Kort eller lång sikt?

Skriven av Michael Livijn

Burenstam & Partners chefsstrateg Michael Livijn lägger fram det amerikanska finansbolaget JP Morgan’s årliga Long Term Capital Market Assumptions på bordet. Han pratar om långsiktighet och väldiversifierade portföljer relaterat till avkastningsförväntningar och marknadsoro. Han pratar om aktier, räntor, obligationer, alternativa investeringar – de senare som en kategori tillgångsklass med starka uppsidor. Häng med!

De finansiella marknaderna innebär för många vad som händer här och nu, och det är också det perspektivet som styr när det kommer till att sköta sin portfölj. Jag har i tidigare veckobrev tagit upp det faktum att marknaden alltid står redo med en datapunkt, ett narrativ, en analys eller en åsikt om precis allt, från den senaste omicron-varianten av Covid-19 till inflationens vara eller icke vara eller varför amerikanska tech-aktier kommer att fortsätta till skyarna alternativt falla ned i Dantes fjärde cirkel (den om girighet). Kort sagt, det är inte helt lätt att orientera sig i denna kakafoni. Eller?

En av de mest lästa publikationerna inom finansbranschen är JP Morgan Asset Management’s årliga Long Term Capital Markets Assumptions, en rapport som tittar på marknaden på tio till 15 års sikt, och som används av många förvaltare världen över för att konstruera sina portföljer. Här blir perspektivet således ganska annorlunda än ”dagens tre aktieraketer”. Fokus ligger på långsiktiga avkastningsförväntningar, riskförväntningar och samvariation (eller korrelation) för och mellan olika tillgångsslag, samt drivkrafterna bakom nämnda förväntningar. Det är, som vi alla vet, ganska knivigt att förutspå framtiden på kort sikt, så varför i hela världen skulle vi lyssna på förutsägelser som sträcker sig över tio till 15 år? Här börjar det bli rejält intressant i min bok, för det finns faktiskt en poäng med att titta längre snarare än kortare när det kommer till din portfölj.

Olika tillgångsslag har olika risk och därmed också olika avkastningsförväntningar. Vanligtvis börjar det med den riskfria räntan, följt av obligationer, aktier och alternativa tillgångar som till exempel Private Equity. Det generella sambandet är ju högre risk, desto högre avkastning. Och över tid har riskpremierna (avkastningen) för olika tillgångar hållit sig relativt konstanta, åtminstone i ett längre perspektiv. Tar vi aktier så har man historiskt fått runt sju till åtta procent i avkastning över tid, men då har vi den här lilla detaljen som kallas risk. På kort sikt kan den ställa den bästa prognos på ända, ett enskilt år på till exempel den svenska aktiemarknaden kan sluta på 38 procent minus (2008) eller på 66 procent plus (1999). Och vem hade trott att förra året skulle sluta på 12 procent plus? Det låter lite kontraintuitivt, men det är faktiskt ”lättare” att göra en långsiktig prognos än en kortsiktig dito!

Så vad kom JP Morgan fram till då? Sammanfattningsvis handlar det om att ställa ned avkastningsförväntningarna, förbereda sig på perioder med marknadsoro samt att diversifiera portföljen ytterligare utanför de traditionella aktie- och räntedelarna. Om vi börjar med just aktier så har perioden efter finanskrisen varit exceptionell med en avkastning långt över det historiska snittet, vilket brukar resultera i en lägre avkastning framgent. JP Morgans stalltips är också lägre än det historiska snittet, runt 4-6 procent beroende på marknad. På räntesidan ser det faktiskt än mer utmanande ut, framförallt säkra räntor som statsobligationer och företagsobligationer med hög kreditvärdighet (Investment Grade) får det tufft med en förväntad avkastning om 2-3 procent. För att få mer i räntebenet krävs att risken höjs via till exempel high yield-obligationer och tillväxtmarknadsobligationer där förväntningarna ligger på 4-5 procent.

Alternativa investeringar (Private Equity, fastigheter, infrastruktur, hedgestrategier etcetera) kommer att få större betydelse framöver, ur två perspektiv. Dels via en ökad diversifiering, då dessa typer av tillgångar rör sig lite annorlunda än de traditionella aktierna och räntorna. Och dels via ganska hyggliga avkastningsmöjligheter, 3-8 procent beroende på tillgångsslag. Jag tror inte att alternativa investeringar är någon helig graal som tar bort det faktum att avkastningen troligen kommer att bli lägre framöver, men de kan effektivisera portföljen både vad gäller risk och avkastning givet de förutsättningar vi står inför de kommande 10-15 åren. Så tänk längre, då blir framtiden lättare att ta sig an!

Text: Michael Livijn

Dela artikel

Michael Livijn

Nyhetsbrev