Goldman Sachs har kartlagt ”den globala portföljen” – alla investerbara tillgångar i världen – från 1950 till idag. Analysen visar hur marknaderna vuxit snabbare än ekonomin, hur balansen mellan tillgångsslag har skiftat och varför global diversifiering fortsatt är nyckeln till långsiktig avkastning.
Ibland dyker det upp rapporter som verkligen bjuder på något extra. En av dessa landade i veckan och innehåller en guldgruva av data bak till 1950. Det är kort sagt finansiell arkeologi på en övergripande nivå, dels på grund av längden på, dels omfattningen av, nämnda data. För uppvisningen står den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs. Vad är de då de har gjort? Förenklat har de tittat på ”den globala portföljen”, alltså alla investerbara tillgångar på den här planeten. Från 1950 till 1990 är den representerad av globala aktier och räntor (statsobligationer) samt guld, från 1990 innehåller den även krediter, fastigheter, privata marknader samt kryptovalutor (från 2011). Eftersom indexdata är betydligt bättre efter 1990 är naturligtvis den portföljen mer granulär än den tidigare ”versionen” och det går att dra fler slutsatser från datan. Med den här bakgrunden, var ska jag ens börja?
Marknaderna har sprungit ifrån ekonomin
En tråd för att dra i gång nystandet är att titta på vad alla tillgångar är värda i förhållande till ekonomin, mätt som BNP. Sedan 1990-talet har nivån stigit från runt 75% till dagens 200%. Det indikerar att marknaderna har växt snabbare än ekonomin och förklaras dels av fler emissioner (både aktier och räntor), dels av framväxten av fler produktiva, vinstgenererande och globalt exponerade storbolag samt den långa trenden av fallande räntor som inleddes då. Trenden har dock inte varit rak, utan framför allt stora nedgångar i aktiemarknaden har fått den att stanna av. Till exempel var portföljen ”under vatten” från år 2000 (då den toppade på 140% av BNP) till 2013, beroende på IT-kraschen och finanskrisen.
Förhållandet mellan olika tillgångsslag har också ändrats över tid. Håller vi oss till aktier, räntor och guld så dominerade räntor totalt 1950 med en andel i ”portföljen” på runt 75%, aktier hade en vikt på 20% och guld således 5%. Redan 1968 var aktier nästan 60%, helt på bekostnad av räntor (räntorna steg under denna period, samtidigt som utbudet minskade). Under 1970-talet var det i stället guld som glänste, och andelen i portföljen steg till som mest runt 20%. Toppen för aktier kom år 2000, på drygt 60%. Givet den fantastiska utvecklingen i just aktiemarknaden sedan finanskrisen är det kanske lite förvånande att dagens notering hamnar strax under 50%, lika stor som för räntor. Snittet för de båda sedan 1950 har varit 48%, guld således kring 4% och det är runt dessa snitt den globala portföljen befinner sig i dagsläget. I likhet med aktier är det värt att notera att guld, trots årets mycket starka utveckling, inte väger mer än runt sitt historiska snitt.
USA:s dominans består – men är inget nytt fenomen
Regionalt kretsar mycket av fokus idag kring USA:s storlek på aktiemarknaden (runt 65%) tack vare framväxten av de stora tech-bolagen sedan mitten på 2010-talet. Från 1950 fram till mitten av 1980-talet var dock USA ungefär lika stort, så dominansen är inte ovanlig. 80-talet var ett spännande årtionde där USA föll tillbaka till runt 30%, mycket på grund av Japan som 1989 utgjorde drygt 40% av den globala aktieportföljen. När den episka bubblan sprack föll landet tillbaka till dagens runt 6%. Europa/Storbritannien har haft en förvånansvärd konstant andel av den globala portföljen sedan 1950. Ett liknande förhållande har gällt på räntemarknaden, med den skillnaden att Japan, på grund av sin höga skuldsättning, tagit andelar av USA sedan tidigt 2000-tal. När det kommer till ”den globala portföljen” dominerar USA oavsett tillgångsslag.
Siffror och data i all ära, fast vad är resultatet? Lönar det sig att investera i ”den globala portföljen”? Svaret på den frågan är förstås ja, portföljen representerar ju alla tillgängliga tillgångar och diversifieringen blir därmed minst sagt god. Vad man som investerare förstås måste tänka på är att olika tillgångar avkastar olika över tid, drivna av framför allt ekonomiska cykler det vill säga olika makro-regimer. Med det sagt så har avkastningen sedan 1950 varit 7,8% per år (i USD), sedan 1990 6,4% per år. Inte så tokigt för en portfölj som i snitt haft en 50/50-fördelning mellan aktier och räntor. Dyker vi ned i aktier specifikt är siffrorna 11,1% (sedan 1950) respektive 8,2% (sedan 1990), för räntor 5,3% samt 4,7%.
Hur ska jag tänka som investerare
”Den globala portföljen” är därför en bra utgångspunkt när det kommer till vad man kan förvänta i form av avkastning från de aggregerade kapitalmarknaderna. I praktiken är det förstås svårt att perfekt replikera en sådan portfölj, fast för många investerare är den ett bra ställe att börja med när det kommer till allokeringen. Sedan spelar förstås faktorer som investeringshorisont, risknivå, produktval och övriga preferenser in, vilket gör att det troligen är ganska få som har en renodlad global portfölj. En annan aspekt med övningar av det här slaget är att de är bakåtblickande. Med alla svar hur det har gått historiskt är det förstås frestande att försöka konstruera varianter av portföljen som (föga förvånande) gått bättre än originalet. Grundkonceptet är dock något att ta fasta på, en bred diversifiering mellan och inom olika tillgångsslag ser till att man som investerare fångar det värde som skapas i den globala ekonomin. Och bevisligen har det över tid genererat en god avkastning. Tänk globalt!