Formues chefsstrateg Michael Livijn skriver om starten av året som präglats av ett positivt sentiment med en stark start för aktier och räntor. Men var kommer optimismen ifrån, ligger inflationstoppen bakom oss och var kommer uttrycket Non-Inflation Continous Expansion in i bilden? Vad är det en dragkamp mellan nu?
Året har startat mycket starkt på de globala marknaderna för de flesta tillgångsslag. Svenska aktier har haft en flygande start med en uppgång på i skrivande stund åtta procent, och globala aktier i SEK är upp runt fem procent. Faktum är att svenska aktier i och med uppgången nu är ute ur den ”björnmarknad”, alltså att nedgången sedan förra toppen är mer än 20 procent, som rått sedan maj månad förra året. Även räntesidan har levererat runt två procent för de flesta typer av ränteinvesteringar. Det går nästan att se första delen av januari som en spegelbild av andra halvan av december 2022, där det väntade ”tomterallyt” uteblev helt med negativa siffror över hela linjen. Med tanke på att optimismen på marknaden (åtminstone kortsiktigt) har vänt upp kraftigt i början av 2023 ligger det nära till hands att ställa sig frågan om det värsta nu är över?
Verkligheten är sällan svart eller vit, och detsamma gäller svaret på ovanstående fråga. En del av optimismen har sitt ursprung att en del ekonomiska indikatorer, både i USA och Europa, har kommit in något bättre än förväntat på sistone. På det har återöppningen i Kina och möjligheterna för den kinesiska ekonomin att ta sig ur den svacka som den genomlidit under covid fått upp humöret på marknaden. Också inflationsutvecklingen har varit positiv, där både USA och Europa kanske har inflationstoppen bakom sig. Marknaden ser att den utvecklingen ska fortsätta och att inflationen på global nivå under året ska halveras från runt tio till fem procentenheter. Stigande kurser och fallande räntor har därför präglat inledningen av året. Positivt sentiment var ordet.
Den förre chefen för Bank of England, Mervyn King, myntade före finanskrisen uttrycket Non-Inflation Continous Expansion (NICE) för att beskriva tillståndet i den globala ekonomin under milleniets första årtionde, fast det passade bättre för att beskriva 2010-talet, där en stabil (om än något lägre än normalt) tillväxt samsades med en mycket låg inflation, eller till och med risk för deflation. Sedan kom som sagt 2022 och ställde en hel del på huvudet med kraftigt stigande inflation/räntor och en inbromsning av ekonomin. Och frågan är om marknaden i och med uppgången inte bara i år, utan sedan mitten av oktober förra året, diskonterar att förutsättningarna framöver kommer att bli alltmer NICE?
Jag har åtskilliga gånger hävdat att marknaden är en ”drama queen”, där rörelserna på både upp- och nedsidan är överdrivna på kort sikt. Över tid så är prissättningen dock mer stabil och speglar riskpremierna bättre. Givet allt som faktiskt hände under förra året (inflation/räntor/ekonomi/geopolitik etcetera) så anser jag att juryn fortfarande är ute på frågan om NICE kommer tillbaka i närtid. De skiften som skedde kommer att ta tid att arbeta igenom, även om trenderna just nu är positiva. Därmed inte sagt att 2023 kommer att bli ännu ett motigt år på marknaderna, korrigeringarna förra året var ju minst sagt betydande, så utgångsläget är därför bättre utifrån ett värderingsperspektiv.
Lite tillspetsat kan man säga att det är en dragkamp mellan den regim som varit rådande på marknaden i drygt ett decennium och en potentiell ny regim i spåren av utvecklingen under 2022. Och som jag ovan antyder, det är sällan något är helt svart eller vitt, det finns en hel del nyanser emellan också. Perioden innan en mer tydlig bild framträder kan därför bli volatil, med medföljande ”drama queen”-rörelser åt båda hållen. Fast visst vore det nice om NICE gjorde en comeback?