverksamhet är statlig i ett land och privat i ett annat. I några länder varierar ägandet över tid och är beroende av vilken typ av industri som är aktuell. Läkemedelsindustri är ofta privat. Tunnelbanedrift, som också är ett naturligt monopol, är ofta statlig.
Nästa artikel
Denna artikel handlade om företagens behov av att fördela sina utvecklingskostnader över en stor försäljningsvolym. I nästa artikel ska vi titta närmare på fenomenet att stordriftsfördelarna är knutna till själva kundmassan, alltså då en kund är intresserad av vem och hur många andra som också är kunder.
Om du vill följa denna artikelserie kan du följa oss på formue.se och på Facebook.
Få insikt, direkt i din inbox!