En evergreen under hösten har varit frågan om det är en bubbla eller inte kring AI, och mer specifikt på marknaden, i de amerikanska tech-jättarna i bolagsklustret ”Mag-7” samt en rad onoterade bolag som till exempel OpenAI. Siffror, antaganden, analyser och åsikter kring detta går det tretton på dussinet av, fast grundförutsättningen är lika för alla: vi vet helt enkelt inte. I alla fall inte innan bubblan har spruckit. Om det nu var en bubbla. Det sätter fingret lite på problematiken med bubblor på marknaden, trots att aktörerna anar/känner/tror att det nog är en bubbla så går det inte att fastställa och framför allt, när den eventuella bubblan spricker.
Psykologin bakom hypen
Psykologin är dock densamma oavsett exempel. Något nytt, ofta (men inte alltid) av teknologisk karaktär, fångar intresset och fantasin hos allt fler, som blir alltmer övertygade att detta är revolutionerande (”det kommer att förändra allt”). Upphetsningen stiger, media hakar på och det fåtal som var med tidigt blir enormt belönade. De som inte var med från början upplever avundsjuka/rädsla att missa tåget och kastar sig in i utan att reflektera vad det är man köper eller till vilket pris. En vanlig akronym för detta är FOMO, eller ”Fear Of Missing Out”. När bubblan sedan spricker blir det stora flertalet förlorare. Man kan ju tycka att detta borde hindra uppkomsten av nya bubblor, fast det är tyvärr inte så det fungerar. Minnet är kort, speciellt när det vankas ett tillfälle att bli rik på något ”alla” vet kommer att förändra världen.
Produktiva vs. improduktiva bubblor – spelar det någon roll?
Sedan finns det bubblor och bubblor. Till exempel kan man fråga sig om den möjliga bubblan i AI ligger hos bolagen (som investerar enorma belopp i AI) eller hos marknaden (som uppenbarligen tror att detta innebär enorma vinster i framtiden)? En annan aspekt är om bubblan är ”produktiv” eller inte. Teorin kring bubblor är ingen vetenskap eftersom de sällan är identiska, fast det går att skilja på om de bidrar med något (internet, järnvägar) eller om det bara framställs som att det går att (riskfritt) tjäna pengar på en redan känd företeelse (tulpanlökar, subprime-obligationer). De senare tenderar till att vara ”mean-reverting”, alltså återgå till sitt ursprung utan att det kom mycket ut av bubblan, annat än att de flesta förlorade pengar på den. Produktiva bubblor innebär positiva effekter på till exempel den ekonomiska tillväxten. Dock, det faktum att det är en bubbla, oavsett om den är produktiv eller inte, innebär att i båda fallen så kommer det att uppstå förluster hos de flesta investerare. Men, i det senare fallet finns åtminstone möjligheten att investeringen på (lång) sikt ska betala sig. Delar av IT-bubblan överlevde och blev till sist lönsam. Och det är ju svårt att se framväxten av dagens Mag-7 utan de investeringar som gjordes i slutet av 1990-talet inom bredband/mobilnät/fiberoptiska kablar/chip.
Ytterligare en aspekt är om teknologin/de bolag/investeringar som sägs utgöra bubblan har ett binärt utfall. IT-bubblan kan tjäna som ett exempel igen, där vi ofta pratar om den som om allt relaterat till IT helt enkelt brann upp, vilket ju inte var fallet. Fast i de flesta fall var det inte de bolag marknaden trodde skulle göra störst vinster som till sist gjorde det. När det kommer till AI så kan ett möjligt utfall vara att ett par bolag överlever och tar hem de förväntade jättevinsterna, och skulle så bli fallet kompenserar den troliga avkastningen för förlusterna i de bolag som föll ifrån. Eller så är det helt andra företag som blir vinnarna. Det förutsätter dock att teknologin kring AI är så revolutionerande att dessa jättevinster uppstår. Och där är juryn fortfarande ute.
Mitt svar på frågan om AI är en bubbla är enkelt: jag vet inte. Jag kan visserligen argumentera för båda sidor, men det missar målet eftersom det då riskerar att bli ännu en åsikt. Vad jag dock vet är att liknande episoder kommer att återkomma och att de är en del av marknadspusslet, precis som många andra faktorer. Och trots återkommande bubblor fungerar marknaden över tid, i och med att den långsiktiga riskpremien så länge vi kunnat mäta den varit positiv, oavsett om det gäller aktier eller obligationer. Det tar naturligtvis inte bort den kortsiktiga oron som en del känner kring AI, som ju kan vara en bubbla. Skulle så vara fallet vet vi likväl ingenting kring när den kommer att spricka. Om den nu spricker. Fast då var det ju ingen bubbla…
Portföljen i fokus: varför diversifiering slår bubbeloro
När något får extremt med uppmärksamhet tenderar mycket annat att få stryka på foten. Fokuset på AI/bubbla kan kanske ge intrycket att det är det enda som betyder något när det kommer till portföljen. Jag hävdar att de allra flesta har fler investeringar än bara Mag 7 (jag är fullt medveten om att dessa bolag utgör en stor del av en global aktieexponering), och i andra tillgångsslag än bara aktier. Risken är att man som investerare tänker binärt, ”allt eller inget”, för hela portföljen i frågan om det är en bubbla eller inte. Eventuella beslut om förändringar riskerar då att tas på fel premisser. Har du som investerare en brett diversifierad portfölj så kommer naturligtvis en sprucken AI-bubbla att märkas, fast inte lika mycket som om du bara haft AI-relaterade investeringar. Bubbel-narrativet är svårt att värja sig från, men har du lite annat i portföljen blir det lättare att hantera. En sak är jag ändå rätt säker på: det är definitivt en bubbla i antalet spaltmeter kring bubblan i AI (japp, jag är lika skyldig som the next guy)!